Getinghonung 110/Jag tog bilen

Jag tog bilen och körde utan plan och tanke. Jag körde på vägar som jag inte kört på de senaste 10-20 åren. Det var skogsvägar som jag hade cyklat på som barn. Skogsvägarna var ännu mindre nu, ännu mer igenväxta, uppkörda och förstörda av skogsmaskiner. Jag körde och grät. Grät och körde. Det smällde och skrällde under bilen. Jag blev rädd, ingen visste var jag var om  det hände något och ingen täckning för mobilen. Jag letade efter Åsjön, där jag lärde mig simma som barn. Jag behövde lära mig leva igen.

Bilen höll, jag hittade Åsjön. Man har sagt mig att när man har problem söker man sig till sina rötter igen.

Getinghonung 109/Mycket vatten har runnit under broarna sen senast

Det har hänt mycket i mitt liv sen jag sist skrev i min blogg. Det har hänt saker som för alltid har förändrat mitt liv. Mitt liv har verkligen gungat. Jag till och med slutade att fota, och ni som fotar vet vad det innebär när man slutar, när lusten, inspirationen, livsgnistan är borta. Men gungningarna är mindre nu.

Här kommer några första trevande bilder från en jobbig tid.

Allt är trasigt, slaget i tusen bitar

Vännerna uppmanade mig att skriv om det, skriv. Men jag kunde inte ens skriva, det var kaos.

Jag såg bara det trasiga, mitt sönderslagna liv.

Min kloke son sa "Mamma när vi har tagit oss igenom det här så kommer vi aldrig mer att ha några bekymmer".

Getinghonung 108/Inte ensam

Sista dagen av semestern i Beijing börjar  lida mot sitt slut. Dags att vända hemåt med flyget i morgon.Vända hemåt från värmen till svensk sommar,  såg i Aftonbladet att det skulle bli oväder i helgen hemma.

Semestern har varit bra och händelserik och jag har absolut inte varit ensam.

Getinghonung 107/I parken

Gå inte på gräsmattan-skylten är så söt. Nästan som en GB-glassgubbe.

Parkarbetarna ger ett så harmoniskt och lugnt intryck, men jag antar att det är hårt arbete för dem.

Såg att många sopade med en sån här kvast. Inte konstigt att det tar lång tid att få ordning på parken.

Getinghonung 106/I matvaruaffären

Det fanns levande grodor i affären också, men då hade redan personalen sagt ifrån om att jag inte fick fota. Synd.