Om dom som inte längre går till jobbet
Tiden rusar fram, du hinner inte med. Utan att du fattar vad som hänt, så har du gjort din sista arbetsdag. Du blir pensionär, och tillhör plötsligt ett stort anonymt kollektiv med över två miljoner medlemmar.
För hundra år sedan var 8 % av befolkningen över 65 år. I dag är 19 % av människorna i vårt land över 65 år. Siffran kommer att stiga framöver. Antalet som arbetar kommer inte att öka i samma takt. Då uppstår ett problem. Hur skall vi få ihop pengar till pensionerna? Det här är en politisk fråga som det inte talas mycket om. Man kan ju undra varför. Är frågan för stor för att tas upp ett valår?
I år har pensionen sänkts med 2,7 %. Det anses nödvändigt. Att sänka lönerna lika mycket vore politiskt omöjligt.
Det talas om pensionärer som en stor grå massa. Inget kan vara mer fel. Pensionärerna är som alla andra. Väldigt olika varandra, och med helt skilda förutsättningar. Det finns rika och fattiga, sjuka och friska. En del lever mellan segelbåten här hemma och golfbanan i Spanien. Andra mellan vårdcentralen och apoteket. De flesta lever ett hyggligt liv med många aktiviteter. Men många lever fattigt och lider av ensamhet, där det enda avbrottet i tristessen är besöken från hemtjänsten.
Pensionärerna har inget gemensamt, förutom att dom inte längre går till jobbet. Men eftersom dom är så många, så blir dom en maktfaktor i valet. Pensionärerna borde ses som en tillgång, inte som en belastning. Den kunskap och erfarenhet som finns hos de äldre skall inte föraktas eller underskattas.
Politik är svårt, och socialpolitik svårast av allt.
På sista bilden ser du min mamma. Här är hon 92 år. Blicken är fortfarande medveten och skarp.




Ha det gott du också!
Jon Anders
Jag tror att du ska vara glad över att vara pensionär idag!! Som du skriver så växer den åldrande befolkningen och det är väl positivt i sig. Men, det som är illa, är att ungdomarna inte är ute och jobbar! Dels för sin egen inkomst och dels för att säkra pensionerna. För det är ju så, att den pension som förbrukas idag, är den som jobbades ihop "igår"!! Och blir vi fler äldre/pensionärer, och färre som arbetar, då skiter det sig. Och vi är nog på väg. Men jag vill inte koppla den för hårt till enbart politik, utan mer om Jobbmoralen, att ta jobb!! Att inte göra det, utan förlita sig på bidrag, tär än mer på statsfinanserna och blir en tredje bit i att försämra framtida pensioner. :(
Kanske, blir min generation, den sista med en kanske någorlunda vettig pension.
För dagens unga, och deras pension i framtiden, uj, det vågar jag nästan inte tänka på. Men, vi har Alla ett ansvar!! Arbetslinjen är viktigare än vad vi tror!! Njut av din pension, det hade jag gjort!! //Peter
Jag är varken glad eller ledsen för att vara pensionär. År 2010 i december, vid 71 års ålder, valde jag att sluta jobba, därför att jag gifte om mig. Annars hade jag jobbat vidare.
För egen del klagar jag inte, men det är beklagligt att 600000 kvinnor har en så låg pension att den är i nivå med existensminimum.
Både borgerliga och socialdemokratiska politiker har utformat pensionssystemet. Alla är medvetna om problemen, men ingen har en bra lösning. Det gäller för övrigt hela västvärlden.
Arbetslinjen är viktig, men löser den socialpolitiska problem?
Någon "riktig" pensionär är jag inte. Jag jobbar rätt mycket i vår bostadsrättsförening. Det får jag lön för.
Ha det riktigt bra!
Jon Anders
Må gott
/Hans-Åke
Roligt att du gillar bilden på min mamma! Hon gick bort två år senare.
Må gott du också!
Jon Anders
Jag kommer fortfarande att gilla att sitta och prata med med fåglarna, precis som jag gör nu (kunde inte motstå den ;) )
Fin bild på din mor. Det är en klar och tydlig blick som möter en.
Den som har jobb och är frisk skall nog jobba några år efter 65. Inte minst för sin egen skull.
När man väl gått i pension, så förändras man inte som människa. Och det är fel att klumpa ihop människor och sätta stämpel på dom.
Bilden på min mamma blev rätt skaplig. Kul att du gillar den!
Ha det gott!
Jon Anders
Det är också kul att du gillar bilden på min mamma.
Allt gott till dig också!
Jon Anders