Ögonblick i min verklighet

Livet är en resa i baksätet på en bil

För det mesta är livet ganska bra. Roligt, intressant och omväxlande. Man glider fram som om man satt i baksätet på en bil. Nackdelen är väl om föraren där fram hittar på något som inte blir så bra.

Det finns dom som säger att vi själva kan styra våra liv. Man tror att man sitter i förarsätet på bilen. Det här är människor som klarat sig bra och sluppit stora problem.

Jag hävdar att vi oftast sitter i baksätet och är hjälplösa när något dramatiskt händer. Vad gör du om du blir arbetslös, allvarligt sjuk eller om din partner vill ha skilsmässa? Eller om politiker fattar beslut som ställer ditt liv på ända? Sånt här är svårt att påverka även om man tror att man sitter i förarsätet. Det är lätt att bli förpassad till ruta ett.

Vem vill inte styra sitt liv? Men vi kan inte alltid råda över andras handlingar som påverkar oss.

 

Inlagt 2014-05-27 13:11 | Läst 2351 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Det är modernt med "skylla-sig-själv"-doktrinen. En cynisk inställning som jag inte köper.
Trots att det gått bra för mej.
Jag har läst om blå politiker som menar att om man råkar illa ut är det ett resultat av "felaktiga livsval". Individen har dessutom betett sig oansvarigt. Och begär att samhället skall stötta. Tycker det bara är en gnutta av sanningen.
Sanningen är att man ska va född i rätt familj och ha rätt kontaktnät. Då funkar det även att sitta i baksätet.
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-27 22:07
Tack för din kommentar Björn! Jag kan bara instämma i det du skriver.
Ha det gott!
Jon Anders
Fin symbolik i din berättelse, så är det verkligen! Fin bild också! Ha det gott, LO
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-27 22:09
Tack för din kommentar LO! Uppskattar att du gillar min symbolik och min bild.
Ha det gott du också!
Jon Anders
Jag tror att de flesta, sitter i framsätet och styr sina liv! Och jag tror på att det är det rätta. Men även då kan det hända saker på vägen där kanske inte körförmågan räcker till. Då är det bra med en räddningstjänst som kan rycka ut. Ett skyddsnät.
Men att sätta sig i baksätet och hoppas på räddningstjänsten måste kännas tråkigt och destruktivt. Jag är en sådan, som tror att varje människa ska ha sin ratt, styra efter fri vilja, men vid olycka ha tillgång till räddningstjänsten.
Grabbarna på din bild upplever jag som män som normalt sett gillar att sitta i framsätet, men som nu valt att, av förklarliga skäl, sätta sig och njuta i baksätet en stund. Dom litar på sin förare och tillgången på räddningstjänst.
En konstant plats i baksätet ger säkert inte "tummen upp"...

Jag hoppas att vi trots allt får en bra allians av chaufförer inför vintern... För vem vill ha en situation där tre stycken slåss om att köra?? Då, vill jag inte sitta i baksätet!!
Önskar dig en god åktur, det är faktiskt du, som kommer att styra den. :) //Peter
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-27 22:26
Tack för din kommentar Peter! Nu var ju inte den här bloggen tänkt som ett politiskt inlägg. Jag ville bara resonera rent allmänt om människans villkor.
Alla människor som jag träffat vill sitta i förarsätet, men alla klarar inte det.
Det är en skam att vi trampar på dem som redan ligger.
Jag har aldrig behövt något skyddsnät.
I 55 år styrde jag mitt arbetsliv.
Två skilsmässor fick mig inte på knä.
Alla är inte som jag.
Jag blir förbannad när de svaga drabbas av politiska beslut som saknar empati.
Det var lätt för den blå regeringen att riva upp skyddsnäten.
Göran Persson påbörjade den politiken.
Ha det bra!
Jon Anders
Peter-L 2014-05-27 22:38
Men Jon Anders,
Både ditt inlägg och ditt svar har ju en politisk touch. Och det är väl inget fel i det, i sig...
Och visst, en del råkar illa ut. Men jag tycker också att vi ska inse hur Bra vi har det!!
Man ska inte trampa på någon människa! Vår nät är gott, men inget är så bra att det inte kan bli bättre.
Och förr va nätet så "starkt", så även de som kunde stå valde att ligga ned. De som Kan, de Ska!
De som inte kan, de ska känna sig trygga och få hjälp att komma upp om det går.
Jag är blå, och har lika mycket empati som du, vågar jag påstå... Men kanske en lite annorlunda syn på det individuella ansvaret, för de som kan... Lev väl!! //P
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-27 22:52
Visst skall de som kan stå upp, också göra det. Men faktum kvarstår. Vi har knäckt många som verkligen vill stå.
Det finns inget försvar för sådan politik.
Jag har träffat många av dessa olyckliga.
I slutändan är det till nackdel för hela samhället.
Peter-L 2014-05-27 22:58
Ja, det är ju ledsamt! Men vi har också fått fler att ställa sig upp... Att få känna en värdighet som människa, att komma in i ett socialt sammanhang. Faktum kvarstår.

