Om hösten

Ute på slätten, den böljande slättten, en gammal fyrlängad gård.

En allé med okända träd som har sett allt skär genom gulmogna fält.

Och långt bortom de svarta taken lyfter sig havet mot en oändlig himmel.

Bakom blanka fönster och röda blommor skyndar kvinnor förbi mellan vaggor och spis.

Som en magnet drar gården honom till sig, men efter en tid, bara en kort tid

blir det trångt och svårt att andas mellan kvinnor, vaggor och fähus.

Då går han under de okända träden och bland deras urgamla rötter

letar han länge och planlöst efter pyramidbyggarnas hemligheter.

Ibland driver han med vinden till havets strand

och löper sedan som en hemlös hund mellan Kristus och Sokrates.

Så upp till gården igen, utmattad. Och livet rinner undan, planlöst.

När den mjuka natten kommer hänger hans livsverk på en pinnstol.

Ett par slitna blå jeans.

fdmm 2013-09-19 19:07

Är det du som är upphovsman? Jag kan inte så mycket om dikter o poem men jag vet när jag läser något vackert, och det var det här. Och till det en fin bild. Läser in längtan och vemod. Ha det gott!

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-09-19 19:44

Tack för din kommentar Catharina! Jag har skrivit dikten, och jag är glad över att du tyckte om den. Det blir några rader skrivna då och då. Längtan och vemod finns med. Också sökandet efter en mening med livet.
Ha det bra du också!
Jon Anders

Svara

Dubbelolle 2013-09-19 19:17

Vackert Jon - både text o bild! Ha det fint, LO

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-09-19 19:46

Tack för den fina kommentaren Lars Olov!
Ha det fint du också!
Jon Anders

Svara

Heléne Alklid 2013-09-19 21:04

Så vackert skrivet!! Vad duktig du är!! =)

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-09-19 22:39

Stort tack för din fina kommentar Heléne!
Hälsningar
Jon Anders

Svara