Ringmärkning och vassa taggar

Södra Öland är ju ett paradis för fågelskådare och där kan man ju vara med på ringmärkning. Dock har det aldrig passat in i planerna så i år tog vi tillfället i akt att få se hur det går till på lite närmare håll. Vetenskapens hus visar och berättar om ringmärkning i gröna boden vid Naturens Hus i Bergianska Trädgården. Fåglar fångas i bur strax innan visningen och släpps direkt efteråt. Trevligt och informativt. Gratis är det också.

Blåmes som strax återfår friheten.

Taggiga buskar finns det ju många av men taggiga Oxlar har jag inte sett så många gånger, bara när det är riktigt bra frost som nu idag när det såg ut så här utanför fönstret.

Ris och ramen - del 6

Del 6 av resan till ris och ramen. Ryokan i de skogiga bergen.

Länk till del 5

Vi åkte från Osaka med Shinkansen Limited Express Thunderbird 21 som är ett bekvämt tåg som inte stannar på alla hållplatser. Resan till Kanazawa tog nästan 3 timmar.

Motoyu Ishiya Fukatani Onsen Ryokan, dvs ett värdshus med onsen (bad med vatten från varma vulkaniska källor), ligger i skogen bland bergen utan några nära grannar. Buss in till närmaste stad går 2 gånger per dag, kl 8:06 och 9:06. Från Kanazawa tog vi taxi dit. Personalen välkomnade oss med bugningar och väskbärning och all möjlig omsorg. Vi bjöds på te och fick lämna skorna vid entren och ta tofflor i stället, tyvärr lite väl små tofflor då one size inte fits all.

Ett ställe helt i japansk stil i ett gammalt hus som var fullt med exotiska samlarobjekt som husets ägare genom åren samlat på. Bland annat stenyxor, masker och allt möjligt. De hade också en hel del lokalt hantverk till försäljning.

Vi fick allihop yakuta och en liten påse med badgrejor så vi kunde gå och bada i varmbadet när vi ville, vilket vi gjorde rätt omedelbart. Lite tips kring hur onsenbad går till kan du hitta om du söker på nätet efter "Onsen etiquette".

Många rätter till middag. Det här var första omgången av flera.

Efter middagen blev det sake-provning för oss vuxna. 5 olika sake från olika producenter och med olika karaktär. Det var mycket intressant men vi blev inte frälsta sakedrickare, trots att det var högsta hantverkskvalitet på det vi drack.

Sussade gott efter all mat, sakeprovning och utforskande av byggnader både ute och inne. Vi sov på golvmadrasser, futon, och vaknade utsövda till en ny dag.

En ny dag betyder frukost och detta är vad som serverades. Lite speciellt för oss som brukar äta yoghurt med bär, flingor, te och ostmacka. Tur att vi hunnit vänja oss vid ovanlig mat vid det här laget.

Vi tog en taxi till närmaste järnvägsstation som är Morimoto. Där på stationen hade en svalfamilj byggt bo i taket till en av ingångarna. Vänligt nog hade stationspersonalen satt ut en kon och lagt tidningspapper i trappen så att svalorna kunde bajsa utan att någon stationsbesökare blev olycklig av att halka på det.

Tåget från Morimoto till Kanazawa där festivalen var på gång. Mer om det i nästa del.

Ljus i mörkret

Nu när vi går mot ljusare tider kanske det passar med ett par bilder som kom till i höstas när mörkret började lägga sig tidigt om kvällarna och jag var ute och sökte ljuset som strålade från den låga kvällssolen.

Ris och ramen - del 5

Del 5 av vår resa till ris och ramen. Familjen återförenas i Osaka. Barn och barnbarn har varit på badsemester och bott i jurta i skärgården utanför Fukuyama.

Vi besöker varma källor, vulkaner, festivaler, tempel, parker, höga berg och djupa dalar. Kyoto, Sapporo, Osaka, Okayama, Kanazawa och Tokyo är de största städerna vi bor i.

Länk till del 4

Vi bor på 100 kvadratmeter högst upp på 7:e våningen i en lägenhet som är helt vansinnigt pyntad med mangaikonen “One Piece” som började ges ut som magasin 1997. Nu är det en enormt populär TV-serie som gått i mer än 700 avsnitt hittills. Allt här är “One Piece”, väggaffischer, handdukar, muggar, tallrikar, en massa plastfigurer, mattorna, allt har bilder från serien. En stoor kackerlacka finns här också, förmodligen fler, den var dock för snabb för att hamna på bild.

