Mer än Ord
Ångest över förfrågan om fotouppdrag
För ca 16 år sedan jobbade jag i en liten sportbutik i norra Sverige. Min chef var nog den bästa tänkbara chef man kan önska sig. Han tog vara på mina goda sidor och jag utvecklades massor under de åren. Vi har fortfarande kontakt via facebook.
Nu fick jag förfrågan om att ta porträtt vid deras konferens nu i januari. De hålla till på/vid Stadsgården - Birkaterminalen i Stockholm. 8-10 personer och ev. gruppbild.
Jag blir så nervös så jag mår dåligt. Jag får ångest för att jag gärna vill hjälpa honom. Men samtidigt vill jag inte göra bort mig. Jag vill inte ta dåliga bilder. Jag blir blyg och nervös...fan!!!
Vad ska jag göra?! Hur ska jag göra?
Jag äger ingen blixt.... Jag har inga reflexskärmar. Skulle jag bara kunna ta mitt macro och ta bilderna eller ?! Jag måste ge besked imorgon om jag ställer upp. Och just nu biter jag bara naglar och tänker på alternativen.
Det är ju så mycket lättare när man känner människor detta med att ta porträtt. Jag kan vara Lena.
Älskade hatade söndag
Söndag. Ledig. Men tänk en sån rastlöshet det bor i min kropp. Att sitta still kan göra så mycket med ens sinnestämning. Brukar ogilla söndagar. Men denna söndag kändes annorlunda. Lång morgon. En fototur. Frukost med kära. En trevlig söndag.
En söndag med dimma som ligger tät över staden. Över alla åkrar. Motiv i oändlighet.
Frusna fingrar. Oputsade glasögon...men vad spelar det för roll. Dimma som dimma. Bara man får göra sig av med lite kreativitet. En stund av tystnad. En kontrast till vardagens sus och dus.
Det blev bilder......inte oändligt många. Men ett par stycken. Både mobil och systemkamera.
Over and Out!!!
/Lena




























