Persongalleriet #302: Svartvitt från Centre Pompidou, Paris

Bilderna är från sportlovsresan till Paris, närmare bestämt den 5:e mars 2014. Från Parisresan "livebloggade" jag, så det finns ett tidigare inlägg från den här dagen. Men när jag nu går igenom bilderna i lugn och ro på hemmaplan tycker jag mig hitta fler bilder värda att visa.

En ensam duva.

Vi tog sikte på Sacré-Coeur i Montmartre och åkte dit efter besöket vid Centre Pompidou.

Det stora torget där temat med alla utanpårör får en fortsättning.

Henri Cartier-Bresson. Utställningen var huvudorsaken till vårt besök på Centre Pompidou.

Gloria.

Slut för idag!

/Niklas

per-erik åström 2014-12-28 15:37

Fina bilder !

Besvara

Svar från niiiik 2014-12-28 16:01

Tack, Per-Erik!
/Niklas

Svara

Katarina Holmström 2014-12-28 17:36

Jättefina bilder!
Katarina

Besvara

Svar från niiiik 2014-12-28 18:12

Tack, Katarina!
/Niklas

Svara

Mikael Jakobsson 2014-12-28 18:52

Häftigt med alla rör. Gillar bild 2 med alla dessa hus...
Ha det fint!

Besvara

Svar från niiiik 2014-12-28 22:07

Tack, Mikael!
God fortsättning!
/Niklas

Svara

Dubbelolle 2014-12-28 20:03

Sköna bilder, må gott, LO

Besvara

Svar från niiiik 2014-12-28 22:08

Tack, LO!
Ha det fint!
/Niklas

Svara

Bjarne 2014-12-28 22:32

Snygga och spännande svartvita bilder från Paris! Mina favoriter är nummer två som är en sån härlig vy, femman där du fångat mannen i precis rätt läge (à la HCB!), näst sista där människorna är genialt utplacerade i miljön och sista tack vare motljuset och mannen i bakgrunden.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från niiiik 2014-12-29 16:48

Tack, Bjarne!
Kul att höra vilka du gillar bäst! Kände mig själv ganska nöjd med den här laddningen bilder, faktiskt!
Ha det gott!
/Niklas

Svara

Ingemar Svensson 2014-12-29 07:25

Sacré-Coeur är verkligen så mäktigt och speciellt som man tror det skall vara. Den bilden gillas extra mycket.

Besvara

Svar från niiiik 2014-12-29 16:50

Det kommer bilder tagna på lite närmre håll så småningom. Då får du kanske ditt lystmäte på Sacré-Coeur!
Tack, Ingemar!
/Niklas

Svara