Det gäller att hålla masken

Mitt för mina ögon eller rättare sagt kameraobjektiv utspelades följande drama:

Finns det någon mask här?

Är det inte en mask som kravlar i jorden därborta?

Här ska man kanske leta mask.

Japp, här finns det mask.

Åhi...

Åhej...

Segt jobb det här.

Äntligen är masken uppe.

Slurp...

Mums, härlig daggmask!

Som sagt, det gäller att hålla masken, åtminstone om man ska få något käk.

Konstaterar Peter

En händelserik timme vid Strömbron

Tillbringade den 3 februari en mycket händelserik timme vid den populära fågelmatningen intill Strömbron i Stockholm. Där fanns det gott om gräsänder och måsar förstås men också många knipor, viggar, knölsvanar och sothönor – och så en s k domesticerad gräsand (hane).

– Detta är, berättar Yngve Meijer i vår fågelklubb (Strängnäs ornitologiska klubb) framavlade vita individer som sedan har spritt sig runt om i Europa. Denna avel var ett populärt nöje bland godsherrarna inte minst i Holland på 1800-talet.

Intill denna ganska stillsamma and blev desto livligare, när några barn slängde ut brödbitar:

Verkliga luftstrider med andra ord:

Men sothönsen tog det lugnt:

Sedan åkte jag nöjd hem till Strängnäs.

Överfall på balkongen

Det stundar bistra tider för småfåglarna. Matning bidrar till överlevnaden, men många faller offer för bland annat katter och rovfåglar. Som den talgoxe som häromdagen förirrade sig in på vår inglasade balkong. Där fanns tyvärr för  fågeln samtidigt vår gammelkatt Rulle, 15 år. Med ålderns rätt är han numera sävlig i sina rörelser, men inte denna gången. Rovdjurinstinkten fick tydligen fart på honom. Blixtsnabbt kastade han sig över talgoxen. Ungefär samtidigt hann jag fram och befriade fågeln, men inte snabbt nog för att helt rädda fågeln. Några bloddroppar på balkonggolvet avslöjade att den blivit rispad under huvudet.

Jag placerade den chockade fågeln på räcket utanför balkonggen. Där satt den i drygt en timme, piggnade till synes till och flög iväg. Oddsen är väl inte stora för att den överlever både chock och blodförgiftning. Men jag hoppas ändå.

Peter Hennix

Hästgnägg och hippifrisyr

Han hade en rejäl svart kalufs fallande ned över pannan och en lång hästsvans. Fast heter man Luringen och är en präktig dölehäst (norsk variant av nordsvensk) är det förstås en ganska normal hårutrustning. När jag lyfte kameran tittade han nyfiket på mig och log – eller hur jag nu ska tolka ett hästgnägg. Parkamraten bredvid, nordsvenska valacken Boyar, var inte alls lika intresserad. Duon hade nyligen genomfört ett pass i SM i plöjning med häst på en åker utanför Strängnäs.

Hela tiden kollade domarna bland annat att fårorna var raka med rätt djup och bredd samt att ogräs och stubb var väl nedplöjt.

På närliggande åkrar plogades det också både med veterantraktorer och moderna traktorer. Men det var plöjningen med häst som fångade mitt intresse. Här var inte oväntat medelåldern hos dem som förde plogen betydligt högre än i andra tävlingsklasser.

Lövverk i höstfärger bildade en effektfull bakgrund till alla de vackra och muskulösa hästar, huvudsakligen nordsvenskar, som styrdes framför plogarna. Det inspirerade till många bilder i kameran.

Peter Hennix

Kattliv i staden

Våra båda katter är numera stadskatter. Fast junior, knappt 2-årige abessiniern Juzzi, har aldrig levt lantliv förrän nyligen under en vecka i Österlen. Men då fick han mersmak på friluftslivet, även om det var delvis begränsat av ett sele styrd av husse eller matte.

Nästan 15-årige huskatten Rulle har levt lantliv i många år, innan vi flyttade in till staden, dvs Strängnäs. Han har trots allt nöjt sig med det bekväma stadslivet, åtminstone i perspektivet från en inglasad balkong. Under veckan i Österlen väcktes dock även Rulles friluftsintresse:

Därför jamade han efter hemkomsten klagande tills vi släppte ut honom på bostadsrättsföreningens gräsmattor. Där fläkte han ut sig och bara njöt i den goda solvärmen:

Juzzi ville inte vara ensam inne utan gnällde ynkligt tills även han släpptes ut på gränsbete. Fast när han mötte grannes katt Nemo (t v), blev han både skraj och ilsken:

Juzzi förstod inte att Nemo bara ville hälsa utan fräste:

Senare på kvällen i fullmånens sken kopplade Juzzi av på den trygga balkongen: