© GERTs BLOGGBILDER

Natur Fåglar Insekter Sommar Vinter no registration needed counter

Grönbena

Grönbena (Tringa glareola) är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor

Grönbenan är en långbent snäppa med proportioner som en rödbena fast i mindre format och med kortare näbb som är gråsvart. Grönbenan blir mellan 18,5–21 cm, har ett vingspann på mellan 35–39 cm och väger 34-98 gram. Den adulta grönbenan har på sommaren en grovt vattrad rygg i grått, vitt och beige. Vintertid har den en liknande dräkt men gråare och med ett mer enfärgat bröst. Denjuvenila fågeln har en brunare ton och är finare vattrad på ryggen i beige. I alla dräkter har den ett kraftigt vitt ögonbrynsstreck.

Dess naturliga biotop under häckningstid är högmossar, sank tundraskog, sankängar och myrar på taigan. Den förekommer främst i det palearktiska barrskogsbältet men häckar på sina håll ända upp i videzonen. Under flytten rastar den, ofta i mindre men ibland talrika flockar, vid näringsrika våtmarker och slättsjöar, vid floder, tidvattenstränder och längs kusterna.

Både under häckningen och flytten uppträder grönbenan nervöst och flyger regelbundet upp och låter höra sitt lockläte. Vid häckningsplatsen avslöjar sig ofta den ena föräldern på varningslätet när den sitter i en buske eller på en trädgren.

Grönbenan häckar från maj till mitten av juli. Paren upprätthåller då ett revir och häckar med ganska stora avstånd mellan varandra. Boet, som ofta är en uppskrapad grop direk på marken, placeras i tät vegetation, eller uppe på en grästuva, i närheten av vatten. Det förekommer att den, precis som skogssnäppan, placeras sitt bo i träd i ett övergivet fågelbo, exempelvis av trast. Kullen på fyra ägg ruvas av båda föräldrarna i 22–23 dagar. Bara några dagar efter att äggen är kläckta flyttar honan och ungarna tas sedan om hand av hanen tills de är flygga efter cirka en månad varefter även hanen flyttar. Juvenilerna flyttar först i slutet av Augusti, och arten når sina övervintringslokaler i tropiska Afrika från slutet av Juli och ända till oktober. Vårflytten inleds från slutet av mars till början av april och de når sina häckningsplatser från slutet av april till början av juni i norra Ryssland. Äldsta kända exemplaret blev 14 år

 

                                                                                  ****

                                                                                        ****

Förstora 

Postat 2015-08-11 19:11 | Läst 2895 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Ett hopp i krokåns fors

Krokån rinner förbi Knärds kvarn  där man kan bada i forsen

                                                                                         ****

                                                                                             *****

                                                                                     *****

                                                                                   ******

                                                                                   *****

Kvarn sten 

                                                                                    *****

Nödtelefon 

                                                                                       *****

Ugn 

                                                                                     *****

Bryggeri  

                                                                                    ******

Kvarnen 

                                                                              *****

Förstora 

Postat 2015-08-09 16:34 | Läst 5795 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Gräsklippning med två hästkrafter

Förstora 

Postat 2015-08-08 16:15 | Läst 5837 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Solar

Solar som lyser var och en på sett vis  Ha en skön helg till alla på FS 

                                                                                         ****

                                                                                       *****

                                                                                              *****

                                                                                          *****

  Förstora

                                                                                        

Postat 2015-08-07 19:38 | Läst 2341 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Blåmes

Blåmes (Parus caeruleus eller Cyanistes caeruleus) är en fågelart inom ordningen tättingar i familjenmesfåglar (Paridae). Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. Blåmesens habitat är löv- och blandskog med hög andel ekar, men den återfinns också ofta i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i några angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart tillarten blåmes, men kategoriseras idag oftast som den egna arten koboltmes (Parus teneriffae).

Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar används ofta. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen.

Blåmesens fjäderdräkt påvisar ett mycket utpräglat och för det mänskliga ögat osynligt dräktmönster i detultravioletta spektrumet. Dessa färgvariationer spelar en roll vid partnerval. Det har bevisat att många fågelarter kan observera ultraviolett ljus och hos dessa arter uppvisar fjäderdräkten ofta ett reflektionsmaximum i det ultravioletta området. Det är dock en egenhet för blåmesar att de uppvisar en sorts "kodad" könsdimorfism, då könen är tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum i motsats till i det för människor synliga området.

Könen är lika men det förekommer en subtil könsdimorfism, men inte alla individer kan entydigt bestämmas efter dessa. De kännetecken i fjäderdräkt som ger mest hjälp för att skilja könen åt är bredden och färgningen på halsbandet och färgintensiteten på den blå hjässan (se bild). Dessutom har hanen mer vitt på panna, vingband och stjärtfjädrar. Däremot är könen tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum

 

 

                                                                              ****

                                                                                  ****

Förstora 

Postat 2015-08-06 21:04 | Läst 2856 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
Föregående 1 ... 74 75 76 ... 212 Nästa