Macro-dag

En del dagar är man extra sugen på att fota macro. Idag var en sådan dag.

Vad kan få någon att bli sugen på att fota macro:

1. Nya prylar, så klart.
2. Allmän idétorka. Fotar man macro finns det nästan alltid nåt att fota.

Sen finns det vissa förutsättningar som gör det extra bra att fota macro.

1. Bra ljus, gärna mjukt ljus, tycker jag.
2. Vindstilla. För det är ju nästan omöjligt att fota macro utomhus när alla växter viftar idogt framför objektivet precis när man tror man fått in skärpan.

Steg 1. Jag tog en tur till Stockholm igår för att bl.a. besöka Gunnar Olssons foto på Söder. Fick med mig en sk. Leica Macro-Adapter-M, en slags justerbar mellanring, som kan kombineras med nästan vilket objektiv som helst. Jag gav upp att hitta en begagnad sån här macro-adapter på nätet, och tvingades bryta mot min princip att alltid köpa begagnat. Suck. Men ska man köpa nya grejer kanske det är lika bra att göra det över disk. Alltid kul att besöka en butik som den här. Mycket att kolla på för en lantis som jag.

Stockholm bjöd på fint väder. Jag tog ett panorama på frihand, sammansatt av 11, 12 bilder i höjdformat med mitt 90mm-objektiv från söder över Riddarfjärden. Den här gången var Capture One bäst på att skapa panoramat. Affinity Photo lyckades sämre, av någon anledning.

Hann med lite gatufoto också. En kvinna gick med sin hund i koppel som plötsligt hoppade i fjärden. Jag trodde nästan den skulle dra ner henne i vattnet.

Steg 2. Dagen efter. Nu måste jag testa min nya pryl.  Jag behövde bara öppna dörren så såg jag ett motiv. Vår tomatplanta med snart mogna körsbärstomater. Snart får vi skörda. Gjorde ett försök med focus-stacking i Affinity Photo med 33 bilder med mitt 90mm f/2 på bländare 4. Samma objektiv som jag tog panoramat med igår. Ett rätt mångsidigt objektiv.

Förutsättningarna var perfekta idag, vindstilla, ganska mjukt ljus, men ändå lite skuggor. Jag kunde t.o.m. fota en insekt, den här "bärfisen" på ett blad. Ingen focus-stacking, bara ett mycket kort skärpedjup på bländare 11 med samma 90mm-objektiv, med ögonen och antennerna i skärpa i alla fall.

Mera analogt Panorama

Jag har tidigare visat här i bloggen att jag gillar att göra panorama-bilder, dels genom "crop" eller genom att jag "stitchat" ihop bilder horisontellt till ett panorama men även sk. Brenizer-bilder som är sammansatta i flera rader, med kort skärpedjup, men inte nödvändigtvis i panorama format. Men självklart kan man göra panorama av bilder sammansatta i flera rader också. Bilden ovan på Stegeborgs slottsruin är sammansatt av 16 bilder i två rader, dvs 8x2. Det som är lite kul med den här bilden är att den är tagen med en Leica M6, dvs en analog kamera med film. Det gör att jag har mycket högre verklig upplösning och detaljrikedom i den färdiga digitala bilden än vad jag kan klämma ut ur en enda inscannad bild i 35 mm format. 

Efter att filmen (K0dak Ektar 100) blivit framkallad, så "scannade" jag negativen med en digitalkamera, min Nikon D850 med ett 60mm macro-objektiv och importerade RAW-filerna (i 46 megapixel) in i Capture One. Jag vände dem till positiva, gjorde grov fix av vitbalansen och generade TIFF-filer. Dessa importerade jag in i Affinity Photo, och stitchade till ett panorama, som jag importerade in i Capture One igen. Där gjorde jag slutredigeringen. Crop'ade till en ett lagom format på 18891 x 8373 pixlar. Jag utnyttjade att jag även tog en likadan panoramabild digitalt, som jag kunde använda som referens. Capture One har en finess, som jag gillar - att man kan låta den försöka matcha "stilen" i en referensbild. Superbra om man, som jag, har svårt att se om färgerna är lite fel, eller rättare sagt vad som är fel. Är det ett grön-stick eller ett gul-stick? Det är alltid svårt att bli nöjd när sitter och drar i olika slider hit och dit, eller för söker hitta en bra grå-punkt i bilden. Men matchningen mot en annan bild gör att det går fortare om man redan har en bild som referens.

