Sic transit gloria mundi

"Så förgår världens härlighet" är en sentens som lästes upp tre gånger för nyvalda påvar under deras invigningsceremoni i S:t Peterskyrkan för att påminna om att ämbetets glans och härlighet bara var tillfällig. Denna sed pågick från medeltiden fram till 1963.

Den latinska frasen har förstås en vidare tillämpning än bara för nya påvar. En jordnära sådan gäller för våren, vars härlighet är lika överväldigande som den är övergående. Där jag bor befinner vi oss just nu mitt emellan hägg och syren och fruktträden blommar för fullt. Däremot håller min favorit, magnolian, på att tappa sina kronblad. De bladen är tjocka och vaxartade och blir liggande i drivor på marken. Alla blommor tappar inte sina blad samtidigt, utan på träden finns ett minskande antal blommor i olika stadier från knopp till vissnande medan högen av fallna blad växer.

Magnolior i full blom är för mig bland de vackraste och ståtligaste blommorna. Samtidigt blir de vissnade bladen på marken en påtaglig illustration av att också det härligaste är tillfälligt. Här har jag försökt fånga något av den utvecklingen på bild.

Mera magnolia

Magnolia är en av mina favoritblommor, och ett av de bästa ställena att se magnolior i Skåne är i den stora parken som tillhör Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Där finns till och med en särskild magnoliaskog med över 1000 magnolior.

Jag besökte Alnarp förra året och fotograferade med ett gammalt östtyskt objektiv. I år ville jag försöka med ett sovjetiskt objektiv, ett Helios 44-2, 58 mm f2. Jag har använt det till alla bilder utom den sista som är tagen med ett modernt macroobjektiv.

Backsippor i Billebjer

Billebjer är ett litet naturreservat nordväst om Dalby i Skåne. Namnet är danskt och betyder Yxberget efter formen på det berg som finns inom området. Här finns förutom lövskog en enefälad. Den utgörs av ett stycke mager mark, bevuxen med enar, som har använts som betesmark i det gamla bondesamhället. Här växer ett flertal arter, bland annat den fridlysta backsippan. Den är lågväxande med violetta blommor och håriga stjälkar och blad och kan växa enskilt eller i större eller mindre grupper. Här i Skåne blommar den just nu i slutet av april.

Backsippan är ganska oansenlig där den växer nära marken med sina böjda stjälkar. Men blommorna lyser upp i det bleka fjolårsgräset som små violetta lampor, och när man kommer nära ser man hur delikat den är uppbyggd.

Jag besökte Billebjer kring Valborg förra året men kom då för sent för att se blommande backsippor. Nu har jag gjort ett nytt försök.

Yxberget stupar brant åt söder. Från toppen ser man Malmö, knappt 3 mil bort, och man lär kunna se ända till Köpenhamn vid riktigt klart väder.

En annorlunda kyrka

S:t Matteus kyrka i Malmö är en av många som byggdes i Sverige under senare hälften av 1900-talet. Den invigdes 1983 och är ritad av arkitekt Sten Samuelsson, som är känd för byggnader i brutalistsk stil från 1960- och 70-talen, som Helgeandskyrkan i Lund, Landskrona konsthall och Norrköpings stadsbibliotek.

I motsats till dessa verk har S:t Matteus en lättare framtoning. Den ser inte ut som en konventionell kyrka utan har en grundform som en fjäril med utbredda vingar, vilket framgår när man ser det starkt sluttande taket framifrån. Interiören utgörs av ett enda stort rum. Taket består till stora delar av glas, vilket ger ett vackert insläpp av ljus. Kyrkan ligger i en park och arkitekten har tagit med sig stiliserade träd in i byggnaden för att tjänstgöra som stöttor för taket. Golvet sluttar svagt från ingången ner mot altaret, och predikstolen är ersatt med en oansenlig pulpet. Härifrån predikar prästen som jämlik medlem av församlingen.

För mig är detta en demokratisk kyrka med tydlig inspiration från naturen och med det infallande ljuset som en viktig del av arkitekturen. De stiliserade träden påminner mig om palmer men också med sina grenar om människor som sträcker sig mot himlen i åkallan.
Även för en icke-troende kan detta vara en plats för stillhet och meditation.

I parken framför kyrkan finns en labyrint, vars mönster är hämtat från katedralen i Chartres. I medeltida katedraler användes labyrintmönster i golvet för symboliska pilgrimsfärder till Jerusalem.

Interiören sedd från entrén.

Mjukt böjda bänkrader i koncentriskt mönster bidrar till lugn och harmoni i rummet.

Vy från koret mot entrén. I förgrunden dopfunten av glas, designad av Sten Samuelsson. Längre in i rummet står den lilla predikopulpeten.

Altare och korvägg.

Detta lilla krucifix är det enda som finns i kyrkan.

Golvbeläggning av runda keramikplattor i olika storlekar och färger av keramikern Gustaf Kraitz.

Trappor

Kan moderna trappor vara estetiskt intressanta i sig själva, eller är de bara transportvägar i höjdled? Det finns storslagna paradtrappor i europeiska renässansslott, och hos Hotell Knaust i Sundsvall, och det finns trappor från mitten av 1900-talet som är elegant och vackert designade. Men hur står det till under 2000-talet?

Jag har gått runt och letat i Malmö, och här är några fynd (bilderna bör ses förstorade).