En innehållsrik dag.

Lördag for vi till Hälsinglands Museum för att titta på Pieter ten Hoopens bilder. Det är inte första gången han gästar Hälsingland, och som vanligt är det en givande utställning med tankeväckande bilder. Synd bara med alla fönster i lokalen som reflekterades i glaset på bilderna.

I Häktet i Bergsjö var det vernissage på ett urval bilder av Inta Ruka ur sviten Amalias street 5a.

Sedan hann vi lagom hem för en snabb middag innan det var dags för konsert med Ljusdalsbygdens Kammarorkester. Höjdpunkten var Mozarts klarinettkonsert med solisten Morgan Rehn.

Igår sommarväder, idag snöblask och kallt. Tråkigt med grannens nysågade torra ved.

Eisenstaedt i Gokväll

I kväll hade Gokväll ett kort inslag om fotografen Alfred Eisenstaedt. Sevärt!

En sak till. När man hade papperstidning kunde man klippa ut intressanta artiklar och stoppa in i någon lämplig bok. Visst, det går att skriva ut från den digitala tidningen, men det blir inte samma sak.

Vår på gång

I natt hade vi -12° och strax under noll mitt på dagen. Hård skare med ett tunt, tunt snötäcke. Strålande skidföre. Skaren bär och man kan åka överallt. Föret håller nog i minst 10 dagar till. Så ser der ut mitt i Sverige i dag.

Ljusnan börjar gå upp. Utsikt mot Hybo och Järvsö klackar.

Lodjur i delförstoring

Lodjursbilderna i mitt förra inlägg  brukar jag printa ut i minst 30x40 cm. Det är klart att de då inte blir bra på en läsplatta eller telefon. Därför lägger jag ut dem delförstorade, trots risken för sämre kvalitet.

En lo

Tre loar

Fyra

Lodjur och brödbak

För att få full behållning av bloggen ska bilderna ses på en stor och högupplöst skärm.

Under några år arbetade den pensionerade naturbevakaren och jägaren Sture Danielsson åt STF. Det han inte kunde om djur och natur i fjällvärden är inte värt att veta. Han delade också frikostigt med sig av sitt kunnande när han besökte Såmmarlappa. Jag har honom att tacka för mycket.

Malin och Jens, forskare vid Grimsö Viltforskningsstation hade ofta ärende till området, och bjöd inte bara på sockerkaka utan även frikostigt på sina kunskaper och forskningsresultat.

Med den kunskapen som bas började jag mer aktivt spana efter lodjur. Bakom stugan finns ett brant stenholster där lodjuren trivs och har sin daglega. där är de i stort sett oåtkomliga. Och dessutom nästan osynliga.

En dag när jag stod och gräddade bröd tog jag som vanligt en titt i kikaren, och får se en lo. oj, det blev ett spring mellan stekpannorna, kikaren och kameran. Tyvärr var mitt längsta objektiv ett 70-200 mm, så djuren blev ganska små på bild, å andra sidan har jag alltid gillat landskap med små djur.

Även om jag gillar hela bilden bäst har jag tagit ut en delförstoring.

Jag fortsatte fotograferingen, och såg plötsligt att det var två loar. Jag gräddade bröd och fotograferade men, så såg jag, det var ju tre loar! Mera bilder.  Fantastiskt, det var ju bättre än jag drömt om.

Sedan, när jag kommit hem och tittade på bilskörden på en ordentlig skärm såg jag att det faktiskt var fyra lodjur, så detta blev den slutliga bilden.