Smådopping
Smådopping (Tachybaptus ruficollis) är en liten art av dopping. Smådoppingen är en liten kompakt dopping med rund kropp, kort hals och tufsig "stjärtlös" stjärt. Den är 23–29 cm lång, har ett vingspann på 40–45 cm och väger 130–236 gram. De adulta fåglarna är omisskännliga i sin sommardräkt, med rödaktigt bakhuvud och kinder och en intensivt gul fläck bakom nedre delen av näbben. Dess ben sitter mycket långt bak på kroppen så att den har svårt att gå.
Smådoppingen är bunden till vattnet och är bara uppe på land under häckningen. Den häckar i en mängd olika större och mindre våtmarker, oftast med ett maxdjup på en meter, med tät vegetation, stor tillgång på vattenlevande ryggradslösa djur och undviker generellt vatten med större rovfiskar.

Likt alla doppingar placerar den sitt bo nära strandkanten. Boet fästs i växter och förmår att flyta. Den lägger 4-7 ägg. Föräldrarna bär under perioder ungarna på ryggen. Den är en utmärkt simmare och söker sin föda genom att dyka efter småfisk, blötdjur och vatteninsekter. Den flyttar nattetid och ses sällan flyga
Se fler bilder på min hemsida vigg5.se
Smådoppingen är fotograferad på Larssons våtmark
Kaja
Kaja (Corvus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar.
Kajan bildar monogama par som bygger enkla bon av kvistar i håligheter i träd, på klipphällar eller på byggnader. Den lägger ungefär fem ägg som är blekt blåa eller blågröna, med bruna fläckar. Äggen ruvas av honan. Ungarna blir flygfärdiga fyra till fem veckor efter kläckningen. Honan och hanen är lika. På ovansidan av huvudet är den blåsvart.
Dess rygg är svart, de undre kroppsdelarna mörkgråa, vingarna och stjärten är glänsande svarta. Ögonen är ljusa. Kroppslängden är nära 34 cm och vingspannet 64–73 cm.
Den väger ungefär 240 gram. Näbben är kort och kraftig. Den adulta fågeln har en ljusblå iris medan ungfågeln har en brun. Ungfåglar har också en brunare ton på vingarna.

I svensk folktro betraktas kajan som en varslande fågel. Många kajor som uppträder vid ett och samma tillfälle förebådar krig, pest eller annan epidemi. Kajor som skriker på kvällstid varslar om regn.
Kajan är fotograferad i Vittsjö
Fler bilder på min hemsida vigg5.se
Gråkråka
Kråka är en fågel i familjen kråkfåglar. En del internationella auktoriteter delar numera upp kråkan i de två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka (Corvus corone),
Kråkan är precis som många andra kråkfåglar social och läraktig. Den håller helst till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost.
Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.
I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sades det att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen var en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor.
Kråkan är fotograferad i Vittsjö
Fler bilder på min hemsida vigg5.se
Karp
Karp (Cyprinus carpio) är en sötvattenlevande karpfisk som härstammar från Asien, men som inplanterad förekommer i Australien, Europa och USA. Karpen är världens mest odlade fisk.
Karpen har en kompakt kroppsform med långsträckt ryggfena och kraftig stjärtspole. Den har två skäggtömmar på överläppen och en i varje mungipa. En karp kan väga upp till 30 kg och bli 100 cm lång. I Sverige väger den vanligen omkring tre kilo.
Karpens föda består av frön och alger men även insekter, snäckor, musslor och kräftdjur. Karpen slutar äta och lägger sig i dvala på botten om vattentemperaturen understiger 8⁰C och klarar av att leva i syrefattigt vatten. Den är skygg och intar ofta sin föda om natten.
Arten är mycket reproduktiv, och varje enskild hona kan lägga upp till en miljon ägg per år.
Sportfiskeklubben Svenska Karpklubben värnar om fisken och inventerar alla svenska karpvatten. Det svenska sportfiskerekordet är på 32 450 gram.
Fisken är fotograferad på Magle Våtmark Karpen finns också i Vittsjö
Fler bilder på min hemsida vigg5.se
Blomkrabbspindel
Blomkrabbspindel (Misumena vatia) är en spindelart i familjen krabbspindlar.
Honorna, som är större än hanarna, kan bli upp till 10 mm i kroppslängd medan hanarna blir maximalt 5 mm. Dessa spindlar kan ha varierande färg beroende av vilken blomma de sitter på. Vanligaste färgerna är vita eller gula med strimmor och fläckar av rött eller lila, men de kan även vara av en heltäckande färg. Hanarna är av helt annan färg och teckning.
Namnet krabbspindel kommer ifrån att den liknar en krabba i sina utsträckta främre ben och i dess förmåga att gå i sidled likt en krabba.
Blomkrabbspindlar har förmågan att, så att säga, flyga när de känner sig hotade men även då de vill flytta till nytt område vilket de verkar göra med jämna mellanrum. På den blomväxt de sitter på ställer de sig med baken i vädret och skjuter ut tunn silkestråd som förs med vinden och fortsätter skjuta ut trådar lite då och då tills de får en att fastna i en närbelägen växt, till exempel ett högt växande strå. De trådar som inte fastnar i något tar de och hovar in och käkar upp då det är värdefull materia. När en tråd fastnat klättrar de över till den nya platsen och klättrar upp så högt de kan.
På dessa höjder blir de ofta föremål för rovdjur som fåglar och trollsländor. När de blir attackerade släpper de silkesseglet och sträcker ut sina främre ben varvid de seglar ner till marken.
Spindelen är fotograferad i Vittsjö
Flerbilder på min hemsida vigg5.se