Vad är det som gör att de som vill, inte kan?

Men som sagt, de som inte kan ska ha hjälp. Låt oss hoppas att det blir bättre.
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-28 13:16
"Vad är det som gör att de som vill, inte kan", frågar du mig Peter.
Svaret vet väl du lika bra som jag. Vi har olika förmåga. Att gå utanför sin förmåga blir svårt. En motor t.ex. har ett visst vridmoment. Sedan är det stopp. Det som är lätt för en människa, är omöjligt för en annan.
Vi kanske har olika syn på den här frågan, men måste ändå respektera varandra.
Ha det gott!
Jon Anders
Peter-L 2014-05-28 14:10
Jag har respekt för dig Jon Anders,
Och min fråga var inte ironiserande, utan jag har känslan av att du jobbat med detta!?
Oavsett, så är det klart att man inte kan begära något som går utöver varje individs förmåga. Det går ju inte.
Men, att göra något utefter sin förmåga, det tror jag på. Igentligen så tror jag vi är ganska överens här.
Jag tror att de flesta i grunden vill göra rätt för sig, och en del kan behöva stöd i det. Fine!!
Men de som kan, men inte vill, orkar... De, ger jag inte mycket för. Sedan får de va röda, blå eller gröna...
Ha en fin dag Jon Anders! //Peter
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-28 22:43
Jo, jag har jobbat mycket med det här. Det har varit en syssla på sidan av det vanliga livet.
Ha det nu bra Peter!
Jon Anders
Ja inte kan jag göra så mycket. Vi har demokrati och majoriteten bestämmer. Bara att sitta kvar i baksätet och hoppas på att politiker ska tänka som vanligt folk någon gång. Jag har en bekant som är sjuk, mycket sjuk men utförsäkrad. Hon hoppades nog också på att slippa sitta i baksätet då när hon var frisk och kunde jobba heltid. Det lilla huset hon och hennes sambo bodde i är nu ett minne blott. Jo någon annan som inte blivit svårt sjuk ännu är väl glad och bor där men hon bor i en lite lägenhet istället. Välfärd och trygghet är ett minne blott. Skyll inte på mig, det var inte min röst de fick.
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-29 20:46
Tack för din kommentar Margareta! Ja, det är majoriteten som bestämmer. Så skall det vara i en demokrati.
Men det betyder inte automatiskt att vi får ett bra samhälle för människor som råkar illa ut.
Oavsett vilken regering vi får i höst, så tror jag att det blir svårt att få till trygghet för alla.
Ha det gott!
Jon Anders
Intressant inlägg! För mig har det inte alls med politik att göra, även om du möjligen haft den aspekten i tankarna (också). För mig är det ännu bredare. Det finns mkt vi inte kan göra ngt åt - ärvda gener, uppväxtmiljö, naturkatastrofer, flygplansolyckor, många sjukdomar.......(obs inte alla!). Dessutom växlar årstiderna, gräset växer och höstlöven trillar oavsett vad du eller jag gör. Solen går upp om morgnarna och stjärnorna blinkar om natten. Tror det är nyttigt att vi då och då tänker både på vår litenhet och vår kortlivade stund för att ha kontakt med vår ödmjukhet inför livet!
Samtidigt, dvs hela tiden, kan vi göra mkt mkt mer än vi nånsin tror!. Den som jag tror största begränsningen i av vad vi gör av våra liv inom dom ramar som vi inte kan rå på är avsaknaden av tilltro till vår egen förmåga. Gång på gång ser vi exempel på människor som TROTS alla begränsningar av sjukdomar, ekonomi eller bakgrund gjort helt fantastiska saker. Många många fler skulle kunna göra andra eller liknande saker om tilltron till den egna förmågan bara fanns!
Nej, vi styr inte våra liv, naturen, existensen eller för dom som vill kalla det så gud kanske gör det i stort. Men jag är fullständigt säker på att alla, både du och jag, kan göra mycket mer än vi nånsin tror. Och det är viktigt att vi inte anammar en livssyn som säger nånting annat för gör vi det har vi redan börjat inskrånka på våra egna möjligheter.
Hälsningar/ Björn T
Svar från Jon Anders Klockar 2014-05-31 14:01
Tack för din kommentar Björn! Den här bloggen var inte främst avsedd som ett politiskt inlägg, även om den på något sätt tolkats så. Min mening var mer att beskriva människans villkor.
Jag tror också att vi förmår göra mer än vi är medvetna om. Vår förmåga har visserligen en gräns, men den ligger förmodligen längre bort än vi tror.
Ha det bra!
Jon Anders