Macro-dag

En del dagar är man extra sugen på att fota macro. Idag var en sådan dag.

Vad kan få någon att bli sugen på att fota macro:

1. Nya prylar, så klart.
2. Allmän idétorka. Fotar man macro finns det nästan alltid nåt att fota.

Sen finns det vissa förutsättningar som gör det extra bra att fota macro.

1. Bra ljus, gärna mjukt ljus, tycker jag.
2. Vindstilla. För det är ju nästan omöjligt att fota macro utomhus när alla växter viftar idogt framför objektivet precis när man tror man fått in skärpan.

Steg 1. Jag tog en tur till Stockholm igår för att bl.a. besöka Gunnar Olssons foto på Söder. Fick med mig en sk. Leica Macro-Adapter-M, en slags justerbar mellanring, som kan kombineras med nästan vilket objektiv som helst. Jag gav upp att hitta en begagnad sån här macro-adapter på nätet, och tvingades bryta mot min princip att alltid köpa begagnat. Suck. Men ska man köpa nya grejer kanske det är lika bra att göra det över disk. Alltid kul att besöka en butik som den här. Mycket att kolla på för en lantis som jag.

Stockholm bjöd på fint väder. Jag tog ett panorama på frihand, sammansatt av 11, 12 bilder i höjdformat med mitt 90mm-objektiv från söder över Riddarfjärden. Den här gången var Capture One bäst på att skapa panoramat. Affinity Photo lyckades sämre, av någon anledning.

Hann med lite gatufoto också. En kvinna gick med sin hund i koppel som plötsligt hoppade i fjärden. Jag trodde nästan den skulle dra ner henne i vattnet.

Steg 2. Dagen efter. Nu måste jag testa min nya pryl.  Jag behövde bara öppna dörren så såg jag ett motiv. Vår tomatplanta med snart mogna körsbärstomater. Snart får vi skörda. Gjorde ett försök med focus-stacking i Affinity Photo med 33 bilder med mitt 90mm f/2 på bländare 4. Samma objektiv som jag tog panoramat med igår. Ett rätt mångsidigt objektiv.

Förutsättningarna var perfekta idag, vindstilla, ganska mjukt ljus, men ändå lite skuggor. Jag kunde t.o.m. fota en insekt, den här "bärfisen" på ett blad. Ingen focus-stacking, bara ett mycket kort skärpedjup på bländare 11 med samma 90mm-objektiv, med ögonen och antennerna i skärpa i alla fall.

Mera analogt Panorama

Jag har tidigare visat här i bloggen att jag gillar att göra panorama-bilder, dels genom "crop" eller genom att jag "stitchat" ihop bilder horisontellt till ett panorama men även sk. Brenizer-bilder som är sammansatta i flera rader, med kort skärpedjup, men inte nödvändigtvis i panorama format. Men självklart kan man göra panorama av bilder sammansatta i flera rader också. Bilden ovan på Stegeborgs slottsruin är sammansatt av 16 bilder i två rader, dvs 8x2. Det som är lite kul med den här bilden är att den är tagen med en Leica M6, dvs en analog kamera med film. Det gör att jag har mycket högre verklig upplösning och detaljrikedom i den färdiga digitala bilden än vad jag kan klämma ut ur en enda inscannad bild i 35 mm format. 

Efter att filmen (K0dak Ektar 100) blivit framkallad, så "scannade" jag negativen med en digitalkamera, min Nikon D850 med ett 60mm macro-objektiv och importerade RAW-filerna (i 46 megapixel) in i Capture One. Jag vände dem till positiva, gjorde grov fix av vitbalansen och generade TIFF-filer. Dessa importerade jag in i Affinity Photo, och stitchade till ett panorama, som jag importerade in i Capture One igen. Där gjorde jag slutredigeringen. Crop'ade till en ett lagom format på 18891 x 8373 pixlar. Jag utnyttjade att jag även tog en likadan panoramabild digitalt, som jag kunde använda som referens. Capture One har en finess, som jag gillar - att man kan låta den försöka matcha "stilen" i en referensbild. Superbra om man, som jag, har svårt att se om färgerna är lite fel, eller rättare sagt vad som är fel. Är det ett grön-stick eller ett gul-stick? Det är alltid svårt att bli nöjd när sitter och drar i olika slider hit och dit, eller för söker hitta en bra grå-punkt i bilden. Men matchningen mot en annan bild gör att det går fortare om man redan har en bild som referens.

Men hur gjorde jag när jag tog 8x2 bilder som ska skulle sättas ihop?

Så här gör jag. För det första är det ju viktigt är att man tar bilderna med lagom mycket överlapp och med samma exponeringvärden, annars blir ibland svårt att jobba med bilderna i datorn. Det underlättar naturligtvis om man har ett stativ och att man inte har moln som rör sig framför solen hela tiden så att ljuset ändras. Alla 16 bilderna är "höjdbilder", dvs är tagna i porträtt-läge, så med kameran på stativ måste den gå att sätta så. Det kan man göra på olika sätt. Jag använder slags en L-bracket, som ser lite annorlunda ut mot hur de brukar ser ut. Min L-bracket sitter på stativhuvudet, inte på kameran. Men jag har ett kombinerat grepp och snabbfäste på kameran, så att jag inte behöver skruva fast kameran på stativhuvudet. Sen vill jag ha möjlighet att sätta stativhuvudet i nivå, med ett vattenpass, så att jag kan panorera perfekt horisontellt. 

Ett stativhuvud som kan panorera behövs naturligtvis. Nästa sak att är att jag helst vill fästa kameran så att vridpunkten liggen i den sk. "icke-parallax"-punkten, "no parallax point"  eller "nodal-point" som en del säger. Därför sätter jag kameran på en platta som jag kan skjuta lite bakåt. Detta är dock inte så viktigt om man har långt avstånd till motivet. I det här fallet har jag dessutom två rader med bilder så jag behöver kunna vrida i vertikalled också. Därför har jag två panorerings-huvud i vinkel på min L-bracket.

Men kameran fastsatt, ser det ut så här: