När sextio år blev en minut

När sextio år blev en minut

Det har gått sextio år, men när han steg ut igenom dörren var det som tiden tog ett djupt andetag och stannade upp.

Jag kände inte igen honom på en gång. Men så vände han på sig och i det där ansiktet fanns något välbekant, något som slog an

en ton långt inne i det förflutna. Vi stod en stund och bara kollade på varandra. 

Hej, det var länge sedan sa jag. Han blev väldigt förvånad  när jag frågade om hans namn var Kenneth som gick i Hagsätra skolan.

Vi började prata, först stelt som främlingar. Men snart släppte något. Minnes bilder från skoltiden bara fanns där.

Och som alltid så är kameran med och då var det bara ett måste att ta en bild.

De blev ett möte som jag sent kommer glömma.

Betraktelser

När jag betraktar bilden på henne drar något i bröstet - en mjuk sorg, ett vemod.

Vatten vatten

Gårdagen blev ett besök till Norrköping. En lite gråmulen dag som dock bjöd på lite foto.

Rågsved min förort

Rågsved

Det var en plats där jag växte upp,

livet var enkelt men tufft ibland.

Betonghus, centrum, allt de där formade mej mer än jag förstod.

Tunnelbanans dån, skratten i porten, höghus som reste sig som min barndoms horisont.

Vi lekte bland skuggor och ljus, hoppades och drömde,

visste inget om världen, men världen fanns där, i varje blick i varje portuppgång.

En kopp kaffe och en tystnad som sällskap

Hans händer vilar under bordet, som han söker  tröst i värmen. En gånga var det en plats för samtal och skratt, nu är det bara ljudet av skedar mot porslin och avlägsna röster. Han ser den tomma stolen mittemot och nickar som någon  fortfarande satt där.