Men hur gjorde jag när jag tog 8x2 bilder som ska skulle sättas ihop?

Så här gör jag. För det första är det ju viktigt är att man tar bilderna med lagom mycket överlapp och med samma exponeringvärden, annars blir ibland svårt att jobba med bilderna i datorn. Det underlättar naturligtvis om man har ett stativ och att man inte har moln som rör sig framför solen hela tiden så att ljuset ändras. Alla 16 bilderna är "höjdbilder", dvs är tagna i porträtt-läge, så med kameran på stativ måste den gå att sätta så. Det kan man göra på olika sätt. Jag använder slags en L-bracket, som ser lite annorlunda ut mot hur de brukar ser ut. Min L-bracket sitter på stativhuvudet, inte på kameran. Men jag har ett kombinerat grepp och snabbfäste på kameran, så att jag inte behöver skruva fast kameran på stativhuvudet. Sen vill jag ha möjlighet att sätta stativhuvudet i nivå, med ett vattenpass, så att jag kan panorera perfekt horisontellt. 

Ett stativhuvud som kan panorera behövs naturligtvis. Nästa sak att är att jag helst vill fästa kameran så att vridpunkten liggen i den sk. "icke-parallax"-punkten, "no parallax point"  eller "nodal-point" som en del säger. Därför sätter jag kameran på en platta som jag kan skjuta lite bakåt. Detta är dock inte så viktigt om man har långt avstånd till motivet. I det här fallet har jag dessutom två rader med bilder så jag behöver kunna vrida i vertikalled också. Därför har jag två panorerings-huvud i vinkel på min L-bracket.

Men kameran fastsatt, ser det ut så här:

Färgfilm återuppväckt

Film som lagrats i frysen kan hålla sig nästan hur länge som helst. Åldrandet liksom stannar upp. Om man inte har den i frysen, åldras den mer om den har hög ISO. Så vad sägs om en film med ISO 25 som lagrats i frysen i 30 år? Jag köpte en Kodak Ektar 25 för ungefär 30 år sedan. Den filmtypen tillverkas tyvärr inte längre. Finns bara ISO 100, numera. Utgångsdatum stämplat på förpackningen är 12/1995.

Jag valde att framkalla den själv. Första gången i mitt liv jag framkallat färgfilm C41. Men det är egentligen inte speciellt annorlunda än vanlig svartvit framkallning. Bara att man kör med högre temperatur (som man löser med en Sous-vide i en plastbalja). 
Men att redigera de inscannade negativen sedan i datorn är lite mer jobb. Det måste jag bli bättre på. Särskilt färgbalansen.

Jag och min fru gav oss iväg till ett naturreservat vid Vättern. Jag fotade panorama som jag tänkte stitcha ihop i antingen Capture One Pro eller Affinity Photo. Det visade sig svårt av någon anledning. Inget av de vanliga sätten funkade. Som tur var gick det att stitcha manuellt i Affinity Photo. Man skapar en nytt dokument och "lyfter in" de ingående bilderna och gör masker för varje bild. Faktiskt lättare att göra ändå det låter. 

Tyvärr bara 5 bilder med 50mm-objektivet (stående, med en del överlapp), så det räckte inte riktigt till XPAN-format (65x24). För det krävs 6 stående bilder med ca en tredjedels överlapp.
Men det blev en bild med ganska mycket högre upplösning än om jag bara skulle tagit den här bilden med t.ex. ett 24mm eller vad det kan motsvara. 

Jag tog naturligtvis ett porträtt av min fru också. Hon fastnar fortfarande på film, verkar det som. Även färgfilm. Hon fyller år idag. Grattis!


Så nu vet vi att det inte är något problem att plocka fram en 30 år gammal film och fota. Man behöver inte kompensera för åldern på något sätt, varken exponering eller framkallning.

