Nya tag

Det var länge sedan jag ägnade mig åt bloggen, närmare bestämt var mitt senaste inlägg  dec 2023. Hela tiden har jag i alla fall varje dag läst vad som sig tilldragit haver på bloggarna. Dålig på att kommentera har jag varit, men jag har haft stort utbyte av läsningen.

Fotograferat har jag gjort sedan början av 1950-talet. Kontaktkopierat 6x9 neg med bordslampa i en margarinkartong. Tog jag bort det röda skynket som täckte öppningen i kartongen blev papperet som var Ridax från Geavert exponerat. Sen ner i djuptallriken med Metinol U. Sen vatten och så fix. Utrustningen och tekniken blev bättre med tiden med egen förstoringsapparat 1969. Så fortsatte det hela med nya kameror och apparater fram till 2005 då det analoga tvärdog för min del. Då köpte jag min första riktiga digitalkamera. Alla grejor har jag kvar, och nu känner jag att det är dags att bli analog igen, åtminstone delvis, men lite mer lekfullt den här gången.

För ca 30 år sedan fick jag ett par rullar med Eastman 4-X negativ kinofilm. Den var redan rejält utgången och inte har den blivit bättre av att ligga i vår källare med radonhalt strax under gränsvärdet. Jag kan inte tyda vilket utgångsdatum filmen har, men kanske någon av läsarna vet.

Så var det det där med kassettladdning. Den här stora rullen passar inte i min filmladdare, så jag har konstruerat en egen där jag kan mäta ut 1,6 m och knipsa av filmen. 

Mörkrum är ett måste för kassetladdning. Visst, jag har en mörkrumssäck, men då kan jag inte mäta filmlängden. Jag har kvar mitt gamla rum, men det är rent otroligt vad många fiffiga grejor med lysdioder jag har skaffat mig. Bredband, Wifi, larm och annat som man inte vill stänga av. En presenning mellan apparaterna och arbetsplatsen tog han om det mesta, men oj vad mycket ströljus som studsade runt. Nåja, lite ströljus är väl inte hela världen.

Dags att släcka och börja ladda kassetter. Det visade sig genast att min fingerspitzgefühl inte är vad den en gång varit, men efter en halvtimmes brottning med motspänstiga filmremsor och lite spill hade jag i alla fall två kassetter laddade. Iväg till Hembygdsgården för att hitta några trevliga motiv att testa på. Återkommer om detta.

Julhälsning

Jag har inte varit så aktiv här i höst, men här får gråsiskan förmedla en hälsning till er alla.

Lite fotohistoria

Det kostar att lära sig fotografera. Carl Erik Rehnström betalade i början på 1860-talet 500 kr för att lära sig fotografera, en avsevärd summa med tanke på dåtidens penningvärde. År 1865 startade han sin fotofirma. Den finns kvar än i dag i samma släkt, vilket gör den till Sveriges och kanske världens äldsta familjeföretag inom foto.

Så gott som all utrustning som använts under dessa 158 år finns kvar tillsammans med ett enormt bildarkiv, och det som i dag inte används i firman är donerat till Ljusdalsbygdens Museum. Där har man nu en tillfällig utställning av imponerande omfång. Den pågår till 2023-10-25. Så småningom kommer en större permanent utställning.

Utställningens största kamera är för glasplåtar 50x60 cm. I firman kallades den "Sommarstugan".

Ljusstyrkan på objektivet är inte så imponerande, men å andra sidan kan det bländas ner till f/384. Det verkar vara 2 bländarsteg mellan varje markering på objektivet.

Tredje generationen, hovfotograf Sylvia Hasselberg och ett antal burkar och flaskor som väcker minnen hos gamla fotoveteraner.

Häggspinnmal

I år har angreppen av häggspinnmal varit ovanligt kraftiga. Träden blir kalätna av larverna och helt inspunna i en kraftig vit väv. Det ser berdrövligt ut, men kan vara ett tacksamt motiv. Träden hämtar sig, och nu i juli börjar de redan grönska så smått. Bilderna bör förstoras.

Mosippor

De första veckorna i maj blommar mosippan. Den är sällsynt, men finns på många platser i Hälsingland. De här är fotograferade vid Gröntjärn just när snön smält bort på vägen dit.