DAGNYS i Februari

Idag var dagen för fotofikat och jag sprätte upp lite sent ur sängen så det fick gå lite snabbt med uppvaknandet. -6 grader ute hade skapat ett vackert frosttäcke över hela världen...nåja, i alla fall Uppsala.

Som vanligt undrar man alltid vilka som är på G till fotofikat. Hoppas självklart på att få se lite nya ansikten och förstås gamla med =)

När jag svänger in på parkeringen står det en bil med ett släp. På släpet står det "Stora Bildfabriken" och vad kunde vara mer passande när man just kommer fram till kafét =) Glömmer nästan att betala parkering och rusar ut mitt på vägen för att ta en bild. Vem kan låta bli. Men hallå...den pekar till höger och jag ska ju till vänster.

Väl inne i värmen hittar jag redan ett helt gäng som sitter kring vårt "vanliga" runda bord. Men ju fler vi blir och med mer fotografer i antågande byter vi bord till ett långbord så alla ska få plats. J-O konstaterar att ett runt bord är bättre för att kunna nå alla och jag håller med. De som satt i andra änden av bordet hann man inte prata med överhuvudtaget. Men hoppas förstås att de kommer fler gånger =)

Många kameror fotades och fotades med.

Och tack alla som kom =) Det är verkligen så roligt varje gång.
Tack Anna, Annelie, Dan, Martin, Christer, Jan-Olof, Claes, Bengt, Ewa, Sofie, Monica, Lena, Tommy och ja herregud...en killes namn tappade jag bort på vägen hem. Kanske var det hungern som spelade mig ett spratt.

Väl hemma var det bara till att laga en lättare lunch. Bacon, Cashewnötter, Gurka, Avokado, Spenat, Ruccola och Purjolök, mums =)

 Ha det bäst nu alla fotolovers så hoppas jag vi ses i mars igen.
Kram Lena 

En vitaminkick ger inspiration

Har nu...ta i trä, ta i trä inte känt förkylningssymtom på väldigt länge. Tränat och tränat och varit så glad. Idag när det slaskar och blaskar började det kännas lite i halsen. Typiskt, imorgon är det ett pass på klubben jag sååå gärna vill köra. 

Vad gör man. Åker till apoteket och "boostar" med berocca. Lite extra kick av c-vitamin kan ju inte skada. Hemma gör jag som vanligt, hinner knappt ta av mig, kolla posten, lägga in varor i kylskåpet. Kastar mig direkt över vitaminerna och häller upp ett glas vatten och i med tabletten. River samtidigt upp månadens pocketböcker som kommit med posten.

Dricker. Oj, det är verkligen gott med berocca =) Bottenskrapet som säkerligen alla vet att man inte bör dricka upp blir kvar (det är bara gjort för att tabletten ska hålla ihop). Kikar ned i glaset och ser ett e, e som i email =) Fram med mobilen och vips så blir det en bild.

Jag kan liksom inte hejda mig utan lämnar allt. Även om bilden inte för någon annan, knappt mig själv betyder något annat än just ett glas med bottenskrap av vitaminer så känner jag att jag bara måste. En bild är en bild och skapa lite då och då är ett måste om man ska överleva.

Det kan börja av så lite, det där som kallas inspiration =)

Rädsla

Rädda
Tankar
Flyger förbi
Blicken
Tomheten
Fly eller stanna 

Griper tag
Vänder om
Stannar trots allt

Kom på DAGNYS fotofika

Hej
Veckorna går fort och vi är snart inne i februari... Låter som ett veckobrev man får från fröken i skolan =) 

Jag vill bara påminna om att det är dags för fotofika igen. 
Lördagen den 2 februari kl 10:30 på Broströms Kafe, Uppsala. 

Kom och ha en trevlig stund med trevliga fotografer =) Ta med dig foton , böcker, kameror... Inget krav men det är ju alltid roligt att studera andras bilder.

Välkomna!

Att tänka om

Efter att ha sett is både här och där... Fått ångest över att inte kunnat fota just där och då åkte jag imorse till tropiska växthuset här i Uppsala. Jag vet att där finns massor av is, antagligen bildas det av fukten från växthuset och kylan utanför. Det hänger stora klasar av is överallt runt byggnaden. Ett paradis för den som gillar att gå nära inpå.

Jag visste redan i bilen på väg dit att även om det finns is så kanske jag inte lyckas att ta de där bilderna jag vill. Och det beror på ljuset, solen sken med sin frånvaro. 

Parkerar och går rakt på sak. Snabbt märker jag att isen är smutsig, det är både grus och mossa från väggar och fönster på den. Ok, nu gäller det att tänka om. Ta det för vad det är. Nu är det som det är. Det finns ju alltid någon ny vinkel att se på saker ifrån. Jag gör mitt bästa och hallå... jag får ju ändå vara helt ensam en stund, bara jag och kameran.

Efter ett stund fryser jag om fingrarna och beslutar mig för att gå in i tropiska växthuset, ovanligt mycket folk där idag. Och jag som är klädd för kyla får gå omkring och svettas. Både glasögon och objektiv har samma imma och dimma och fukt på ytan. Ser inget, kan inte fånga något. Suck, hittar en putstrasa i ryggsäcken men det hjälper inget.

Jaha, nu har jag ju betalat 40 kr och får inga bilder. 

Men man ska ju aldrig ge sig. Jag har ju med mig mobilen i fickan. Ser nog lagom smart ut där jag går omkring i min egen värld med fotoryggsäck på ryggen, fullt påklädd, kamera på magen och fotar med mobilen. Det bjuder jag på. Jag är ändå inte särskilt medveten om min omgivning när jag är i bildfångartagen.

Först tre bilder från systemkameran och sedan ett montage från mobilen.

Ja hur gör man för att inte imma igen? 
/Lena