Blå Jungfruslända

Denna vackra slända  har hittas i Laxbro och där kan man också fika nere vid ån Där finns också bord och stolar så man kan  njuta av den vackra naturen 

Blå jungfruslända (Calopteryx virgo) är en art i insektsordningen trollsländor som tillhör familjen jungfrusländor.

Den blå jungfrusländans hane har blåfärgad kropp och blå vingar som saknar vingmärke. Honans kropp och vingar är vanligtvis mer brunaktiga, med vitt vingmärke. Det förekommer dock några olika färgformer hos honorna, med variationer i vingfärgens nyans och utbredning. Även hos hanarna finns det variationer med avseende på detaljer i kroppsbyggnad och färgnyans, med dessa är färre och ovanligare. Detta har gjort att arten anses ha flera underarter. Vingbredden är omkring 65 millimeter och bakkroppens längd är 33 till 39 millimeter.

 I Sverige finns den i större delen av landet, utom i fjälltrakterna och på Öland. Den underart som finns i Sverige är Calopteryx virgo virgo, som också anses blilda holotyp för arten. Den östligaste underarten är Calopteryx virgo japonica.

Den blå jungfrusländan föredrar habitat med rinnande vatten, som bäckar och åar, gärna med grusbotten. Hanen är ovanligt revirhävdande och till skillnad från de flesta andra trollsländearters hanar så uppvaktar han honan inför parningen genom att utföra en speciell flykt omkring henne. Efter parningen lägger honan äggen, ibland tillsammans med hanen och ibland ensam, i stjälkarna på vattenväxter. Utvecklingstiden från ägg till imago är i Sverige två till tre år och flygtiden är juni till augusti. I varmare delar av utbredningsområdet kan utvecklingen gå något fortare.

Hussvala

Hussvala (Delichon urbicum, tidigare Delichon urbica) är en fågel som tillhör familjen svalor . Den är enflyttfågel  som häckar  i Europa , Nordafrika  och i de  tempererade delarna av Asien  och övervintrar  i subsahariska Afrika och tropiska Asien. Hussvalan livnär sig av insekter som den fångar i flykten, och vintertid flyttar den till klimat där flygande insekter finns i rikliga mängder. Den är blå på huvud och ovansida, vit på gump och undersida och hittas både i öppna landskap och nära mänskliga bosättningar. Hussvalan liknar de andra två arterna i släktet Delichon, som båda är endemiska för östra och södra Asien. Det finns två erkända underarter.  

Hussvalan jagas av rovfåglar, bland annat av lärkfalk, och liksom andra fåglar drabbas den av invärtesparasiter, flugor och kvalster. Dess stora utbredning och population innebär att den inte är hotad ur ett globalt perspektiv. Dess närhet till människan är allmänt accepterad och den förekommer ibland som referens i kulturen, bland annat inom litteraturen

                                                                                          ***

                                                                                           ***

Förstora 

Gullviva

Gullviva (Primula veris) är en art i familjen viveväxter. Det är en gulblommande växt som är en av de mest igenkännbara vårblommorna i Sverige. Gullvivan är Ålands och Närkes landskapsblomma.
Gullvivan är bland vårens ("veris") förstlingar ("primula"). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrande bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans. Gullviva är på sina håll mycket ymnig och plockas mycket till buketter, och är en av årstidens populäraste prydnadsblommor. Emellertid har den i vissa landsdelar minskat och är fridlyst i hela landet. Den får inte plockas eller skadas i Skåne, Hallands och Örebro län. I resten av landet är det tillåtet att plocka en bukett till sig själv. Man får inte gräva upp eller dra upp blommorna med rötterna och inte heller plocka eller samla in exemplar för försäljning eller andra kommersiella ändamål. .
Arten är allmän i södra Sverige, men mindre allmän i mellersta Skandinavien och går ej längre i norr än till Västerbotten och ungefär motsvarande latitud i Finland. I Norge förekommer den så långt norrut som Narvik i Nordland fylke
En mutation, inte helt ovanlig, har röda blommor. Om dessa korsas med de vanliga gula exemplaren får avkomman en färg mitt emellan. Dessa ska inte förväxlas med halvvissna gula exemplar, som under en kort tid har en rödaktig nyans.

                                                                *********************

                                                                              *********************

Förstora 

Tibast

Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter.
Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög. Bladen är mjuka, 3-8 centimeter långa och 1-2 centimeter breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10-15 millimeter i diameter och har stark, behaglig doft. Frukten är ett klarrött bär som är 7-12 millimeter i diameter.
Växten är ursprunglig i större delen av Europa och västra Asien. I Norden förekommer den sparsamt, och är i Sverige som vild fridlyst i vissa län.
Bären är mycket giftiga för människor, men vissa fåglar är immuna mot gifterna (daphnetoxin och mezerein). De äter bären och sprider på det sättet fröna. Om bär förtärs av en människa orsakar det en brännande smärta i munnen och i halsen, blåsor ochsalivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor, diarré. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter. Även tibastbuskens bark är mycket giftig, liksom övriga delar.
Allvarliga förgiftningar är ovanliga, men kan i svåra fall leda till medvetslöshet, kramper och njurskador. Två bär ger allvarlig förgiftning, tolv bär har lett till dödsfall. En svår förgiftning kan pågå i månader

                                                             *************************

                                             *******************************************

Förstora 

Rhododendron

Rododendronsläktet (Rhododendron) är ett släkte i familjen ljungväxter, med bland annat omtyckta blommande trädgårdsväxter.
Flera av arterna i släktet är städsegröna. Under försommaren växer nya blad ut. Rhododendron finns som buske och trädliknande växt. De är vanligen långsamt växande men blir efter några årtionden mycket stora.
I vilt tillstånd finns de i Himalaya, Burma, Kaukasus och Tibet. De gillar kyla men har svårt att tåla torka. I Sverige finns två vilda arter, lapsk alpros (R. lapponicum) och skvattram (R. tomentosum).
Som trädgårdsväxt finns den i otaliga varianter, enligt en källa 1300 stycken, förmodligen fler. Arterna skiljer sig åt vad gäller storlek, blomfärg, och blomningstid, men de blommar samtliga under tidig försommar.
Rododendronsläktet är så kallade surjordsväxter, pH-värdet i jorden bör vara 4,5 och den föredrar att växa i sluttningar med lätt vandrande skugga.

                                                              ************************

Förstora