Hur länge har vissnande dahlior ett estetiskt värde?

För några dagar sedan visade jag bilder på dahlior efter den första frosten. De var tydligt ankomna av kylan men hade i mina ögon kvar en bedagad skönhet.  I en kommentar föreslog Gunte Leiswall att de skulle bli ännu vackrare när vissnandet hunnit längre. Eftersom jag tycker att förgänglighet är spännande ur både estetisk och filosofisk synvinkel, var jag tvungen att återvända till dahliorna efter några dygns fortsatt kyla. Merparten av dahliorna hade nu förvandlats till hopskrynklade, bruna skuggor av sina forna jag. Dock fanns det några som jag tyckte bar sitt fortsatta förfall med heder.

Bedagad skönhet efter första frosten

Den första riktiga frosten kom till Malmö natten till den 15 november. Jag begav mig till Slottsträdgården för att se hur det hade gått med Dahliafestivalen som pågått sedan sensommaren. Dahlior är ju kända för sin frostkänslighet, och jag undrade om sommardahliornas skönhet möjligen hade ersatts av en mer luggsliten charm innan det slutliga bortvissnandet.

Miraklet i Övraby

För tre år sedan besökte jag den lilla medeltidskyrkan i Övraby  på Österlen för första gången. Det är en typisk skånsk landsortskyrka från 1100-talet med vitkalkade väggar och trappgavlar. Även interiören är typisk med gotiska valv från 1400-talet och en vacker predikstol från 1600-talet.

Men det är när man kommer fram till koret som ett mirakel uppenbarar sig i form av en stor muralmålning i absiden bakom altaret. Den föreställer Majestas Domini, Herrens storhet, med Kristus avbildad som en kejsare sittande på regnbågen och omgiven av en mandelformad gloria, en s.k. mandorla. Det som är slående med målningen är dess ålderdomliga, bysantinska drag, som utöver själva motivet utmärks av att karaktärerna har stora, uttrycksfulla ögon, långsmala näsor och långa fingrar. Målningen är troligen utförd under den första halvan av 1100-talet, och är därmed en av de äldsta muralmålningarna i Norden. Stilmässigt antyder den dock ett ännu längre tidsperspektiv, ända till den östromerska kultursfären i Ravenna och Konstantinopel.

För mig var det mirakulöst att i en traditionell liten landsortskyrka upptäcka denna gamla målning med spår till kristenhetens början. Det är också snudd på ett mirakel att målningen finns kvar på samma plats efter snart 900 år. Kyrkan var på väg att rivas i början av 1900-talet, men som väl var kom man på bättre tankar.

Sedan mitt första besök i Övraby har jag lärt mig att Majestas-motivet finns i flera samtida kyrkor i Skåne och på Själland. En av de finaste målningarna finns i Vä kyrka, söder som Kristianstad. För mig är dock intrycket från Vä inte lika starkt som det från Övraby, där den mirakulösa känslan fanns kvar när jag nu återvände dit med kameran.

Övraby kyrka med långhus, kor och absid från 1100-talet. Tornet tillkom på 1400-talet.

Gott om "typiska" trappgavlar, varav de flesta tillkom i början av 1900-talet. Kyrkan har tak av bly, vilket är mycket ovanligt på mindre kyrkor.

Interiören med gotiska valv från 1400-talet. Absidmålningen syns inte från entrén.

Det är inte förrän här i koret som miraklet visar sig i form av den stora absidmålningen.

Kristus Allhärskaren sitter på regnbågen omgiven av en mandelformad gloria, en s.k. mandorla. Han lyfter höger hand i en välsignelsegest och håller vänster hand på på det nya testamentet med evangelierna. Runt mandorlan befinner sig evangelisternas symboler och undertill en rad helgon och biskopar som vittnen till "Herrens storhet".

Till vänster om Kristus symboler för evangelisterna Matteus (ängeln) och Markus (lejonet). Därunder ses från vänster Maria, Jesu mor, i livligt samspråk med den skägglöse aposteln Johannes. Till höger Paulus och Petrus (med en konstig nyckel).

Predikstolen från 1602 innehåller sitt eget bildspråk med de fyra evangelisterna tillsammans med sina symboler, här Lukas med oxen. Tidstypiskt med en rad antika detaljer, som de knubbiga små putti och grekiska kolonner.

