Varför är det roligare med gamla objektiv?

Jag har länge letat efter den perfekta kameran som är tillräckligt liten för att alltid ha med mig och som ändå har bra bildkvalitet. På Black Friday i höstas kunde jag inte låta bli att köpa en Canon R100 med kit-objektiv då priset var under 4000 kr. Den uppfyller väl inte riktigt önskemålet om att vara ”pocketable” men den har ändå hängt med en del.

Jag har annars använt Nikon i många år (46 noga räknat) och jag hittade här om dagen en adapter på nätet som gör att jag kan sätta Nikonobjektiv med F-fattning på Canon kameran. Jättekul! Adaptern har inga elektriska eller mekaniska kopplingar till kamerahuset så det är som att återvända till 1970-talet. Av någon anledning blev det roligare att fotografera med mina gamla Nikon F objektiv.

Nedan två bilder från Västerås centrum tagna med Nikon Serie E 28 mm f/2,8 och två fågelbilder tagna med AF Nikkor 180 mm f/2,8.

Ps

Nu har jag hittat den perfekta lilla kameran att alltid ta med. Det blev en Richo GRIII X.

Mina tallar

I närområdet finns det ett litet skogsparti med fina, höga tallar. Hunden och jag brukar passa på att passera igenom när vi är ute och går. Jag är imponerad över hur raka och höga tallarna är. Undrar hur gamla de är?

Bilderna är fotograferade med mobilkameran. Jag är ingen vän av att använda den för fotografering. Inte för att kvaliteten är dålig utan för att jag inte kommer överens med gränssnittet. Först tar det lång tid att låsa upp mobilen och att hitta till kamera-appen. När jag sedan trycker på avtryckaren händer ingenting. Vid andra försöket är jag plötsligt inne i webbläsaren i stället för i kameran. Men övning ger väl färdighet.