Sälja, köpa annat...

För en vecka sedan satt jag bredvid sambon i soffan och mitt i allt fick han frågan "ska jag sälja mitt vidvinkelobjektiv och köpa ett bättre macroobjektiv?" Svår fråga för honom att svara på förstås. Han är ju så snäll och säger "älskling, du gör som du vill" =)

Jag har ett macro canon 100 mm 2,8 idag och ett vidvinkelobjektiv canon 16-35 mm 2,8. Sen har jag ett vanligt 24-105 men det vill jag ha kvar. Använder det mycket.

Är det värt att sälja vidvinkel för att köpa ett macro med USM IS? Alltså jag älskar ju detaljer och skulle verkligen vilja ha någon riktigt bra. Är det någon större skillnad på det jag har och det jag vill ha? Klurigt, jag hoppas ni ger mig ett otekniskt svar ;)

Vidvinkel är kul ibland men nja, använder det inte allt för ofta.

Idag har jag varit lite lekfull och tagit ett par bilder. 

/Lena

Självporträtt i solen

Det har ju varit ett par riktigt gråa ruggiga dagar med bara regntunga moln och grått, grått, grått. Idag sken solen ett par timmar och det var ju som godis för själen =)

På ett av många vardagliga bestyr kikade jag mot en garagedörr och fick se min egen skugga. Tyckte det fick spegla dagen =)

Ha en fin helg allihopa och glöm inte fotomässan. Jag åker dit med två arbetskompisar =) Ska bli väldans  kul =)

Det är så här jag vill fotografera

Så här vill jag fotografera. Lekfullt, på mitt sätt =)

Ja, precis så är det. Experimentera som vanligt, som alltid. Önskar mig av tomten ett ljustält! 

Att vara den där envisa jäveln

Ja inte är det lätt när det är svårt...
Att vara envis och tycka sig vara oföränderlig på ett sätt.

När jag kom in på utbildningen "visuell kommunikation" var lyckan total. Jag kunde knappt bärga mig inför startdatumet. Väntade, väntade och väntade...

Dags att börja. Ivern var stor. Jag lyssnade på videokurser, antecknade och tog in. Så kom den första uppgiften... att fotografera någon... Någonstans där började jag tveka. Tiden tog plötsligt slut och inspirationen och ivern försvann.

Tankar och frågor som "varför ska jag lära mig detta", "ska jag ändra på min stil", "varför ska jag tänka som de vill", "vad har jag för nytta av detta".

Ifrågasatte allt och alla. Envis som få med att få tycka som jag själv vill, göra som jag själv vill, ta bilder när JAG SJÄLV VILL, ta DE bilder jag själv vill...

Nu går månaderna och jag kan inte förmå mig att lyfta kameran. Och vädret utanför gör ju saken definitivt inte lättare. 

Jag vet ju för fan knappt vad jag vill längre med foto. Jag önskar så att jag kunnat sälja lite och få igen de surt förvärvade stålar jag lagt ut på utställningen i somras men nix. Inte en bild sålde jag. Så fler utställningar blir det inte. Pengarna finns inte.

Man vill men ändå inte... Jag vill något, men vad... Surt att vara den där envisa jäveln =)

/Lena

Se även mina bilder här.

Det är så otroligt kul med instagram. Bilder i farten =)
Välkommen att följa mig eller bara kika på mina bilder.

http://instagram.com/photography2012

Ha en fin onsdag fotolovers.
/Lena