Mer än Ord
Tackat ja till fotouppdraget
Ja ni hör rätt. Jag tackade ja till uppdraget.
Eller hur ska jag uttrycka mig. Jag skrev som det var. Att jag kommer som jag är, endast med kamera som utrustning och det enda jag kan lova är att jag gör mitt bästa. Att jag är usel på teknik, kör på känsla och skiter i regler =)
Från början sa jag till min sambo att det aldrig skulle ske... att jag aldrig skulle ta uppdrag utan göra det på min konstnärliga sätt. Bara ta macrobilder och detaljbilder. Nu har jag kommit förbi den tiden. Men fortfarande vägrar jag använda mig av diverse prylar så som blixt, lampor och skärmar. Precis som en skrev i mitt förra inlägg är det naturliga ljuset oslagbart och det har jag alltid tyckt. Det finns så många andra som behärskar studio och vill jag kan jag njuta av deras bilder. Men jag kommer inte att gå den vägen.
Det är lite att tappa bort mig själv känner jag nu... Jag vill ta bilderna på mitt naturliga sätt. Något ska man väl få bestämma om man har en hobby, det här är ju min kärlek. Den vill jag vårda och inte förstöra.
Ja kanske flum, flum...men jag är rätt bestämd av mig.
Kram på er alla för era peppande ord och råd och tips. Suger åt mig som en svamp =) Nu får ni hålla tummarna för att jag inte dör av nervositet.
/Lena
Ångest över förfrågan om fotouppdrag
För ca 16 år sedan jobbade jag i en liten sportbutik i norra Sverige. Min chef var nog den bästa tänkbara chef man kan önska sig. Han tog vara på mina goda sidor och jag utvecklades massor under de åren. Vi har fortfarande kontakt via facebook.
Nu fick jag förfrågan om att ta porträtt vid deras konferens nu i januari. De hålla till på/vid Stadsgården - Birkaterminalen i Stockholm. 8-10 personer och ev. gruppbild.
Jag blir så nervös så jag mår dåligt. Jag får ångest för att jag gärna vill hjälpa honom. Men samtidigt vill jag inte göra bort mig. Jag vill inte ta dåliga bilder. Jag blir blyg och nervös...fan!!!
Vad ska jag göra?! Hur ska jag göra?
Jag äger ingen blixt.... Jag har inga reflexskärmar. Skulle jag bara kunna ta mitt macro och ta bilderna eller ?! Jag måste ge besked imorgon om jag ställer upp. Och just nu biter jag bara naglar och tänker på alternativen.
Det är ju så mycket lättare när man känner människor detta med att ta porträtt. Jag kan vara Lena.








