Mötet med Inta Ruka

Det småregnar ute och jag sitter och bläddrar i mitt signerade exemplar av Inta Rukas fotobok People I know. Jag tycker den är fantastisk. Hennes bilder har verkligen inspirerat mig genom åren.

Jag träffade henne i Katrineholm dit jag hade åkt för att se hennes utställning i maj 2012. Känns som en evighet sedan. Det var många som ville prata med henne, men jag lyckades ändå få en kort pratstund själv. Eftersom jag då ganska nyligen hade fått tag på min egen Rollieflex var jag förstås nyfiken på hur hon hade tagit sina bilder. Hon berättade historier om många personer i boken vilka hon kände väldigt väl. Därav titeln på boken People I know. Fotografiskt gräver hon där hon står.

Hon ville absolut vara allvarlig på bilden. 

Men hon var sprudlande pigg och glad när hon inte var medveten om kameran. 

Lite Egna gamla porträtt inspirerade av temat "People I know" - gräv där du står. En del har ni kanske sett förut. 

Hej så länge!

Här sitter jag och åldras i lugn och ro.

"Här sitter jag och åldras i lugn och ro", sa pappa när jag tog denna bild med Rolleiflexen.

En bild av pappa jag är så glad att jag har.

Hej så länge.

Porträtt av Åsa och Hicka

Åsa är en god vän som har så otrolig god hand med djur. Hon älskar hundar och hästar. Jag blev jätteglad att hitta denna bild på filmrullen I Rolleiflexen som framkallades nyligen. Jag hade helt glömt bort att jag tagit den. Året måste vara 2013. Vi stod på ängen inte långt från deras hus. Hunden är ju människans bästa vän sägs det ju, och dessa två var verkligen bästa kompisar!

Det var då. Idag springer schäfern Hicka på de gröna ängarna i hundhimlen. 

Hej så länge!

Mer från Rollieflexen

Fler bilder som dök upp på filmrullarna från Rolleiflexen.

Solen
bakom persiennen

doften av nybryggt kaffe
jag vaknar

Hej så länge!

Sista analoga bilden av pappa med Rolleiflex.

Framkallade en gammal filmrulle och skannade in den och jag inser att detta är sista analoga bilden jag tog av pappa med Rolleiflexen innan han gick bort. Det är ingen vidare kvalité på bilden - den är lite för mörk och fullt med "ploppar" och damm (som jag försökt ta bort) 

Önskar att den skulle ha varit lite skarpare, men bilden visar ändå den känsla som jag upplevde vid fotograferingstillfället. Pappa sa: -Här sitter jag och åldras i lugn och ro...

Nämen ,nu blev jag ju ruskigt sentimental..... men saknaden är så stor! 

Hej så länge.