Medium format look: Brenizer igen - på film

För några år sedan skrev jag här på bloggen om Brenizer-metoden, dvs att stitcha flera bilder med kort skärpedjup, gärna som ett multi-raders panorama. Syftet är att få en slags "mellanformats-look." Jag har sedan dess drömt om att göra det med inscannade bilder tagna med en analog kamera. Förutom looken, ger det också en bild med mycket högre upplösning än vad en 35 mm-film annars kan ge. Men det är lite av en utmaning. Jag har försökt flera gånger, utan att det blivit speciellt bra. Av flera anledningar. Gör man det på frihand med en kamera utan motor/winder är det lätt att man flyttar kameran lite åt fel håll när man drar fram filmen. Jag köpte faktiskt en winder till min Olympus OM3 Ti just av den anledningen. Men det är förstås bättre att sätta kameran på ett stativ och med diverse tillbehör på stativhuvudet. Då får man mer exakt förflyttning och dessutom undviker man viss parallax mellan varje bild vilket annars gör det svårt för programvaran att stitcha ihop bilderna. När jag nu utökat utrustningen med just sånt, och dessutom ännu en gång drabbats av måste-fota-film-igen-sjukan och gått och köpt en Leica M6 TTL (från 1998 i mint-condition - suck, gick inte att stå emot...) var det dags att försöka igen.

Nedanstående bild är alltså baserat på 8 bilder tagna med min M6'a och ett Summilux 50mm f1.4 (med full bländaröppning, så klart) på Fujifilm Neopan Acros som jag haft i frysen några år. Inte den nya Acros II, utan originalet. Framkallad i D76, scannad med min Nikon D850 med en AF Micro Nikkor 60mm 2.8 + Nikon ES-2. Att stitcha ihop dem med Capture One Pro gick däremot inte så bra, det blir bara flammigt och konstigt. Men jag blev riktigt impad av Affinity Photo. Den svalde alla bilderna utan gnäll och utan att jag ens behövde crop'a bort ramen runt varje inscannad bild - den maskar bort allt sånt automatiskt. Jag genererade ut en negativ Tiff-bild från Affinity Photo som jag sedan redigerade i Capture One Pro. Jag tycker resultatet blev ganska bra. Det enda jag inte gillade med Affinity Photo var att det inte går att välja projektion när man stitchar panorama, men det sägs på nätet att det alltid blir sfäriskt, vilket borde bli bra i det här fallet. Men tyvärr blir det lite väl mycket distortion. Som tur är kan man i Affinity Photo typ fixa det någorlunda i efterhand. Dock inte helt lätt att få det perfekt för mig som nybörjare, så jag fick nöja mig så här.

Panorama enkelt

Om jag gör en panorama-bild, brukar jag ofta "stitcha" ihop flera bilder till en bild med jättehög upplösning. Lite jobb i datorn blir det. Och man vet ju aldrig när man tar bilderna, om det kommer att bli bra. Men det går ju också att ta en bild och bara kapa bilden upptill och/eller nedtill till lagom storlek. Jag har ett favorit-format, nämligen 24x65 - XPan-formatet. Suck, tänk, tänk om man hade köpt en XPan när de inte kostade en njure. Jag kommer ihåg när en kompis visade diabilder han tagit med sin XPan. Ett underbart format. 

Jag lagt till 24x65 i crop-menyn i Capture One Pro, så att jag kan prova att beskära till XPan-format när jag känner för det. 

Med en kamera med hyfsat hög upplösning, som min Nikon D850 (47 MP), eller som bilderna nedan från min Leica M10-R (40 MP), blir det ändå hyfsat många pixlar kvar. De som har en Fuji GFX eller Hasselblad X1D, X1DII,  eller X2D, kan t.o.m ställa in XPan-formatet direkt i kameran och få det i sökaren. Synd att inte Nikon och Leica också har det som val, så att man åtminstone kunde få det i live view. Det skulle bli så mycket enklare att komponera bilden som panorama direkt när man tar bilden.

panolama

panobåge

panobro

panotunnel