Ägretthäger

Ägretthäger (Ardea alba) är en fågel som tillhör familjen hägrar 

Ägretthägern häckar främst i de tropiska och varmare tempererade områdena över stora delar av världen, men häckar även lokalt i södra Europa och Asien. Populationerna på norra halvklotet är flyttfåglar och övervintrar längre söderut, medan häckpopulationerna i varmare områden är stannfåglar.

Amerikansk ägretthäger egretta skiljer sig i både beteende och näbbfärg vid häckningstid vilket indikerar att den består av en specifik utvecklingslinje och vissa behandlar den också som god art

Den är en sällsynt, men regelbunden gäst i Sverige och har observerats i alla landskap under årets alla månader. 2012 säkerställdes den första lyckade häckningen av arten i Sverige vilket skedde vid Storsund på östra Gotland. Paret lyckades föda upp minst tre ungar. Obekräftade uppgifter indikerar att en häckning skedde på samma plats några år tidigare

Ägretthägern söker föda i grunt vatten eller torrare områden och tar fiskar, grodor eller insekter med sin långa vassa näbb. Ofta väntar den orörlig på sitt byte eller följer det långsamt. Den är ofta lätt att få syn på.

Ägretthägern häckar i kolonier nära stora sjöar med vass eller andra vidsträckta våtmarker. Häckningsperioden börjar med att hanarna bygger små plattformsliknande ställningar varifrån de visar upp sig för honorna. Under uppvisningen reser hanen sina fjäderplymer, sträcker upp halsen, klapprar med näbben och slår med vingarna. När uppvaktningen inleds putsar paret varandra och omslingrar varandra med sin långa halsar. Det stadiga plattformsliknande boet byggs av honan och konstrueras främst av kvistar. Det placeras tre till tretton meter upp i buskar eller träd i närheten av, eller till och med hängande över, vattnet. En kull på vanligtvis tre till fem ägg läggs varje häckningssäsong. Paret ruvar äggen tillsammans i cirka 25 dygn. Föräldrarna tar sedan hand om kycklingarna tillsammans under 40-50 dygn tills de är flygdugliga.

Bilderna  på Ägretthäger är fotograferade på Magle Våtmark  som födosökande 

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Fjällvråk

Fjällvråk (Buteo lagopus) är en rovfågel 

Fjällvråken är 49–60 cm lång och har en vingspann på 123–148 cm, och är därmed större än ormvråken. Det är mindre varierad i sin färgteckning än ormvråken, och alltid med ljust spräckligt inslag.

För att vara en vråk av denna storlek är dess näbb förhållandevis klen.

Fjällvråk häckar i nordöstra Sverige från nordligaste Värmland till Norrbotten och upp i fjällvärlden. På vintern förekommer den i södra Sverige.

Fjällvråken är en köttätare som vanligtvis lever av små däggdjur vilket utgör det nästa av dess föda .Åkersork och fjällämmel utgör dess huvudföda, vilket under delar av säsongen utgör 80–90% av dess byten, med detta varierar beroende på tillgång

Utöver däggdjur är fåglar den vanligaste födan och under dåliga gnagarår dominerar fågel.Oftast tar den mindre som snösparv och lappsparv även  större fåglar  främst ripor och  sjöfågel .

Det här mötet med denna sällsynta fjällvråk var här  i Vittsjö 

Fjällvråken har tidigare även kallats skenvråk.  

Fler bilder på min hemsida vigg5.se 

Blåmes

Blåmes (Cyanistes caeruleus)Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar .Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Blåmesen är en tätting som tillhör familjen mesar .Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång, har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram. Den är betydligt mindre än talgoxen. De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå.

Könen är lika men det förekommer en subtil könsdimorfism, men inte alla individer kan entydigt bestämmas efter dessa. De kännetecken i fjäderdräkt som ger mest hjälp för att skilja könen åt är bredden och färgningen på halsbandet och färgintensiteten på den blå hjässan Dessutom har hanen mer vitt på panna, vingband och stjärtfjädrar. Däremot är könen tydligt urskiljbara i ljusets ultravioletta spektrum.

