Några som kom med i fågelräkning

Fotografera lite  har inte så mycket  tid för dator men det blir säkert snart bättre 

Gråsiska 

Bergfink  Finns på  vigg5.se

Domherre 

Blåmes 

Nötväcka 

Rödhake  

Fler bilder på   vigg5.se

Bergfink

Bergfinken (Fringilla montifringilla) är en liten fågel som tillhör familjen finkar.

Bergfinken liknar bofinken och skiljer sig från den främst genom sin vita bakrygg. Hannen har (på sommaren) huvudet, bakhalsen och främre delen av ryggen svarta, strupen, bröstet och skulderfjädrarna rostgula; de övriga undre kroppsdelarna vitaktiga. Honan har huvudet och nacken ovan askgrå, strupen och bröstet rostgula med grå anstrykning. De övriga undre kroppsdelarna är ljusgrå. Både hanen och honan blir ungefär 16 cm långa och väger ungefär 25 gram.

Under vår- och höststräcket kan man se stora flockar med bergfinkar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält. Rosenberg kallade det här för "bergfinkstraktorn", beroende på att sista ledet då och då flyger upp och tar täten.

Dess levnadssätt är mycket likt bofinkens och den uppträder också ofta tillsammans med bofinkar. Den äter framför allt frön, gärna bokollon. Den äter också insekter och deras larver, särskilt den första tiden, när den matas av föräldrarna.

Boet byggs av gräs, mossa och bark och fodras med fjäder eller hår. Det placeras i en trädklyka i gran, björk, tall eller al eller i en buske. Äggen, omkring 5-7 stycken, är 20 millimeter stora, grön- eller brunaktiga med mörkare fläckar och liknar bofinkens. Äggen ruvas i 11-12 dagar av honan. Ungarna stannar därefter i boet i 12-13 dagar. Bergfinken blir könsmogen efter 1 år och kan bli upp till 15 år gammal

Fler bilder  på   vigg5.se

Förstora 

Kråka med bollen

Ett Gott slut på 2016  och  Ett Gott Nytt 2017  önskar  Gert o Karin  till ALLA på F S  Och ett fint fotoår 

Kråka är en fågel i familjen kråkfåglar. Många internationella auktoriteter delar numera upp kråkan i det två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka (Corvus corone), medan andra auktoriteter, exempelvis Sveriges ornitologiska förening, fortfarande behandlar dem som underarter av samma art, och som då bär det vetenskapliga namnet Corvus corone 

Kråkan är precis som många andra kråkfåglar social och läraktig. Den håller helst till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg.

Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.

Under häckningsperioden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Kråkan bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs, bastremsor, rötter med mera, därefter ett lager lera och innerst ull, hår, borst och andra mjuka fibrer. Äggen är 3 till 6 till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honan ruvar ensam, men efter kläckningen vårdar båda föräldrarna ungarna. Ungarna matas även en tid efter att de lämnat boet, och äter då ofta direkt ur gapet på föräldrarna.

Fler bilder på vigg5.se

Hovs Hallar

Hovs Hallar.

En pärla vid havet på Bjärehalvön belägen mellan Båstad och Torekov. omkring 10 km på vart håll. Hallar är ett äldre namn på hällar ( klippor) Det har givit namn på Halland som landskap. Vid Hovs Hallar finns bevis på havets nedbrytande kraft där åsen får sin tvära avslutning i ett 1,5 km långt klipparti med grottor och klapperstensfält Vid Arilds port finns klippformationer upp till 30 m. höga. Här på bilden syns klippblock framför grottan där Ingmar Bergman spela in filmen ( Det sjunde inseglet) där riddaren Antonius Block spela schack med döden.

Här ser vi bilden på de populära badklipporna  som är 4,5-5,0 meter höga, ett unikt ställe där många söker sig  för att dyka. 

Naturen här är säregen, här är gångar som betande djur har gjort, här är kul att leka bland enbuskar, björnbärsväxter och gräs av många slag.

Nu kan vi vandra utmed havet till Norrebro hamn (går även att köra bil dit) Här ligger många fina fiskarbodar och klubbhus, ett bra tillfälle för fika, Ett pittoreskt område att besöka. 

Här har vi en liten fin hamn där man kan se över till Gröthögarna och  man kan också vandra till Torekov .

Området omkring Gröthögarna, de består av 8 gravrösen och klapperstenar från bronsåldern. ett område med samfällda utmarker till bete och torvbrytning. Här är ett rikt fågelliv bl. a. kan skärsnäppan övervintra här. årta,  tofsvipa och enkelbeckasin med flera arter  finns i området

Förstora 

Grönfink

Grönfink (Chloris chloris) är en fågel som hör till familjen finkar.

Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog, och i parker. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar, men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel. Den lägger i genomsnitt 4-6 ägg, men 3-7 har observerats. Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i 12-14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13-17 dagar. Födan till ungarna, som huvudsakligen består av frön och frukt, bärs av föräldrarna i krävan. Grönfinken lägger vanligtvis två kullar per år

Födan utgörs främst av frön, späda knoppar och bär. Den äter dock även insekter, och ungarna matas företrädesvis med insekter.

Grönfinken är en ganska kompakt fågel med kraftig finknäbb. Den mäter 15-16,5 cm lång, har ett vingspann på 25-28 cm och väger ungefär 30 gram. Den adulta hanen är grågrön på ovansidan, har gulgrön övergump, gröngul undergump och har svartaktiga ving- och stjärtpennor med gula ytterfan. Honan går mera i gråbrunt.

I de norra delarna av grönfinkens utbredningsområde är den en av de tidigaste fåglarna av börja sjunga om våren. Dess utdragna "knarr" hörs ibland redan under varma vårvinterdagar.

Fler bilder på  vigg5.se