Osaka har några sevärdheter som anses vara ett måste. Vi besökte ett av måstena idag och det var Osaka Aquarium Kaiyukan. En fantastisk byggnad och faktiskt ett väldigt bra akvarium med alla möjliga sorter havslevande djur, minikrabbor, blötdjur av olika slag, massor av fiskar samt sälar, delfiner och pingviner. Ett jätteakvarium i mitten som vi gick runt i spiral från topp till botten. Som avslutning en klappzon där vi fick klappa rockor och hajar. Liknande finns i andra städer så det är inte unikt men det var roligt tyckte vi alla.

Här en utflykt med lite äldre japaner som besökte akvariet. De var väldigt glada och tyckte det var roligt att även vi fotograferade dem.

Vi omslöts av ett enormt akvarium som var flera våningar högt. Väldigt fina miljöer för fiskarna. Hajar, rockor och småfisk tillsamman i samma akvarium.

Så här ser de ut i närbild. Lite läskiga men väldigt goda på tallriken. Kungskrabba/Kamtjatkakrabba. Bra miljöval enligt WWF för de som fiskas kring Hokkaido.

Legoland Discovery som var mycket uppskattat av de små och vissa delar rätt kul för vuxna också. Där byggde vi bilar och hade tävling med, gick ninjagången mellan laserstrålar och byggde legohus som kunde jordbävningstestas.

Det här var det närmaste vi kom sumobrottning. Vi (mormor och morfar) hade sett fram emot att gå på en publik träning men vi föll för åldersstrecket. En regel som beror på att vi måste kunna sitta med benen i kors i flera timmar och inte sträcka dem så att fotsulorna pekar mot brottarna vilket anses vara ett etikettbrott.

I en stor lekpark med vattenfall med efterföljande bäckfåra och avslutande fontän att blöta ner sig i fick barnbarnen springa av sig ordentligt. Solen sken och det var +30°.

Shopping i storstad. Vi tog oss till galleriorna i Osaka Namba. De är gigantiska. Trots cirka 3 timmars vandrande i detta shoppingparadis/-helvete så hittade vi inte tillbaka till de affärer som vi tänkte handla något i och vi gick vilse flera gånger. Den längsta sammanhängande inglasade gallerian är 3 km lång och har massor av angränsande shoppingpalats och gallerior. Men något att äta finns det överallt och vi hittade ett trevligt och bra yakinikuställe där vi grillade kött och grönsaker på bordet.

Tempozan pariserhjul. 100 meter i diameter. Hustrun och dottern var de enda som vågade sig på det. Hisnande utsikt enligt dem.

Det här måste vi bara gilla. Undrar om husdjuren eller deras mattar har mest glädje av nallarna.

Bargata i Osaka, många barer finns det.

Nattöppet även för själslig spis.

Det här är en av anledningarna till att vi mest bodde i lägenheter och hus som hyrdes via airbnb. Av 6 personer blir det mycket tvätt under 5 veckor. Med +30° ute så torkade det snabbt på balkongen.

Vi var bara ett par dagar i Osaka, storstadspuls var ju planerad till Tokyo lite senare. Efter Osaka skulle vi vila ut på landet och uppleva festival, mer om det i del 6.

Ris och ramen - del 4

Del 4 av vår resa till ris och ramen avslutar resan till Hokkaido, Japans största ö och hemvist till ursprungsbefolkningen Ainu.

Avslutade del 3 med besöket i Shiretoko men den sista bilden som verkligen visar skönheten och stillheten vid de 5 sjöarna försvann så jag har lagt till den nu för den som är intresserad.

Länk till del 3

På kvällen när vi beskådade hur solen långsamt sjönk ned vid horisontranden i Ochotska havet så kliade jag mig på höger axel och upptäckte att där satt en fästing. Vilken uschling, måste ha överfallit under vandringen kring Shiretokos 5 sjöar. Hotellreceptionen pratade ingen engelska men förstod problemet och lånade mig en pincett så den avlägsnades snabbt, verkade inte ha hunnit suga nåt så än så länge syns ingen efterverkning. Vem vet om svenskt vaccin funkar på japansk fästing? Har inte märkt nåt än i alla fall.

Hokkaido har en ursprungsbefolkning, Ainu, som även finns på Sachalin och Kurilerna i Ryssland. Ainu betyder människa på det traditionella språket ainu. De använder turismen som ett verktyg för att kunna bevara sin kultur. Marerew sjunger traditionella sånger, finns lite på Spotify. Shiraoi Porotokotan är en by som visar upp Ainukulturen, tyvärr missade vi den när vi var i Noboribetsu. Universitetet i Sapporo har ett "Center for Ainu & Indigenous Studies".

Från Shiretoko åkte vi i platt odlingslandskap med vy mot avlägsna Mt. Shari (1547 m högt). Här på norra delen av Hokkaido är det jordbruksbygd med många småbyar och en del lite större städer. Stor produktion av grönsaker och faktiskt är det så att Hokkaido har den största risproduktionen i hela Japan.

