kameratposten

Funderingar och annat smått och gott som har med mina eller andras bilder att göra.

Tillfälliga ögonblick.

Ens vatten.
Klart, grumligt, okänt, känt. Som en gammal lekplats när man ser den igen efter trettio år. Barnen är borta, rutschkanan står kvar i höga gräset. Himlen lyser igenom där många barn hållit sig fast när de väntat på sin tur.

En mamma försvinner i skuggan. En lite äldre flicka håller sig fast i hennes bakficka, det lilla barnet är tryggt i famnen på vägen hem till huset längre bort.

Lekplatsen som är kvar när alla har lämnat.

Postat 2023-05-17 11:12 | Läst 577 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera