Nära ögat

När jag stod på vår altan och passade på fåglarna i träden runt om såg jag en rörelse i ögonvrån. Alldeles nedanför mig kom en fyrbent fotomodell skuttande. Eftersom teleobjektivet var inzoomat (eller skall det kanske kallas utzoomat) till 600 mm blev det först några närbilder. Fick här också en kul möjlighet att testa vilken grad av skärpa som objektivet Nikkor 180-600 f5.6-6,3 kan prestera med kameran Nikon Z50. Nedanstående bildserie utgör alla kopior av samma originalbild, men med olika beskärningar.

Finns en duktig amerikansk "wildlife" fotograf som heter Steve Perry som jag brukar följa via Youtube. Han sa en gång att det är när Du tydligt kan se det som avspeglar sig i djurets öga som Du kan säga att bilden är "tach sharp". Jag tror det är något sådant här som han menar. Jag som ju känner omgivningen ser tydligt speglingen av vårt hus, altanen med fotografen (jag) stående lutad mot en stolpe. Bakom min rygg ser man också horisonten med en talltopp som avtecknar sig mot himlen.

Själv tycker jag resultatet av detta experiment är både intressant och lite imponerande. Jag brukar numera försöka tillämpa denna tumregel för att kontrollera om mina bilder är skarpa. Långt ifrån alla når denna nivån.

Hälsningar från västkusten
Per-Åke

Mångfald i trädgården

I onsdags tillbringade jag ett par timmar i vår trädgård, tillsammans med min Nikon Z50 och Nikkor 180-600/5.6-6.3, med målet att fotografera fåglar. Jag fotade handhållet och stod på pass dels på altanen och dels vid husknuten. Tisdagens snö låg fortfarande kvar på marken och till viss del på trädens grövre grenar. Fågelmataren hade lockat fram en del fåglar som höll sig i närheten. Det var dessa fåglar som var mitt mål för dagen.

Det visade sig vara, för vår del, ovanligt många olika (djur)arter som lät sig fotograferas denna dag. Det blev många bilder, fler än 1000 st, och gallringen av dessa har tagit sin tid. Nu har jag i alla fall valt ut några bilder som jag vill dela med Dig.

Efter någon kvart i stillhet på altanen dök grönsiskorna upp, först att fotas, de var hungriga och kaxiga.

Denna grönsiska ser lite bedjande ut och tycks fråga - Har du någon mat eller?
1/2500 f8 vid 600 mm, ISO 4500

Inflygning mot maten
1/3200 f8 vid 570 mm, ISO 2000

Även idag kivades siskorna med varandra.
1/4000 f6.3 vid 600 mm, ISO 1100

En bofinkshane satt och kurade i ett träd en bit ifrån mataren. Han verkade inte vara hungrig, såg bara ut att vänta på våren.
1/1600 f6.3 vid 600 mm, ISO 640

En söt liten ekorre med väldigt långhåriga öron dök upp, ur ingenstans. Grönsiskorna verkade inte uppskatta dess ankomst lika mycket som jag gjorde. Ekorren var ännu kaxigare än dem (siskorna), den försökte skrämma bort MIG genom att smacka och vifta med sin yviga svans. När detta inte funkade klättrade den istället ner till fågelmataren och försåg sig av dagens rätt.
1/2500 f8 vid 600 mm, ISO 4000

När ekorren försvunnit tittade en nötväcka förbi och smakade på solrosfröna.
1/2500 f8 vid 570 mm, ISO 800

Ytterligare en art, en större hackspett, dök upp upp vid restaurangen. Jag tror det var en hona eftersom den hade en brun fläck i pannan istället för en röd fläck i nacken. Efter en stund flög hon och satte sig en bit upp i björken istället, Kanske letade hon efter en smarrig insekt som efterrätt.
1/4000 f8 vid 600 mm, ISO 1800

Medan jag höll på att fotografera hackspetthonan hörde jag ett ljud ifrån en tall i andra hörnet av trädgården. Där satt hennes partner, eller i alla fall ytterligare en större hackspett, denna gång en hane med röd fläck i nacken. Eftersom honan nu satt så högt upp i björken att hon började bli svår att fota så riktade jag om kameran mot hanen i tallen.
1/4000 f8 vid 600 mm, ISO 2800

Jag märkte lite oro hos fåglarna och där kom förklaringen smygande, grannens katt. Fick bli en bild på den också.
1/2500 f8 vid 600 mm, ISO 3600

Lite på avstånd, säker inne bland grenarna, satt en skata och betraktade stillsamt katten och mig. Skator är egentligen vackra fåglar, när man kommer dem nära och den har näbben stängd.
1/4000 f8 vid 600 mm, ISO 720

Innan jag gav upp för dagen lyckades jag upptäcka vad jag tror var en talgoxe, som satt högt upp i björken och solade sig. Lyckades få en skarp bild av den mellan grenarna.
1/1600 f8 vid 570 mm, ISO 720

Nu började det bli lite kallt om fingrarna och jag kände mig relativt nöjd med fotostunden. Hade fått möjlighet att fototräna på olika arter, under lite olika förhållanden. Jag hade tagit 1040 bilder och några filmsnuttar och hoppades att några av dem skulle vara skarpa.

