Iller

Iller (Mustela putorius) är ett litet mårddjur.

Denna iller är tam och användes till att jaga Kanin och andra djur som lever i gryt håler och stengärde

Illern är mycket mindre revirhävdande än andra mårddjur. Det är vanligt att individer av samma kön lever i samma område. Liksom andra mårddjur är illern polygam. Dräktigheten inträffar direkt efter parningen. De fem till tio ungarna föds vanligen under tidig sommar och blir självständiga när de är två till tre månader gamla. Illern äter små gnagare, fåglar, groddjur och kräldjur. Det förekommer att den förlamar sitt byte genom att sticka in tänderna i dess hjärna, för att kunna förvara det i sin håla så att det kan ätas senare

Illerns storlek är olika beroende på kön. Hanarna blir mellan 30-46 cm och väger 0,5-1,5 kg medan honorna är 29-36 cm och väger 0,45-0,8 kg. Den har en mörkbrun päls med ljusare underull vilket ger den ett karakteristiskt skimrande utseende. På främre delen av huvudet har den ett ljust område, med en mörk mask kring ögonen och öronen har ljus kant. Teckningen uppvisar stora geografiska variationer.

Förstora

Postat 2016-07-27 13:37 | Läst 8318 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Blå Jungfruslända

Denna vackra slända har hittas i Laxbro och där kan man också fika nere vid ån Där finns också bord och stolar så man kan njuta av den vackra naturen

Blå jungfruslända (Calopteryx virgo) är en art i insektsordningen trollsländor som tillhör familjen jungfrusländor.

Den blå jungfrusländans hane har blåfärgad kropp och blå vingar som saknar vingmärke. Honans kropp och vingar är vanligtvis mer brunaktiga, med vitt vingmärke. Det förekommer dock några olika färgformer hos honorna, med variationer i vingfärgens nyans och utbredning. Även hos hanarna finns det variationer med avseende på detaljer i kroppsbyggnad och färgnyans, med dessa är färre och ovanligare. Detta har gjort att arten anses ha flera underarter. Vingbredden är omkring 65 millimeter och bakkroppens längd är 33 till 39 millimeter.

I Sverige finns den i större delen av landet, utom i fjälltrakterna och på Öland. Den underart som finns i Sverige är Calopteryx virgo virgo, som också anses blilda holotyp för arten. Den östligaste underarten är Calopteryx virgo japonica.

Den blå jungfrusländan föredrar habitat med rinnande vatten, som bäckar och åar, gärna med grusbotten. Hanen är ovanligt revirhävdande och till skillnad från de flesta andra trollsländearters hanar så uppvaktar han honan inför parningen genom att utföra en speciell flykt omkring henne. Efter parningen lägger honan äggen, ibland tillsammans med hanen och ibland ensam, i stjälkarna på vattenväxter. Utvecklingstiden från ägg till imago är i Sverige två till tre år och flygtiden är juni till augusti. I varmare delar av utbredningsområdet kan utvecklingen gå något fortare.

Postat 2016-06-30 16:53 | Läst 5101 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hussvala

Hussvala (Delichon urbicum, tidigare Delichon urbica) är en fågel som tillhör familjen svalor . Den är enflyttfågel som häckar i Europa , Nordafrika och i de tempererade delarna av Asien och övervintrar i subsahariska Afrika och tropiska Asien. Hussvalan livnär sig av insekter som den fångar i flykten, och vintertid flyttar den till klimat där flygande insekter finns i rikliga mängder. Den är blå på huvud och ovansida, vit på gump och undersida och hittas både i öppna landskap och nära mänskliga bosättningar. Hussvalan liknar de andra två arterna i släktet Delichon, som båda är endemiska för östra och södra Asien. Det finns två erkända underarter.

Hussvalan jagas av rovfåglar, bland annat av lärkfalk, och liksom andra fåglar drabbas den av invärtesparasiter, flugor och kvalster. Dess stora utbredning och population innebär att den inte är hotad ur ett globalt perspektiv. Dess närhet till människan är allmänt accepterad och den förekommer ibland som referens i kulturen, bland annat inom litteraturen

***

Förstora

Postat 2016-05-14 18:38 | Läst 8307 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Bukett

Dessa blommor är fotograferade fredag 13 maj och de får tala får sig själv Så får vi önska alla på FS en trevlig Pingsthelg

***********

********

***************************************************************************

**********************************

******************

***********************

**********************

Förstora

Postat 2016-05-13 15:44 | Läst 5903 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Rödbena

Rödbenan häckar i stora delar av Europa och Asien, norr om Himalaya och så långt österut som till Kina. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar och de övervintrar i Mellanöstern, Indien och Sydostasien. Arten övervintrar också lokalt utmed stora delar av Afrikas kuster. Exempelvis övervintrar 25% av alla rödbenor som flyttar utmed atlantkusten (i den så kallade östatlantiska flyttkorridoren) kring Bijagosöarnautanför Guinea Bissau. Merparten av populationen i Storbritannien och Västeuropa är stannfåglar eller flyttar kortare sträckor ut till havet.

Adulta fåglar har röda ben och röd näbbrot med gråsvart näbbspets. Både näbb och ben är ganska långa. Den adulta fågeln är om sommaren gråbrunspräcklig på ovansidan. Bröstet och gumpen är ljust gråvattrat. I flykten visar den en tydlig vit kil längs med ryggen och breda vita bakkanter på vingarna som har svarta handpennor. I vinterdräkt är den mindre vattrad, lite dovare och gråare än om sommaren. Den är cirka 30 cm lång och har ett vingspann på 59-66 cm. Den väger ungefär 130 gram. Juvenila individer har gulorangea ben och mestadels grå näbb. Ovansidan är vattrad i gult, gråsvart och brunt medan undersidan är ljus med gråsvart längsstreckning.

Flyktlätet är ett tvåstavigt ”tju-hu”, eller ”tju-hu-hu”. Den varnar med ett hamrande ”kly-kly-kly…”. Den har också ett joddlande spel med inslag av flyktlätet. Rödbenan är överhuvudtaget en högljudd fågel.