Två sätt att fotografera kaprifol
För mig är kaprifolen en favorit att återkomma till varje sommar. Den har ett spännande växtsätt med ett antal rörformade blommor som sitter i ring runt ett ”huvud”. Varje sådan blomma slår ut i två graciösa och vackert böjda flikar för att släppa fram ståndare och pistill på långa stänglar som också brukar vara elegant böjda. Sedd uppifrån kan hela strukturen likna en vacker stjärna som ibland kan vara nästan symmetrisk.
Jag tycker mig hitta kaprifolens själ i de vackra linjer som finns både i blomstrukturen som helhet och i de olika detaljerna. Den fotografiska utmaningen är att återge detta på bild. En metod är ta sedvanliga makrobilder med kort skärpedjup för att lyfta fram en enskild detalj. En annan, som jag har börjat försöka med i år, är att fokusgaffla ett antal bilder och sedan lägga samman (stacka, eller stapla) dem i efterbehandlingen. Med den metoden är det möjligt att fånga hela den stora blomställningen i skärpa medan bakgrunden förblir oskarp.
Frågan är vilken metod som bäst gestaltar kaprifolens själ. Jag tycker nog att de kompletterar varandra, men om jag skulle vara tvungen att välja, finner jag kanske mer av mystik och "förtrollning" i de traditionella och inte helt skarpa makrobilderna.
Alla bilderna bör ses förstorade.







Tack, Morgan för din fina kommentar! Att lyckas träffa en betraktares själ är en önskedröm för varje bildskapare. Det är sällan det inträffar, men det är stort när det händer.
Hälsningar Sven
Tack för din uppskattande kommentar. Visst är kaprifolen fascinerande och tål att studeras ur en rad olika perspektiv. Jag är glad att du tycker om mina bilder.
Hälsningar Sven
Hälsningar Lena
Tack, Lena för din resonerande kommentar. Diskussionen om värdet av skärpa kontra oskärpa är intressant och avvägningen beror som så ofta på sammanhanget. Jag har också bild 3 som min personliga favorit, men det har tagit mig lång tid att våga släppa kravet på skärpa. Samtidigt kan jag tycka att det finns en fascination med den skärpa över större motiv som man kan uppnå med stacking, som är en ny metod för mig. Det är spännande att ha fotografi som hobby...
Hälsningar Sven
Den med väldigt kort skärpedjup och smörigt i bakgrunden har ju ett väldigt vackert ljus och känns drömsk. Men de andra gestaltar ju en annan vacker sida där man också ser mer.
Fint iaf är det.
Mvh Martin.
Det är väl så att skärpa och oskärpa i bilder inte är något ömsesidigt uteslutande utan kompletterande, beroende på motiv och vad fotografen vill säga. Som jag svarade Lena har jag också bild tre som min egen favorit men kan samtidigt tycka att metoden med stacking kan förmedla ett intressant uttryck som blir helt annorlunda. Roligt att du uppskattade bilderna, oavsett graden av skärpa. Tack för din kommentar!
Hälsningar Sven
Där gjorde den sig verkligen.
Men även den efter fångade mitt öga
/N
Tack för din kommentar, roligt att du gillar mina bilder av kaprifoler. Den tredje bilden är tagen med ett gammalt östtyskt objektiv som kan ge ett drömskt uttryck åt motivet, det är ett av mina favoritobjektiv.
Hälsningar Sven
fördel vindstilla, och svårigheten att få fram skönheten vid begränsad skärpa med kort skärpedjup, drömlik skirhet, Inte lätt något av dom. Tycker du har lyckats bra på alla sätt.
Arten spelar mindre roll, det är form och skönhet som gäller.
HaD/Gunte..
Roligt att höra att du uppskattar båda mina sätt att fotografera kaprifol. Jag håller helt med om utmaningarna, som kravet på vindstilla (sällsynt i Skåne) när man skall ta en serie bilder av en blomma som vajar på en lång stängel. Och att få till en lagom grad av skärpa/oskärpa tillsammans med en ett bra ljus kräver för min del väldigt många misslyckade försök längs vägen. Å andra sidan är det "vägen som är mödan värd".
Hälsningar Sven
Hälsningar Jörgen
Tack för din kommentar. Jag blir glad att höra att du uppskattar i bilderna vad jag ville visa. Dels skirheten i detaljer hos kaprifolen och dels det närmast "arkitektoniska" draget hos dess komplexa blomstruktur.
Hälsningar Sven
Hälsningar, Bjarne
Som fotograf kan man göra lite som man känner för och betraktaren tar in bilden i sin referensram.