Tack för att Du har tittat!
Kommentera gärna så jag kan lära av Dig, för att fortsätta utvecklas som (fågel)fotograf.

Hälsningar
Per-Åke

Bråk vid fågelrestaurangen

När vintern och snön för några dagar återtog herraväldet i Sävedalen fick vi besök av en hel flock med grönsiskor. De fullkomligt svärmade runt fågelmataren och bråkade hejdlöst med varandra för att få en plats vid borden. Detta blev ett utmärkt tillfälle för mig att träna på att fotografera action och fåglar i flykten.  Jag tog massor av bilder och fick några stycken som jag tycker är bra nog för att dela i detta inlägg. Jag använde min Nikon Z50 med Nikkor 180-600/5.6-6.3 handhållet vid 430-600 mm och full bländaröppning. Då ljuset var dåligt fick jag relativt höga ISO-tal (mellan 7200 och 11400) för att kunna hålla exponeringstiden tillräckligt kort (använde 1/2500 och i ett fall 1/1000). Har beskurit och förstorat bilderna något och efterbehandlat med Topaz DeNoise AI och PS

Tack för att Du tittat! Lämna gärna en kommentar med Dina tankar om bilderna. Jag vill utvecklas som fågelfotograf och tar tacksamt emot alla tips till förbättring.

Hälsningar
Per-Åke

Bron till Tjörn - historisk återblick

Detta tidsdokument publicerade jag i januari 2024 som en kollektion i gruppen "Landet som en gång var". När jag nu ompaketerar den till ett blogginlägg tvingas jag konstatera att det har hänt igen. Likheterna med broolyckan i Baltimore USA är slående och väcker minnena till liv samtidigt som jag lider med de drabbade i USA.

Hälsningar
Per-Åke

***

Almöbron över Askeröfjorden till Tjörn var en av tre broar som förbinder fastlandet vid Stenungsund med Tjörn. Almöbron invigdes 1960 och var då Sveriges längsta bågbro. Kl halv två på natten den 18:e januari 1980 kom fartyget Star Clipper något ur kurs i svåra förhållanden i den trånga farleden under bron. En kran ombord på fartyget slog i brons bärande rörkonstruktion från sidan och hela brospannet rasade. Innan vägen kunde stängas körde sju fordon över kanten och störtade ner i fjorden. Åtta personer som färdades i fordonen miste livet. - källa Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Almöbron).

Jag körde själv många gånger över Almöbron eftersom min dåvarande fästmö (ja man sa så...)/nuvarande fru bodde i Bleket på Tjörn. Efter raset, under bygget av nya bron som för övrigt skedde i rekordfart, har jag tillbringat många timmar i bilköer till de tillfälliga färjor som dåvarande Vägverket satte in mellan Stenungsön och Tjörn. I november 1981 invigdes den nya bron som kallas Tjörnbron.

I mitt arbete vid Chalmers på den tiden fick jag en gång tillfälle att lyssna till den lastbilschaufför som var den förste att i tid upptäcka att något var fel och hinna stanna. Det var mycket känslosamt att höra honom berätta hur han, som kom körande från Källön-sidan, lyckades få stopp på lastbilen precis innan kanten mot bråddjupet och därmed hindra även efterföljande fordon från att störta ner. Han försökte varna fordon som kom körande på andra sidan genom att blinka med ljuset. Minns särskilt hur han berättade att han såg ljuskäglorna från ett fordon stanna till precis framför kanten och trodde då att han lyckats varna med sitt blinkande. Bara för att i nästa ögonblick se hur ljuskäglorna började röra sig igen för att köra över kanten och störta mot djupet.

Almöbron över Askeröfjorden, fotad från Källön mot Tjörn i mitten av 60-talet. Bron bärs upp av två stålrör som bildar bågar över fjorden. Segelfri höjd mitt under bron var 41 m. Bilden är tagen med småbildsdia när jag, tillsammans med min systers fästman (man sa så på den tiden...) var vid brofundamentet för att fiska.



Bilden tog jag stående på ena betongfundamentet (det södra på Källön) som brons bärande stålrör vilade på. Vi hade klättrat upp på fundamentet för att fiska och jag passade på att ta en bild av den mäktiga (men sårbara) konstruktionen. På bilden syns hur stålrörens olika segment är sammanfogade med en stor mängd nitar. På bågarna vilar långa slanka stålpelare som i sin tur bär upp körbanan. Föga anade jag då vilket tidsdokument denna bild skulle bli.