Endast honan bygger boet. Hon börjar med det yttre skiktet, för vilket framför allt mossa, men även karakteristiskt sönderbitna och knäckta enskilda grässtrån används. Om häckningshålet är större stiger tidsåtgången för denna fas. I mitten av den tredje dagen börjar honan dra in fodringsmaterial. Framför allt djurhår och fjädrar används. Bobygget varar olika länge och påverkas främst av de aktuella väderförhållandena. Den sammantagna byggtiden kan ligga mellan 2 dagar (vid ersättningshäckning) och 14 dagar. Den genomsnittliga kullstorleken ligger mellan 6 och 12 ägg.

Efter att äggen kläckts stannar ungarna i boet och tas om hand av båda föräldrar. Angivelserna för ungarnas tid i boet ligger mellan 16 och 22 dagar. 

Blåmesen är fotograferad  vid fågelmataren här i Vittsjö 

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Tistelfjäril

Tistelfjäril (Cynthia cardui)är en art i familjen praktfjärilar  Fjärilen förekommer i nästan  hela värden  Enstaka fjärilar når ända till Sverige på försommaren  Arten är funnen i hela Sverige  också  till Vittsjö  där denna fjäril är fotograferad narmare plats på en fjärilsbuske på Vången  Men  den kan inte övervintra  här i Sverige  

Fjärilen har en vingbredd på 51-62 mm och är ljusbrun med svarta fläckar samt vita fläckar nära framvingens spets. Det är en utpräglad migrant som i Europa under våren vandrar norrut från medelhavsområdet. Tistelfjärilen lägger ovala, ljusgröna ägg på tistlar och nässlor , där larven lever mellan  sammanspunna blad  Den nya generationen  flyger på  sensommaren , och tillsammans med nya  invandrare kan den ibland uppträda talrikt 

Fler bilder på min hemsida vigg5.se  

Nu funkar det 

Skärfläcka

Skärfläcka (Recurvirostra avosetta)

Skärfläckan är en favorit fågel och så läste jag att hade fått kycklingar  så en lämplig  dag  körde vi till Trönninge ängar  för att fotografera  det var synd  att det var så lite vatten.  Så de var  så långt från gömslet 

Skärfläckan är omisskännlig med sin svartvitbrokiga dräkt och långa och tydligt uppåtböjda näbb.  Fjäderdräkten på de adulta fåglarna är mestadels vit, med svart i nacken, på huvudets övre halva, på ryggen och i ett band på vingen. Könen är lika. De unga fåglarna har en gråare fjäderdräkt. Benen är långa och något blåaktiga. Skärfläckan har simhud mellan tårna. Den är ungefär 43 cm lång och har ett vingspann på 77–80 centimeter.

Skärfläckorna går samfällt till attack mot måsar och kråkor om dessa kommer för nära deras bon. För det mesta lyckas skärfläckorna jaga bort dem, men ibland kan en mås eller kråka få tag i en unge eller ett ägg. En annan taktik som skärfläckan använder för att skydda sitt bo är att uppträda som om den har brutit vingen och på detta sätt dra rovdjurets uppmärksamhet bort från boet. Till skillnad från de flesta andra vadarfåglar simmar skärfläckan ofta och bra. 

Med den uppåtböjda näbben sveper de fram och tillbaka längs vattenytan och plockar på detta sätt ut kräftdjur, fiskrom och alger  som de äter. Ibland kan de också ta maskar.

Boet kan vara en hålighet i marken, som är sparsamt inklädd med växtdelar, exempelvis grässtrån. Det kan också placeras på en tuva. Äggläggningen sker i slutet av april. Den lägger 3-5 ägg som kläcks i mitten av maj. Ungarna går omedelbart därefter ut till vadplatserna tillsammans med sina föräldrar. Arten är en kolonihäckare och håller då till på koncentrerade platser. Under juli, augusti och september ses skärfläckorna samlade i stora, gemensamma revir, där de ruggar. Hos de populationer som inte är stannfåglar flyttar ungfåglarna mot övervintringsplatserna innan de adulta fåglarna ruggat färdigt. De adulta fåglarna flyttar sedan iväg under september och början av oktober.

Det finns fler bilder på min hemsida  vigg5.se

Det är synd att uppladdningen  inte helt OK