Gladbäcken

Här springer Gladbäcken upp ur marken. En av Hälsinglands största källor med ett flöde om 50 till 100 liter per minut. Ravinen är trolsk med sina gröna mossor. Den står troligen i underjordisk förbindelse med Gröntjärn 2 km bort.

Nya tag 5. Caffenol C-L, 8g hushållssoda, 5g C-vitamin, 5g jodsalt och 20g Gevalia Mellanrost. Vatten till 0,5 l

Filmen Eastman 5224 efter ISO 16 framkallad i 65 min vid 20° C. Dosan vänd 2 ggr/10 min.

Aldrig trodde jag att resultatet skulle bli så bra. Att det skulle gå att krama ut så mycket ur en mellan 60 och 40 år gammal uselt förvarad film med en monumental slöja.

Jag gillar kornet och strukturen. Jag har skrivit ut bilderna på matt papper och jag tycker om valörerna och tonen i bilderna. Det blir inte sista gången jag använder den här filmen.

Nya tag 4. Skanningsförsök och kameratrassel

Förmodligen är det mycket svårt att kopiera de här negativen på traditionellt vis, men det går ju att försöka skanna. Så här blev resultatet med vår Minolta negativskanner. Det gick bara att skanna första rutan, troligen för att skannern inte hittade de andra rutorna. Den hängde sig.

Filmframmatningen på kameran har hängt sig. Efter lite sök på nätet hittar jag tipset att med ett mynt rucka lite fram och tillbaka på motorkopplingen som finns undertill. Men så kan man ju inte hålla på när man fotograferar. Jag skruvar av bottenplattan och behandlar mekanismen som hör till frammatningen med WD40 på en sudd. Det hjälper, så nu är det bara att börja fota igen.

Nya tag 3. It ain't over till the fat lady sings.

Innan jag kastar in handduken kollar jag på ljusbordet. Oj, det finns något bakom slöjan. Ljusa linjer som markerar bildrutor. Jag fotar av filmen och importerar till Lightroom. Det blir långa exponeringstider. 1/25 sek är det normala, men här ligger tiden runt 10 sek.

Så här blev det när bilden är vänd till positiv. 16 ISO funkar bäst. Neggen har ungefär samma tonomfång som mina vanliga neg. Grovt och fult korn blev det. Tror jag ska prova att tillsätta lite kaliumbromid till framkallaren och använda mig av modifierad ståndframkallning 60 min med agitering var tionde minut vid nästa försök. 

Det där med kaliumbromid blev lite besvärligt, för dels är den gammal och dels kan jag inte väga små mängder med någon precision. Nätet kommer till hjälp, det går att byta 1 g bromskalle mot 10 g vanligt jodsalt från ICA. Så får det bli, men först måste kameran fixas.

Nya tag 2

Lire mer om filmen. Den tillverkades mellan 1964 och 1990 och var på 500 ASA i dagsljus 400 i elljus. Den var känd för sin kornighet. Efter lite sökande på nätet hittade jag gruppen Fossilised Film på Flickr. Där fanns de som provat filmen och även bilder tagna med den. En fotograf hade använt den år 2014 och då exponerat efter 64 ISO och framkallat med tid och temp som Tri-x.

Så jag laddade kameran och tog med mig handhållen exp-mätare. Fotograferade varje motiv på ISO 64, 32 och 16. Stativ och trådutlösare. Efter drygt 25 exponeringar lade kameran av. Det var frammatningen som strejkade. Ett känt fenomen på tidiga exemplar av Nikon FM, så det blir väl ett bloginlägg om det också.

Vad gäller framkallare har jag en plåtburk för 5 liter D76, en hel del Rodinal och kemikalier så jag kan blanda efter egna recept. Framkallarna är 30 år gamla och kemikalierna 40 år, så jag väljer en annan väg och tar det som finns i skafferi och städskåp. Caffenol enligt recept på nätet. Snabbkaffe, C-vitamin och hushållssoda.

Det gamla stoppbadet stinker ättika och går nog att använda liksom surt fixersalt i pulverform. 15 min 20°C vanlig agitering.

Minuterna går. Olidlig spänning! Hur kommer det att  se ut? Efter 3 minuter i fixet tar jag av locket. Stor besvikelse! Filmen är svart. Inte bara svart, utan svart, svart svart. Allt är svart, till och ned kanterna. Snacka om slöjad film. Ok, det är väl bara att köra på till the bitter end. Fixar klart, sköljer och hänger upp filmen i en klädnypa som jag brukade göra.