Gröngölingen rotar

Gröngölingen är väldigt energisk och fokuserad när den rotar i marken efter mat. Här finns det myror och jorden skvätter omkring fågeln i dess ivriga jakt efter födan. Tur att den effektivt kan stänga för ögonen men jag fattar inte hur den ser myrorna när den blundar?

Tack för att Du tittat och tagit del av mina reflektioner! Har Du egna synpunkter, lämna gärna en kommentar nedan.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Hackspettungens lärdom

Gjorde en intressant iakttagelse vid ett fotopass för nån vecka sedan. En större hackspett och dess unge var på besök och ungen var hungrig, inget konstigt så långt men nu kommer det intressanta. Ungen intog först en position ÖVER föräldern i tallen och försökte energiskt men förgäves få mat från föräldern. Tyngdlagen jobbade emot ungen men föräldern lät den hållas tills ungen till slut gav upp och ruskade lite uppgivet på sig. Föräldern tar då några raska kliv uppför stammen och placerar sig i position med ungen UNDER. Ungen gapar och föräldern kan nu enkelt genomföra matningen.

Mitt bestämda intryck är att det jag upplevde bakom kameran var en del av hackspettungens lärande utveckling, ledd av en klok förälder. Delar skeendet nedan i en kort kronologisk bildserie, naturen är fantastisk.

Tack för att Du har tittat och tagit del av mina reflektioner från bakom kameran!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Herre på stubben

Intressant att studera rangordningen, eller skall kanske kallas hackordningen när det gäller fåglar, mellan olika fågelarter. I nedanstående bildserie har jag fångat vad som händer när en nötväcka sitter på stubben och mumsar på solrosfrön och jordnötter då en talgoxe kommer och vill dela på godsakerna med nötväckan.

Min allmänna upplevelse efter en del timmar bakom kameran är att talgoxen är en relativt vänligt sinnad, social art och försöker allt som oftast vara med och äta, oavsett om det är tillsammans med ekorren, hackspetten eller andra småfåglar. Har dock ibland observerat en viss rivalitet mellan talgoxar. Nötväckan däremot är mer försiktig att dela bord med större individer men uppvisar ofta ett aggressivt och lite dominant beteende gentemot andra småfåglar, speciellt talgoxar. Detta framgår också tydligt av nedanstående bilder.

Notera hur talgoxen optimistisk flyger in och slår sig ner medan nötväckan först inte tycks ta någon notis om sällskapet (ser ut som om nötväckan snarare är intresserad av något upp i skyn men det visar sig snart vara talgoxen som den har fokus på, förstår inte hur deras syn fungerar). Får intrycket av att nötväckan sen säger till, vänligt men bestämt, att den inte vill ha sällskap. När talgoxen inte tar notis höjer den tonläget för att till slut ta i ända från klorna och SKRIKA så att talgoxen formligen "ramlar baklänges" av stubben och räddar sig genom att den kan flyga. Efter den avspisningen bestämmer sig talgoxen för att ge upp för denna gång och nötväckan kan fortsätta måltiden.

Tack för att Du har tittat! Lämna gärna Dina egna reflektioner eller kommentarer nedan.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Gröngölingen matar sin unge

Idag hade jag turen att få besök av en gröngölingsförälder med sin unge. De gick omkring på gräsmattan och plockade insekter och klättrade sedan upp i björken där föräldern matade sin unge. Samspelet mellan unge och förälder likande det som den större hackspetten uppvisar, snarare än talgoxens. Kanske inte så konstigt eftersom de båda förstnämnde ju är hackspettar. Jag lyckades dokumentera matningen med några bilder som jag vill dela med Dig.

Tack för att Du har tittat!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Talgoxen matar sin unge

I ett tidigare inlägg har jag visat hur den större hackspetten matar sin unge. Nu har turen kommit till talgoxen som jag illustrerar i tre olika serier. Min spontana upplevelse är att talgoxens ungar är mer tydligt krävande i sitt beteende och att föräldrarna ser mer slitna och uppgivna ut än i fallet med den större hackspetten.

Serie 1 utspelar sig på tvättlinan där ungen sitter otåligt väntande på mat, rister på vingarna och näbbet vidöppet. Har noterat att ungarna har en markant orange färg i gapet som de vuxna fåglarna saknar. Reflekterar över om detta är en del i matningens signalsystem för att stimulera föräldrarna att stoppa in mat i gapet? Om Du som läser vet något om detta får Du gärna kommentera nedan.

Serie 2 utspelar sig på sittpinnen framför fågelrestaurangen. Samma scenario, hungrig gapande unge med orange svalg inväntar girigt en sliten förälder som med trött blick petar in solrosfröna i ungens gap. En kort stunds vila och sen iväg igen, i en till synes oändlig process och outtröttlig förälder.

Serie 3 utspelar sig uppe i tallen och ser likadant ut. Gapande ungen med krävande blick på den inkommande, luggslitna föräldern. En rask, till synes ganska osentimental, överlämning av maten i ungens gap och sen ett kort ögonblicks vila med trötta ögon medan ungen sväljer maten och på nytt öppnar det orangfärgade gapet. Dags att flyga en runda till...

Tack för att Du har tittat!

Om Du har kunskap eller egna reflektioner inom området som Du vill dela med Dig av är jag tacksam för Din kommentar. Mottar också tacksamt Dina synpunkter på bilderna och inlägget.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke