God Jul!

Hemmafåglarna!

Nu blir det en "radda" bilder från trädgården. Märkte när jag förberett färdigt att jag glömt några få som bofink, grönfink och hackspetten, men får ta dem med nästa gång och kanske hinner det dyka om flera gäster. Har ju gråspetten här , men oj så skygg den är. Men plötsligt händer det.

Det blir lite blandat, skarp, oskarpt olika miljöer fast det är på samma plats. Några olika arter också.

Herr och Fru Domherre. De är nog 6-8st domherrar här varje dag. Något som jag sett tydligt är att honan bestämmeer över hanen.

På något sätt tycker jag att honan är vackrast. Tror att det beror på den mjuka färgen. Men så klart kanske ska det vara rött till jul.

Gråsiskan äter frön från brännässlor som fått stå kvar. När det är slut på björ, al och andra frön så kommer de och mumsar solrosfrön.

Gråsiskan; liten, söt glupsk och livlig.

Det blir ofta kiv vid maten då de verkar vilja äta vida samma plats trots att det finns frön på flera platser.
De är inte så många här ännu... De brukar kunna komma i stora flockar och då blir det lättare att få "flax-bilder"



Egentligen tycker jag att det är roligast att fota fåglar med långa tider så att det blir rörelseoskärpa och diverse mönster, och ibland nästan ett målat utseende. Men det är lättare sagt än gjort att få dem snygga. Här kommer några som jag är ganska nöjd med.

Gråsiskan flyger iväg och det här är väl det vanligaste , att få fågeln bakifrån då den drar och man inte hinner med.

Pilfinken tycker jag är vacker i rörelse och ganska tacksam att få fast i rörelse. Tyvärr har jag inte så många vid matningen. Men några är det i alla fall.

Nötväckan tycker jag är väldigt svår att få flygbild på särskilt då de envisa med att komma en och en. De är den som de flesta är rädd för.

Så är det steglitsen. Så rolig att "leka" med Särskilt om de är många för de kan verkligen bråka och flaxa vid maten.
Här fick jag en som vevade bra med vingarna.

Herr Koltrast är en av minst 6 koltrastar som huserar här i vinter. Äter gärna skalade solrosfrön. Bryr sig inte om utlagd frukt lika mycket.

Fru Koltrast är också flitig vid maten och ganska orädd för mig, i alla fall en av dem.

Domherre i kärve är väl det klassiska julkortet. Men det här var bara ren tur att han mellanlandade i kärven för de gillar inte havre. Den tog bara en kort rast.

Gulsparven däremot älskar havre men tyvärr så har den inte velat sätta sig i kärven utan äter spillet på marken. Jag blandar dessutom havre med de andra fröna.

Några som däremot var i kärven direkt var talgoxarna och lite förvånad är jag, eller så var det extra god havre i år.
Lite kul var det att försöka fånga dem i farten... så länge kärven varade. Samma eftermiddag och morgonen därpå hade kajorna ttalt ätit upp all havre och brutit av vartenda strå.
Visst kajorna är också hungriga liksom skator och kråkor. Dessa matar jag på annan plats, speciellt mitt tama par Bråkans.

Nötskrikor har jag tre stycken. De är så grymt skygga även om de blivit lite tuffare nu. Lite kul på nåt vis då de sticker iväg. Då skriker de med full hals och talar ju om för alla att här finns vi... men kom inte hit för vi är fegisar.

Så är det lilla söta blåmesen. Det är rätt många här men ändå svåra att fpta då de är snabba. Här sitter en och äter sitt frö i min "filter-en" .

Min matning. Den är inte direkt märkvärdig utan hur enkel som helst. Jag brukar oftast placera mig bakom den lite glesa och ganska stora enen till höger i bild. Den bidrar till det mesta av blurret i bilderna.

Ja så var det lilla Svartmesen som är i stort sett helt orädd av naturen tror jag. Har inte lyckats få den på bild då den är för nära eller hinner flyga iväg.
Men här när jag en mörk eftermiddag då jag använde stativ och fjärrutlösare s¨hände det. Jag gick från kameran för att fylla på frön och hade fjärrutlösaren innanför jackan och glömt att stänga av den. Det resulterade i en massa bilder.
På några var en trollmor med och jag bjussar på det denna gång... för jag vill helst inte vara med på bild.

Tack för titten och att du orkade ända hit.

Snart är det Jul
/Lena :-)

Lofsdalen bjöd på Lavskrikor och vinter!

Förra veckan, vecka 46 åkte maken, jag och Bellis till Lofsdalen.
Egentligen kände jag inte alls för det denna gång. Vintertid känner jag mig lite instäng då jag inte är så rörlig på hård eller ojämn mark dessutom 35 mil och en hund som hittills brukat flämta hela resan. Denna gång för första gången slutade hon flämta de sista två timmarna av resan, så det finns hopp. (hemresan gick något sämre men ändå bättre än tidigare resor)

Vi lämnade ett grått och blött Gästrikland och redan drygt halvvägs möttes vi av ett vackert vinterlandskap.

(dålig mobilbild)        Väl framme i Lofsdalen var det verkligen riktig vinter. Närmare en halv meter snö och en insnöad entré så det var bara för Leif att börja med att skotta. Bellis fick otåligt vänta en stund på att få komma in i värmen.

( mobilbild)      När vi packat upp och boat in oss så intog snart Bellis soffan.

Snart kväller och jag laddade för att förhoppningsvis fota lavskrikor kommande dag.

Ny dag och jag åkte upp till en stor parkering vid Panorama, eller Solgropsparkeringen som vi kallar den. Bra för mina ömma leder då det är hyfsat jämnt underlag så där hoppades jag att de mysiga fåglarna skulle dykaa upp.
Men icke, jag väntade nog en timme. Men tog en slarvbild på skogen åt det håll de brukar komma ifrån.

Åkte tillbaka till stugan lite besviken utan bilder att gå igenom.
Men ändå är det mysigt att få miljöombyte och det man ser utanför fönstret är ju vilsamt och vackert.

Lofssjön låg fortfarande öppen.
En bild som är tagen genom fönstret med ett objektiv som jag inte använt på många år. Dessutom inte någon planering med inställningar, stativ eller komposition. I den bemärkelsen är jag nog ingen "riktig" fotograf. Det är nog mer ögonblicket jag vill fånga.
Hur som helst, maken fick en mil på skidor och jag trots allt en bra dag.

Nästa dag lovades rejält kallt väder och det var -10 och -15 så det var ändå överkomligt.
Efter frukost åkte jag laddad med falukorv åter upp till Panorama.

Se där, efter kanske 5 minuter dök de upp. Den första på stolpe precis invid mig. Lågt och mjukt pratande med de andra två.

Där kommer en andra flygande från en vackert snöig gran.



Vips kommer en  flygande intill och är väldigt ivriga med att tala om att den vill ha mat. De är oftast så inpå mig att de inte går att fota. Intensiva när de väl kommer igång.


När jag äntligen får upp korvbitar så är de flitiga med att ta med sig flera bitar som de gömmer i hänglavar som det finns gott om i träden här.

Däremellan kommer de till mig och tigger om mera. Hela tiden låter de på mjukt fint sätt och ibland hör jag en lågmäld flöjtande ton. Så fantastiskt vackert.

Några bilder bilder på olika poser då de var vänliga att hålla sig något stilla en stund.

Nu var jag tvungen att ge upp. Men riktigt nöjd och glad över att fått mötet med dessa speciella fåglar.

Men sist men inte minst...


kom så Gråspetten. Antagligen samma hona som förra året.

Väl i stugan så hade jag nu lite bilder att gå igenom. Det är ju halva nöjet.
Men visst vill jag göra ett till försök kommande dag.




Vänner!
Det tar kanske 20 minuter innan de kommer denna dimmiga morgon. Nu är de minst 5 st. Men dessa två höll sig nära varann hela tiden. Ibland busiga och ibland satt de bara nära tätt intill.


Vänner!


Dimmigt och vackert!


Det kändes lite tungt att lämna de mysiga lavskrikorna. Jag är väl kanske störd men jag skulle nog kunna vara där hela dagarn men inser ju att det finna annat som ska göras också... som tur är.


Lavskrikornas avslut får bli denna från gårdagen. Ljuset blev så adventslikt så jag tycker den passar här. För att förmänskliga fåglarna lite mer så verkar de gjort tidig advent.

Återigen i stugan sista eftermiddag och kväll för denna gång så tar jag igen en bild genom fönstret.

Nu har isen lagt sig på Lofssjön. Det är den 15 november.



Hemresedag och allt är nerpackat när jag ser hur vacker soluppgången är. Bara att packa upp kameran och försöka få det på bild så som jag ser det.

Vägrenen ska man se upp för!
Dålig mobilbild men tar den med ändå.

Tack för titten och att du orkade ända hit.
Hälsningar Lena!

Efter trast kommer sidensvans!

Att vår gamlas stora rönn skulle invaderas av sidensvansar en vecka efter att trastarna gjort rent på bär trodde jag verkligen inte. Men det var den 21 okt då jag var ute och pysslade med fågelmatningen som de dök upp. Visst har jag hört enstaka flyga förbi men nu var de minst ett femtiotal. De hittade det som jag inte sett. Jo trastarna hade lämnat lite bär kvar på klasarna, de hade slarvat. Nu hade jag sidensvansar här en hel dag.
Rönnen är väldigt stor och inte lätt att se alla fåglar i den och än mindre få med dem på samma bild. Löven var också kvar men hade nu gulnat på denna vecka sedan trastarna lämnat.

Återigen så bosatte jag mig i badrummet på övervåningen, HELA dagen. Man blir lite fast i en och samma vinkel men samtidigt kommer man upp i samma höjd som fåglarna.

Det blev många bilder som blev liggandes ohanterade i datorn... det blev ju plötsligt Hjälstaviken med kort varsel.
Men nu har jag tagit hand om några "svansar".
Lite svårt med variationen bland alla löv, men vem har sagt att det ska vara lätt?




"Jag ser dig men fattar inte vad du håller på med"



" Jag ser dig också"



Vacker sidensvans, som hittar enstaka lämnade rönnbär.



En som tar det lite lugnt



En som ser ut att träna lite för cirkus.




Är nog lite på sin vakt.



Inte många bär kvar tycker nog dessa två.



Sitter säkert



Det gäller att hålla balansen när man får syn på de få godbitarna.



Lite lek med redigeringen och nästan svartvit.

Det var några bilder på en fågel som jag hoppas kommer tillbaka när alla bär är slut och de låter sig bjudas på äpplen.
Jag väntar!

Tack för titten och ha det gott!

/Lena :-)

Säsongsavslut!

Efter att ha behövt äta matsäcken hemma vid två tillfällen så gav jag upp.
Ville ju så gärna göra ett säsongsavslut vid Hjälstaviken över dagen. Men det blev inte så då man bör vara utvilad för att orka köra de 16 milen enkel resa...och då jag skulle åka själv blir det ännu viktigare med god sömn.
Jag har svårt med sömnen i vanliga fall och lite svårare sedanjag började knapra kortison för att inte tala om när jag MÅSTE sova ett antal timmar för att gå upp tidigt.
efter andra missen var jag riktigt ledsen. Till och med min icke fågelskådande eller fotograferande man erbjöd sig att skjutsa. Men jag tycker nog att det kan bli lite stress över att liksom bli klar med pippisarna.

Nu bestämde jag mig för att fråga Ing-Marie om vi skulle ta två dygn på Ekolsunds slott innan vintertid börjar.
Så blev det, ondag- fredag. Men de dagar vi halvt bestämt såg ut att blåsa och regna bort så det blev hastigt och lustigt att under söndagen ändra till att åka måndag-onsdag.
Snurrigt och stressigt värre men numer är vi van att packa mat och kläder så det gick över förväntan.
Detta utspelade sig vecka 43.

Det blir många bilder av varierande kvalitet men det lite som dokumentation för mig. Tyvärr sitter bara mitt tele på och det blir inga bilder från Ekolsunds slott vilket väl kanske hade varit på sin plats. Men så är det nu.

Efter att vi ätit medhavd mat och god kaka (I-Ms hantverk) så åkte vi ner till viken och spången.
Där kändes det ganska öde. Tomt på både fågel och folk kändes det som. Jag tappar lite hoppet och suget att fota men ändå mysigt i vassen och gömslet och visst händer det saker bland de få gäss som är kvar och några gräsänder och storskrakar finns ju alltid. Trots detta blev det många bilder till min "minnesdagbok" här på FS.