De är väldigt förtjusta i flox och har dem i mängder runt sina hus här på norra halvan av Hokkaido. De blommar nu i maj och vi har sett allt större trädgårdsodlingar men det mäktigaste och märkligaste beskådade vi i Tayo-no-Oka Engaru flower park där floxplantering har gått till överdrift, men rätt så imponerande. Helt makalöst faktiskt. Men då ska ni veta att hela Japan är galna i mossflox, det finns massor av liknande och gigantiskt stora sådana blomsterparker runt om i Japan och dagen efter vårt besök här i Engaru avslutades en månadslång floxfest kring Mt Fuji, synd att vi inte var där då.

Valde att åka småvägar mitt i de stora risodlingarna som är mitt på ön. Mil efter mil med ris.

Det var jordgubbssäsong så självklart stannade vi vid en saluhall ute på landsbygden, mitt i själva jordgubbsodlingscentrum, där vi köpte färska jordgubbar. Svårt att välja, det fanns många olika sorter och kvalitéer. De har ju också så fantastiskt fina grönsaker här, synd att vi inte kan köpa med oss hem till Sverige. Men å andra sidan är frukt väldigt dyrt i Japan.

Så småningom landade vi i Asahikawa, Hokkaidos näst största stad efter Sapporo. Väldigt omfattande förorter som består av småhus, affärer och verkstäder m.m. Stadskärnan utgår från järnvägsstationen. Vi gick runt på stan och fascinerades av att det sitter övervakningskameror och högtalare på varje lyktstolpe och ur dessa strömmar reklam och musik hela tiden, mycket störande och något skrämmande för vi hade ju hela tiden känslan av att det var rätt fridsamt och lugnt där vi var i Japan.

Saxophonist and his Cat på den 1,5 km långa gågatan i Asahikawa.

Så kom vi då till något som såg väldigt hemtamt ut. Uppe på en hög kulle, rödvita trähus med gräsmatta och garage, gärna en Volvo också. Bageri som sålde kanelbullar! Vi har kommit till Sweden Hills. Ett märkligt ställe. Svenska flaggor. Sweden center. Byggdes på 80-talet efter att den svenske ambassadören besökte Tobetsu och tyckte det var likt Sverige. Enligt vad vi hörde är det populärt att bo där.

Otaru är en stad en timme väster om Sapporo som alla turistbroschyrer tycker är värd ett besök så vi åkte dit vi också. Det är en mycket större stad än vad broschyrerna ger intryck av och att hitta till det berömda kanalområdet tog sin tid men var väl skyltat när vi väl var framme. Själva kanaleriet var väl inte så hiskeligt intressant men många brudpar låter sig fotograferas där och tar en tur i kanalbåtarna.

Åt denna utsökta och vackra lunch på Uroko shokai Otaru, ett lokalt hak intill bensinstationen. Kostade 118 kr.

Eftersom undertecknad är lite (=mycket) whiskyintresserad så var ju ett besök på Nikka Yoichi whisky destilleriet givet, här startade det japanska whiskyundret. Jag körde bil så redan på parkeringen blev jag emottagen av en vänlig japansk gentleman som klistrade en liten etikett på min skjorta där det stod att jag var bilförare och ingen sprit fick serveras till mig. Hustrun gick dock fri och kunde mumsa godsaker på plats. Tyvärr var alla guidade turer på japanska så vi gick själva runt överallt. Som framgår av bilden så eldar de fortfarande med kol under pannorna. Känns jobbigt och gammalmodigt, kanske de skulle hämta lite energi från Hokkaidos enda kärnkraftverk i Tomari på andra sidan av halvön som destilleriet ligger på. Men whiskyn är ju god så kanske inte ändå.

I hus vi hyrde, på hotellrum och på mer offentliga platser fanns ofta sådana här automatiska toaletter med spolning och torkning. Det gällde att inte trycka på fel knapp. Underlig upplevelse när man är van att sköta det själv med papper. På en del toaletter med lock, vilket den på bilden inte har, så öppnades locket automatiskt och en glad röst önskade välkommen på japanska.

En sak som vi uppskattar väldigt mycket är att japanerna är naturligt vänliga och inte fjäskiga. De tar oftast själv initiativ till att hjälpa till om man ser minsta handfallen eller vilsen ut. Japanerna har en stor förkärlek för gulliga och färgglada saker, vi åkte genom en stad som har en stor flygplats och fallskärmshoppningsklubb och de hade stora skyltar efter vägen med kor i fallskärm, kor som flög med vingar o.s.v. Det är väldigt uppiggande.

En vecka på Hokkaido var en utomordentligt underbar upplevelse som starkt kan rekommenderas. Flygrutten mellan Tokyo och Chitose är en av de mest trafikerade i hela världen så det är lätta att ta sig dit. Vi valde nu att lämna Hokkaido för nya upplevelser i Osaka, mer om det i del 5.