Tema med variationer

Två gröna bodar på Ribersborgsområdet ("Ribban") i Malmö. 

Förstora gärna.

Två sätt att fotografera kaprifol

För mig är kaprifolen en favorit att återkomma till varje sommar. Den har ett spännande växtsätt med ett antal rörformade blommor som sitter i ring runt ett ”huvud”. Varje sådan blomma slår ut i två graciösa och vackert böjda flikar för att släppa fram ståndare och pistill på långa stänglar som också brukar vara elegant böjda. Sedd uppifrån kan hela strukturen likna en vacker stjärna som ibland kan vara nästan symmetrisk.

Jag tycker mig hitta kaprifolens själ i de vackra linjer som finns både i blomstrukturen som helhet och i de olika detaljerna. Den fotografiska utmaningen är att återge detta på bild. En metod är ta sedvanliga makrobilder med kort skärpedjup för att lyfta fram en enskild detalj. En annan, som jag har börjat försöka med i år, är att fokusgaffla ett antal bilder och sedan lägga samman (stacka, eller stapla) dem i efterbehandlingen. Med den metoden är det möjligt att fånga hela den stora blomställningen i skärpa medan bakgrunden förblir oskarp. 

Frågan är vilken metod som bäst gestaltar kaprifolens själ. Jag tycker nog att de kompletterar varandra, men om jag skulle vara tvungen att välja, finner jag kanske mer av mystik och "förtrollning" i de traditionella och inte helt skarpa makrobilderna.

Alla bilderna bör ses förstorade.

Vallmo

I all sin vanlighet är vallmon en märkvärdig växt. Den är urgammal, känd och använd av sumererna för opiumframställning flera tusen år före vår tideräkning. Den är också kulturellt intressant med associationer till sömn och till död (genom sin blodröda färg), och den ingick i det antika Greklands dödsmytologi. Under det första världskriget blommade vallmo runt soldatgravarna på västfronten. Det blev inspiration till en berömd krigsdikt, In Flanders Fields, som läkaren och soldaten Joel McCrae skrev efter att hans bäste vän hade stupat. Efter kriget blev vallmon en symbol för minnet av de fallna, och på Remembrance Day (eller Poppy Day) den 11 november brukar man bära konstgjorda vallmoblommor.

Vallmon i sig är också speciell med sin långa, håriga stjälk och blomman med sina stora kronblad. De är tunna som silkespapper som solljuset kan lysa igenom och som ändrar sig efter vinden. Jag tycker att den är mycket vacker.

Magnolia!

På senare år har jag upptäckt och blivit fascinerad av magnolian. Inte så mycket ur botanisk synvinkel utan magnolian som tidigt vårtecken och som särpräglad skönhetsupplevelse med de vackra och ofta dramatiska blommorna som växer i överdåd på bar kvist. Det finns många varianter av magnolia, från buskar till stora träd, och blommorna uppvisar stora skillnader i storlek, form och färg. Det som jag tittar efter är framför allt blommornas olika former, som inte sällan förstärks av de böjda och ibland knotiga grenar där de växer. Färgerna är förstås också intressanta, men de kräver ett annat sätt att se.

Tidens gång i bokskogen

Bör ses förstorad.