Blå kärrhök!
Det är alltid kul med rovfåglar, jag kan inte låta bli att fota även om det oftast är på för långt håll. Denna fina hona scannade av vassen nära gömslet.

Det var inte så många gäss kvar men ett litet gäng som låg i sjön blev med jämna mellanrum uppskrämda av havsörnarna. Vackra färger i löv och gräs börjar dt dessutom att bli.

Några grå hägrar befann sig lite här och där i viken. Emellanåt flög den förbi utanför gömslet.

Salskrakar!
Egentligen lite skämmigt. Men, jag la inte mycket tid till att fota dessa unga "knipor" som jag trodde att detvar utan att titta så noga. Jag har ju aldrig sett salskrakar mer än på bild och hade de vackra vita hanarna i minnet.
Men fick dagen efter lära mig attdessa faktiskt var salskrakar... och jag som och så vid något tillfälle sa till I-M att det nog var unga knipor. Hua så fel man kan ha.

Ny dag och fin morgon men inte med SMHIs löfte om dimma.
Ganska lugnt då alla gäss som flög in då vi lämnade kvällen innan nu flög ut innan vi hann på plats. Hmmm dåligt tajmat.... av gässen.
Så efter superhala 200 m på frostig spång kunde jag slappna av utanför gömslet och fota lite vass i morgonsolen.

Det är lätt att låta det bli för många exponeringar när morgonljuset strilar genom vassen. Här får räcka med dessa två.

Morgonsolen sol lyser mot naturen på andra sidan sjön ger magiska färger. Storskrakarna, salskrakar, en skedand och troligen en vigghona eller bergand ligger en bit ut i sjön.

Ägretthäger och salskrakar!
Möjligen fanns ett par ägretthägrar vid sjön men bara en gjorde sig besväret att visa sig hyfsat nära. Den landade och stod i princip på samma ställe hela dagen. Lite långt håll och svårt ljus, tycker jag.

Skäggmes, juvenil hane (tror jag)
Dessa är ju på nåt sätt huvudmålet med besöket i Hjälstaviken. Man får aldrig nog av dem. Visst var det ett gäng som visade upp sig en del men de var mest på spånngen som jag såg och jag är ju som jag är i kroppen med min reumatism så jag kan inte läga mig eller gå ner på huk för att få bra bilder.

Storskrakar!
Lite mysigt att gömslet finns, man kan alternera spång och gömsle. Här fiskade skrakarna utanför och fick sig en hyfsat stor gädda. Livat blev det, men bara en fick smaka.

Grå häger!
Så kom den flygandes igen. Den, eller om det var flera, verkade lite rastlös under dagen.

Havsörnen flög lite då och då och är inte längre en raritet att fånga på bild. Men det går inte att låta bli.

När jag satt i gömslet en lång stund så dök denna mörka and upp tillsammans med gräsänderna. Den verkade vara i par med en hane. Det lär vara en korsning med tamand enligt hjälp jag fått att artbestämma. Sådant som händer då och då.

En liten bensträckare och promenad på spången och lite lek med vassen.

Det blev inte så många fler bilder för mig denna långa dag. Trött och hungrig beger vi oss till slottet för medhavd mat, dryck och lite skön sömn senare på kvällen.
Sen ny dag!

Gräsänder fanns det gott om utanför gömslet och det finns olika sätt att säga god morgon!
Det var speciellt ett par där som ville säkra framtiden med avkommor. Det hände flera gånger under vår vistelse. Vet inte hur deras kärleksliv fungerar.

Plötsligt kommer duvhöken (tror jag) från buskarna mitt emot gömslet. Ingen höjdarbild men det gick inte att låta bli.



Äntligen kom skäggmesarna och var mycket mer på vasstråna. Men ändå inte lätta då de är i rörelse mest hela tiden.
Nedan kommer ett gäng bilder på sötnäbbarna.

Ja dessa visade upp sig hyfsat fint och jag kände mig äntligen nöjd.

Man träffar en hel del trevliga människor och det är kul och lärorikt.
Bland annat fick vi hjälp att hitta den berömda kattugglan som funnits där i flera år.
Vi har försökt att hitta den tidigare men inte lyckats.


Äntligen!!!

Tack för titten och hoppas att du orkade med denna långa blogg.
Ha det gott!

Hälsningar Lena! :-)