Varför är det roligare med gamla objektiv?
Jag har länge letat efter den perfekta kameran som är tillräckligt liten för att alltid ha med mig och som ändå har bra bildkvalitet. På Black Friday i höstas kunde jag inte låta bli att köpa en Canon R100 med kit-objektiv då priset var under 4000 kr. Den uppfyller väl inte riktigt önskemålet om att vara ”pocketable” men den har ändå hängt med en del.
Jag har annars använt Nikon i många år (46 noga räknat) och jag hittade här om dagen en adapter på nätet som gör att jag kan sätta Nikonobjektiv med F-fattning på Canon kameran. Jättekul! Adaptern har inga elektriska eller mekaniska kopplingar till kamerahuset så det är som att återvända till 1970-talet. Av någon anledning blev det roligare att fotografera med mina gamla Nikon F objektiv.
Nedan två bilder från Västerås centrum tagna med Nikon Serie E 28 mm f/2,8 och två fågelbilder tagna med AF Nikkor 180 mm f/2,8.
Ps
Nu har jag hittat den perfekta lilla kameran att alltid ta med. Det blev en Richo GRIII X.





Hej Rolf. Tack för din kommentar. Du har nog rätt. Det är mängden av ålder som spelar in ;-)
funderade på trean men den jag har är bra nog för mig
Ja, tror inte det är så stor skillnad på 2:an och 3.an. Nu finns ju fyran också. Jag valde en GR IIIX med en brännvidd motsvarande ca 40 mm men jag ångar i bland att jag inte valde GR III med det mer vidvinkliga objektivet.
Tack för din kommentar. Ska prova vidare med fler olika Nikon F-objektiv som jag har. Går ju att använda dem med adapter även på Nikon kameror, förstås, men med ett större objektivutbud så blev ju Canon kameran lite roligare att använda.
Men till saken. Har köpt på mig ett antal moderna manuella objektiv med fast brännvidd av kinesiskt utrspung. Jag gillar dem bättre än mina moderna Pro-zoomar. Dels så klart för det var så jag började fota, med film. Det gamla tänket kom tillbaka. Och den gamla känslan, kanske nostalgin.
Men det är inte bara känslan. Jag tänker mer. Ska jag gå närmare? Längre ifrån? Annan vinkel? Med zoom blir det lätt att jag bara ändrar brännvidd istället för att ändra min egen position - och tar en sämre bild. På nåt sätt gör att allt är manuellt, ink zooma med fötterna, att jag är tänker aktivt på bilden jag vill ha på ett annat sätt, som en process som pågår hela tiden, inte bara någon sekund vid själva knäppet. Låter väl flummigt kanske, men jag har grunnat en del på det här och det verkar funka så för mig.
En positiv sak är ett en del tänk från när jag använder de manuella gluggarna faktiskt fastnar och överförs till när jag använder de automatiska objektiven. Så mina små kinaobjektiv har gjort mina bilder lite bättre, oavsett om jag använder dem eller inte.