Blåvinge fjäril

Blåvingar (Polyommatini) är en tribus (en sorts taxonomisk grupp) av juvelvingar inom ordningen fjärilar. De blir 18-42 mm i vingspann.

Vingarnas ovansida är som namnet antyder vanligen blåfärgade, men detta gäller i huvudsak hanarna; honorna är mer bruna. Äggen är gropiga och läggs vanligen på olika ärtväxter. Som andra juvelvingar producerar även blåvingarnas larver sockerhaltiga ämnen som får myror att vårda dem.

                                                                                      *****

                                                                                              ******

Förstora 

Sverige Nationalfågel

                                                                               ******

Koltrast 

                                                                                  ******

Förstora 

                                                                                  ******

Lingon

Lingon (Vaccinium vitis-idaea) är ett ris som är vintergrönt. Lingonets bär, som också heter lingon(provinsiellt kröson), är ätliga, och mognar i augusti–september. Lingonväxter odlas sällan och bären plockas ofta från vilda växter. Lingonets naturliga utbredningsområde är norra halvklotets skogsbälte iEuropa, Asien, och Nordamerika, från tempererade till nästan arktiska klimat.

Lingon blir 10-40 centimeter hög med kompakt växtsätt. De trivs i halvskugga och med sur, fuktig jordmån. I Sverige är lingon vanligt i gles barrskog, särskilt i närheten av tall. Obördig jordmån tåls men inte basisk jordmån. Lingon är mycket tåliga mot kyla; de kan tåla -40 °C och eventuellt lägre, men växer dåligt där somrarna är mycket varma.

Lingon har blad året om även de kallaste vintrarna. De sprider sig med underjordiska rötter. På sommaren har de vita blommor och frukten mognar på hösten. Lingonets bär är röda och sura.

Lingon innehåller organiska syror, vitaminer (A, C, B₁, B₂, B₃), och grundämnena kalium, kalcium,magnesium, och fosfor.

                                                                                    *****

                                                                                  *****

Förstora 

Bastardvärmare

Bastardsvärmare (Zygaenidae) är en familj i insektsordningen fjärilar som innehåller omkring 1 000arter. De är dagflygande och har färgstark metallglänsande teckning, ofta i blått och rött men även andra färger förekommer. Både larv, puppa och den fullvuxna fjärilen är giftiga. Giftet, vätecyanid, kommer från växterna som larven äter. Värdväxt för larverna är bland annat käringtand och ängssyra. De vuxna fjärilarna kan ofta ses på väddväxter.

I Sverige finns 7 arter i två släkten. Samtliga utom fjällbastardsvärmaren är rödlistade i kategorin nära hotad. Nedgången för arterna i Sverige beror på att antalet blomrika ängsmarker har minskat i landet

                                                                                       *****

                                                                                     ****

Förstora 

Gråtrut

Gråtrut (Larus argentatus) är en havsfågel inom familjen måsfåglar (Laridae).

Gråtruten häckar allmänt runt Sveriges kuster, vid sjöar och vattendrag, och övervintrar ofta i mellersta och södra Sverige. Den syns även till i södraLappland, Västerbotten och Nordsjön.

1980 häckade det 8 000 par på Hallands Väderö, denna siffra har på 30 år mer än halveras. I dagsläget uppskattar man antalet häckande par gråtrutar i hela Sverige till mellan 50 000 och 100 000. Sedan 1990 har gråtruten varit utsatt för en mycket snabb och oväntad nedgång, möjligen beroende på att soptippar oftare nu än förr gräver ner det avfall, som trutarna är så väl anpassade för att annars finna. Sommaren 2009 slogs också larm om att de döda och döende fåglar av inte minst gråtrut som årligen hittas i Blekinge skärgård lider av kraftig brist på vitamin B1. Eftersom orsaken till vitaminbristen är okänd kan det inte uteslutas att samtliga vattenlevande fåglar i Östersjön riskera att drabbas.

Gråtruten är 55 till 67 cm lång, har ett vingspann på 140-155 cm och väger ungefär 1200 gram. Gråtruten liknar fiskmåsen men är större och kraftigare, har bredare vingar, ljusare ögon och en kraftigare näbb. Kön är i princip bara möjligt att bestämma under parning. Den adulta fågeln har en gul näbb med en röd fläck på undernäbben. Dess rygg är ljusgrå liksom vingarna där vingspetsarna är svarta med små, vita prickar. Benen är vanligtvis skära, men det finns individer med svagt gula ben, dessa brukar kallasomissus och definieras som en variant och inte som en underart.

Ungfåglarna är brunspräckliga med mörk näbb och mörka ögon, och det tar fyra år innan den har anlagt sin adulta fjäderdräkt.

Gråtruten är en opportunist när det kommer till föda. Den äter fisk och fiskavfall, kräftor och musslor, maskar, insekter, fågelägg och fågelungar. I städer äter de främst avfall och bortkastad mat.

                                                                                         *****

Förstora