TT Torshammer byggdes vid Uddevallavarvet och måste kunna passera Almöbron för att nå havet. Som framgår av bilden var detta en dimensionerande faktor vid konstruktionen av fartyget, marginalen var inte stor och fartyget bogserades mycket försiktigt under bron under övervakning av bland annat kustbevakningen där Gunnar Karlsson (som senare skulle bli min svåger) då jobbade. Originalbilden är fotad av Gunnar med negativ färgfilm, ifrån kustbevakningens fartyg. Jag hittade filmen efter att Gunnar gått bort och skannade då negativet med filmskanner. Trots att jag själv inte är fotograf väljer jag att publicera bilden eftersom den har ett högt dokumentärt värde i detta sammanhang. Som kuriosa kan jag nämna att en annan av mina svågrar var med och byggde systerfartyget TT Nanny som var ännu större och som passerade under Almöbron 1978. Det finns en film på YouTube ( se film här ) som visar Nannys passage under bron.



Bilden tagen från den tillfälliga färjan som dåvarande Vägverket satte i drift under tiden som den nya bron byggdes. Bilden visar brofästena (gamla och nya) på Tjörnsidan av Askeröfjorden. Pylonerna, som skall bära upp kablarna som nya bron skall häng i, håller på att gjutas från stadig grund på berget. Den intakta körbanan från gamla bron (endast spannet över vattnet rasade) används som ramp vid bygget. Till höger om pylonen, nere vid vattnet, syns en av de gamla fundamenten som gamla brons bågar vilade mot.



Brofästet vid Källön, fotad från Vägverkets temporära färja. På bilden syns tydligt hur den gamla bron "klipptes av" precis över betongfundamenten som pelarna står på och som stålrören vilade mot innan raset. Det var över denna kant (och motsvarande på andra sidan) som fordonen störtade mot vattnet innan vägen kunde blockeras.



Eftersom jag på den tiden jobbade på avdelningen för Betongbyggnad vid Chalmers så fick jag möjlighet att besöka byggarbetsplatsen och även åka upp till toppen av en av pylonerna. Utsikten var magnifik, tog tyvärr inga bilder uppifrån vilket jag ångrar idag. Vägbanans fackverk byggdes hängande i stålkablar från vardera sidan och möttes i mitten. På bilden syns tydligt att de mötande brohalvorna fortfarande har olika höjd och måste justeras ihop innan sista segmentet monteras med fackverkskranarna längst ut. Notera också de två ljusa cirklarna på de två gamla fundamentet vid vattnet, där Almöbrons stålrör vilat.

Ekorre på besök - ett försök

Hej och välkommen!

 Detta är mitt första försök att använda blogg-formatet för att dela mina bilder, berättelser och tankar med Dig. Har tidigare testat Kollektion här på FS utan att bli helt nöjd.

 Min plan är att producera ytterligare något inlägg av delvis annorlunda karaktär och därefter avvakta responsen från Dig och andra betraktare innan jag bestämmer mig för om jag skall fortsätta min bana som bloggare eller inte 😊

 Ha en bra dag!

 Hälsningar från västkusten

Per-Åke

***

Idag laddade jag vår fågelmatare med färska fina solrosfrön. Min tanke var att åter locka fram fåglarna från skogen dit de verkar ha återvänt nu när vintern drar sig tillbaka.

När jag efter en stund tittade ut genom fönstret fick jag se att istället för fåglar hade jag lockat fram en pigg liten ekorre. Hen såg ut att göra sig god ro så jag chansade på att hämta kameran, försedd med den nyligen inköpta telezoomen, och öppnade mycket försiktigt altandörren och kikade ut.

Jodå, ekorren satt kvar och jag fick tillfälle att ta många bilder innan den till slut försvann ur sikte. Inte långt efteråt var ekorren tillbaka igen och proceduren kunde upprepas, fast denna gång var kameran närmare till hands.

Ekorren är fantastisk på att hänga och klänga för att komma åt maten. Hela fågelmataren gungar fram och tillbaka men ekorren sitter säkert och obrydd.

Plötsligt stack den fram huvudet och tycktes säga - Hallå, vad håller du på med!?

Efter en stunds väntan, då korren hela tiden gömde sig bakom fågelmataren, beslöt jag mig för att byta strategi. Lite lagom oväsen gjorde att ekorren raskt skuttade en bit upp i trädet och här fick jag äntligen fritt synfält och kunde ta några bilder.

Plötsligt bestämde sig ekorren för att det var nog och försvann bort bland träden i en hastighet som jag inte alls kunde följa... Jag kände mig ändå ganska nöjd och gick in och stängde altandörren.

En stund senare fick jag se ekorren i trädet igen och stack ut kameran. Men vänta - detta är en annan ekorre, pälsen är ljusare.

Även denna korre poserade snällt och lät mig ta några bilder samtidigt som den mumsade på mina solrosfrön.

En sista bild innan jag sticker




Denna gång var jag mer förberedd på återtåget och lyckades i all fall fånga inledningen. På nästa bildruta syntes dock enbart svansen på korren och sen var den borta. Tänk vad snabba de är, men jag är envis och rätt som det är så kommer jag lyckas att fånga den i språnget.