Slutstationen

Ett är säkert här i livet. Till sist når vi slutstationen. Min mamma flyttade in på ett äldreboende 1 juli 2010. Hon var då 92 år. Eftersom hon var kristallklar i huvudet, så var det jobbigt för henne. Ändå var flytten nödvändig. Kroppen ville inte lyda hjärnan.

Att lämna sitt hem, de flesta av möblerna och omkring 1000 böcker var inte lätt. På äldreboendet fanns bara plats för en bråkdel. När mamma Inga kom in på "hemmet" för första gången var hon ilsken och djupt upprörd. "Nu har jag kommit till slutstationen", sade hon ilsket till personalen.

Som tur är, så är människan anpassningsbar. Efter några veckor började mamma trivas riktigt bra på äldreboendet Björkbacken.

Hon dog där lugnt och stilla i augusti 2012.

Downtown Västerås 5

I dag har det varit så jävla trist och grått, så jag lägger ut en bild från förra veckan när oktober var så där underbart härlig. Bilden är från slottsparken i min stad.

Downtown Västerås 4

Tidig söndagsmorgon. Några minusgrader och flödande sol. Stadens centrum är nästan öde. Folket ligger ännu och sover. Men några har ändå kommit ut på gator och torg. En ensam man tittar i ett skyltfönster. Stödd på sin rullator kommer en äldre dam gående. Kanske skall hon till Konsum som öppnar tidigt.

Downtown Västerås 3

Bara ett stenkast från stadens betongcentrum med sina gallerior ligger Västerås slott. Mellan slottet och Svartån är det en vacker park. En solig dag i oktober är det väldigt vackert i parken.

Kanske är det banalt med motljusbilder, men ändå inte lika banalt som solnedgångar. Motljusbilder kan ju till sitt innehåll varieras så mycket mer.

En skönhet från 70-talet, Nikon EL 2

Nikon EL 2 är en sällsynt kamera som tillverkades under ett knappt år 1977. I 15 år letade jag efter ett fint exemplar.

Min första systemkamera var en Minolta X300 som jag köpte 1985. Den tröttnade jag snabbt på. Det blev en Nikon FM 2 i stället. I samma veva kom jag över ett par böcker om olika äldre Nikon modeller. Nu blev jag intresserad. Vilka härliga modeller Nikon gjorde under 70-talet. Det dröjde inte länge förrän jag blev lycklig ägare till en Nikon FM och en Nikon FE. Dom har jag kvar.

Den modell som jag blev mest intresserad av var Nikon EL 2. Att hitta en sådan visade sig inte vara lätt. Hur många gånger var jag inte till olika fotohandlare för att finna min drömkamera? Till sist, efter 15 år, fann jag min dröm hos LP-foto på Regeringsgatan. Den var i nyskick. Bara ljustätningarna och spegeldämpningen behövde bytas. Den detaljen ordnade man på LP-foto. På tåget hem till Västerås var jag som ett barn på julafton.

Barnsligt? Javisst. Men det finns en känsla hos äldre kameror som nyare saknar. Bara en sån sak som mässingskåpor i stället för plast.

Digital foto kan jag inte vara utan, men det finns ingen känsla i kamerahusen, dom är bara verktyg och känsliga som herrgårdsfröknar. Tål inte tuffa tag som äldre analoga hus.