Bob Dylan

Jag har en mycket bred musiksmak och lyssnar på många olika musikstilar men denna märkliga man har alltid en speciell plats i mitt hjärta och i går fick jag uppleva min fjärde Dylankonsert.

En Dylankonsert är alltid spännande. Han turnerar ständigt och spelar ofta i det som fått namnet "The Never Ending Tour" men han förändrar spellistan och han gör alltid olika versioner av sina låtar. Förr var det även spännande för hans medmusikanter som inte heller visste vad som skulle hända och i vilken tonart han tänkte spela i. Nu verkade det dock som om Bobs oväntade musikaliska infall har fått en fastare inramning och musikerna var mycket samspelta och de nya arrangemangen välrepeterade.
En ljudtekniker frågade en gång varför ändrar du hela tiden, varför gör du inte låtarna som dom låter på skivorna. Bob svarade att det var så låtarna lät den dagen han spelade in dom … och du vill väl inte heller leva om samma dag hela ditt liv. 

Både jag och väderprognoserna hade förutspått att "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" men strax innan konserten slutade det regna :) men låten spelades, givetvis i en ny version som lät som irländsk folkmusik. Flera av de nya låtversionerna var överraskande bra t.ex "Shelter From The Storm" och "Tweedle Dee & Tweedle Dum" som nu fått en balladliknande form. Bob spelade inspirerat och bra både på munspel och piano men bäst var det när han enbart ägnade sig åt att sjunga. Den hesa kraxande stämman har också en sammetslen mjuk värme som tillsammans med hans udda fraseringar gör honom helt unik.

Detta är min femhundrade blogg och det känns bra att få ägna den åt Bob Dylan. Men det var extremt svåra fotoförhållanden som gör att det denna gång blir mer text än bilder i min blogg :) Det var långt avstånd, dåligt ljus och framförallt fotoförbud! Inte ens tidningarnas fotografer får ta bilder under Dylans konserter men det gick tydligen bra att använda mobilkameror och en och annan Nex. 

Hej så länge ... // Mats

Dag 344 - The Electric MZ

Idag var jag i Eskilstuna och lyssnade på min gamle vän Stefan Wistrand som premiärspelade med sin nystartade grupp The Electric MZ. Ett projekt som hämtar sin inspiration från sjuttiotalets jazz och experimentella rock. Det svängde bra om de två trummisarna och basisten. Gruppen spelade fina kompositioner med snygga soloinsatser. Konserten gav mersmak och var mycket uppskattad av publiken.
Stefan spelar saxofoner & basklarinett övriga musiker är David Lindh, gitarr, Johannes Rytzler, klaviaturer, Mattias Greén, bas & flygelhorn, Peter Olsen, trummor, Johan Carlsson, trummor & slagverk.

Jag vet att det är svårt att fotografera konserter men det är ändå roligt att försöka. Ljusförhållandena var som vanligt svåra och därför valde jag att göra bilderna svartvita även i dagens blogg.

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6 

nr 7

nr 8

nr 9

nr 10

nr 11

nr 12

nr 13

nr 14

Hej så länge ... // Mats

Dag 284 - Indian Spring på kulturnatta

Passade på att lyssna på sonen Johannes med sin grupp Indian Spring på Kulturnatta i Göteborg. Det var urusla ljusförhållanden men förvånansvärt bra ljudförhållanden i Johanneskyrkan där dom spelade (och det är kanske trots allt det viktigaste;-). För den som är nyfiken på hur Indian Spring låter så finns dom på Spotify eller också här: https://soundcloud.com/indian-spring/someday

Hej så länge ... // Mats

Dag 83 - Sgt. Pepper told the band to play

Så började Sitting Ducks sitt första set på gruppens femtonårsjubileum. Temat var flowerpower och publiken ställde upp på att klä sig enligt temat ( se tidigare blogg).

Via låtar som Nights in White Satin, San Fransico, California Dreaming,
Look What They´ve Done To My Song, Little Wing, Hej Joe fortsatte vi till till avslutande All you Need Is Love.
Därefter följde vårt traditionella dansprogram som i och för sig innehåller låtar i samma stil. 

För att uppmärksamma Earth Hour så släktes ljuset ner och bandet spelade akustiskt till ett 15 minuters allsångstema ( från Här kommer natten till Let the Sunshine in).

Eftersom jag var med och spelade så lånde jag ut kameran till Helena Abrahamsson som fick var gästfotograf på min blogg.

Här kommer några bilder på Willy, vår sologitarrist;

och sedan Anders på sång, gitarr och fiol;

Hans dotter Maria står för skönsång och ungdomlig fägring;

och så nåra bilder på vår trummis Mike; 

Tommy vår basist är också vårt ansikte utåt och står för verbala muntrationer i mikrofonen

till sist några bilder på mig när jag spelar gitarr, dragspel och keyboard

Hej så länge ... //Mats

Indian Spring

Ett av banden som spelade på Landet i förra veckan kallar sig Indian Spring. Restaurang Landet ligger namnet till trots i Stockholm.  

Gruppen har just gått på scen och vidtar sina förberedelser och ytterligare en fotograf dokumenterar medan Johannes stämmer sin gitarr

Det är mycket dåligt ljus och det är en utmaning att fotografera. Gitarristen Gustav rör sig lite för mycket för att låta sig fångas skarpt

Trummisen Johan sitter inklämd i det mörka hörnet så det är bara att ta fram blixten 

 Här lyckades jag fånga hela gruppen på samma bild

Carl på klaviatur, Jonatan på bas och Johannes fångas av minst två fotografer 

Jonatan, Johannes och Johan i samspel.

Det är en förmån att få öva konsertfoto under svåra ljusförhållanden. Den här gången var det nödvändigt att använda blixten och det kräver också ett lärande.

Om det är någon som blir intresserad av att höra hur gruppen låter så finns dom här på Spotify:   http://open.spotify.com/artist/6EGW0nd57V5W6pjuHVIutG