Karl XI:s monogram återfinns i flera äldre skånska kyrkor som en påminnelse att Skåne nu tillhörde Sverige. Årtalet 1689 är intressant genom att det då bara hade gått 31 år sedan freden i Roskilde då Skåne tillföll Sverige. Dessutom bara 10 år sedan avslutningen av det blodiga skånska kriget, då Danmark försökte återta sitt förlorade landskap. Det fanns nog goda skäl att inte låta menigheten glömma bort att de numera var svenskar.

Malmö Stadion 1958 - 2025

67 år gammal blev den, Malmös multiarena för idrott och stora konserter. Den ritades till fotbolls-VM 1958 av arkitekterna Sten Samuelsson och Fritz Jaenecke. Här finns plats för 26500 personer vid idrottsevenemang och 40000 vid konserter. Arenan är ritad i brutalistisk stil med raka betongstöttor i rät vinkel mot balkar som bär upp läktarplatserna. Samtidigt har den fått en vackert böjd kontur, som mjukar upp det kraftfulla uttrycket.

Men nu är dess tid över. Den är i dåligt skick och rivning är planerad att påbörjas i november 2025. På dess plats skall en ny arena byggas. Häromveckan inbjöd Malmö stad till öppen visning. Som Wolfgang har berättat var vi några från Fotografiska Föreningen i Malmö på plats med våra kameror. Jag gick själv dit för att leta tecken på förfall som kontrast till den storslagna byggnaden.

Sedd på avstånd verkar exteriören ljus och fräsch.

På nära håll ser man tydligt arenans konstruktion med sina stöttor och balkar av betong. På flera ställen ses missfärgningar och tecken på slitage,

Kristallen i Kiruna

"Kristallen" är det officiella namnet på det nya kombinerade stadshuset och länskonstmuseet i Kiruna. Byggnaden, som stod färdig 2018 har ritats av Henning Larsen Architects. Den ersätter det berömda tidigare stadshuset Igloo, som fick rivas när stadens centrum behövde flyttas på grund av påverkan från gruvdriften.

Byggnaden utgörs av en cirkulär struktur klädd med vit italiensk granit i tre våningar som omsluter en central guldfärgad del sammansatt av kubiska former som innehåller fem våningar. Kontrasten mellan det böjda och det raka anas redan i exteriören men blir påtaglig så snart man kommer in i byggnaden. Interiören präglas av en sofistikerad lek med former, linjer och ljus, som ändras på ett spännande sätt när man rör sig mellan de olika delarna.

I likhet med det tidigare stadshuset innehåller Kristallen utrymmen för både kommunal verksamhet, i rummen som ingår i den runda byggnaden, och lokaler för konstutställningar och kreativa verksamheter, i den centrala delen. Här finns också politiska sammanträdesrum. Den sympatiska ambitionen är att kombinera funktionen som kommunal förvaltningsbyggnad med att samtidigt vara "Kirunabornas vardagsrum".

Kristallen har fått sitt namn av den centrala kubiska delen. I folkhumorn, som påminner en del om den göteborgska, har stadshuset fått smeknamnet Toalettrullen.

Jag besökte Kiruna häromveckan som del av en norrländsk rundtur och ville försöka fånga känslan hos den arkitektoniskt mest intressanta byggnaden i stadens nya centrum.

Bilderna bör ses förstorade.

Kristallens exteriör mitt i den pågående utbyggnaden av Kirunas nya centrum. Till höger står klocktornet som prydde det gamla stadshuset. Bakom tornet skymtar ett nytt hotell med design inspirerad av fjällsluttning eller skidbacke.

Entréhallen sedd från ingången. Längs innerväggarna löper gallerier i tre våningar. I mitten den nedre delen av den kubiska "Kristallen". Till höger en kopia av Prins Eugens målning "Den heliga lunden". som utgör en icke-konfessionell altartavla i Kiruna kyrka.

Entréhallen från motsatt håll.

Den andra våningens galleri. Längs väggarna hänger verk av lokala konstnärer mellan de kommunala tjänsterummen. Till höger ett utställningsrum med en presentation av Kiruna kyrka, där man skymtar en modell i trä av kyrkan.

Trapphusen är sofistikerat konstruerade med trappor som ser ut att hänga fritt i luften.

När man lyfter blicken kan byggnaden upplevas som ett abstrakt mönster av raka och böjda linjer och olika typer av ljus.