All arbetskraft blir inte överflödig, men en del.

Det pratas ibland om medborgarlön i ett framtida samhälle där allt mer sköts av maskiner. De som jobbar tjänar mer, men alla får lön.

Som filosofisk fråga tycker jag din fundering är mycket intressant och något vi - alla - definitivt bör grunna lite på.

Ser man konkret praktiskt på hur det sett ut under till exempel de senaste 100 eller 200 åren så har ökad automatisering hittills totalt sett inte lett till färre jobb, utan till annorlunda jobb. Men, då talar vi trots allt i huvudsak om mekanisk automatisering (som att en traktor styrd av en person gör samma jobb som 10 personer + 10 hästar/oxar/åsnor uträttade innan traktorn) medan de 15-20 årens datorisering och den enorma acceleration av automatisering det ger innebär en ny och möjligen mer hotfull förändring.

Men, glöm inte heller att automatisering (i vid mening) inte är något nytt fenomen i den mänskliga historien utan något vi hållit på med nästan så länge vi funnits. Användningen av de hästar/oxar/åsnor jag nämnde tidigare var ju i sin tur ett annat tidigt språng i "automatisering" som vi människor införde och överlevde :)

Japp. VI bör nog inte ta efter Ned Ludd. :-)

Tänker också den tanken, ingen kan jobba så ingen skatt kommer in, vart ska den så kallade medborgarlönen komma i från?
Företagen? tror nog inte dom e så sugna på släpp sina surt förvärvad slantar..
Nä dom biter sig i svansen efter alla pengar dom vill tjäna...

Som Martin påpekade ovan så har automatisering hittills (sen den industriella revolutionen för cirka 250 år sen) inte lett till massarbetslöshet. Det skapas nya jobb när gamla har automatiserats så det kommer nog att finnas skatteintäkter i fortsättningen också.

Precis, automatiseringen är en del av industrialismen, vilket innebar att "vanligt" kunde börja konsumera. Vet inte hur många av jordens invånare som kan köpa en Canon, men om allt fler kan konsumera en Canonkamera kommer det att gynna företaget. Alternativet vore att behålla traditionell tillverkning, nästa 5DMKV kostar då 60000 SEK och allt färre kan köpa kameran.

Industrialiseringen innebar ett stort skutt i automatisering, men är ingalunda då det började. Tidiga exempel är ju som sagt att ersätta tio personer med hackor med en person + en oxe + en plog. Eller att vi började använda kärror eller båtar för att flytta stora mängder av saker. Tänk vilken automatisering kvarnar i olika skepnader inneburit. Och så vidare ...

Hjulet och kärran var också en uppfinning, men vill nog påstå att industrialismen är ett stort trappsteg i historien eftersom den gav en sådan ekonomisk utveckling. OCH att gemene man kunde börja konsumera. Innan dess var det bara kungligheter och välbeställda som kunde köpa en "Canon".

Jo, jag håller med. Jag tänkte främst på industriell automatisering när jag skrev mitt förra inlägg ovan. Martin har helt rätt i att automatisering och rationalisering förekom även tidigare, i det agrara samhället, men då gick utvecklingen betydligt långsammare.

Så länge människan existerar som art så kommer den att sträva efter att göra allting snabbare, bättre och enklare, tror jag, Fördelarna överväger.

Har ni missat alla artiklar de senaste åren om att robotar och programvaror beräknas ta över hälften av alla jobb de närmaste årtiondena? Här är ett exempel bland många:

http://www.independent.co.uk/life-style/gadgets-and-tech/news/robots-will-make-majority-of-humans-unemployed-within-30-years-a6872486.html

Industrialiseringen är ingen modell för vad som sker nu. Den här gången försvinner jobben utan att återskapas i någon annan bransch. När robotar tog över många industrijobb kunde människor fly till tjänstesektorn (och de som inte kunde omskola sig blev överflödiga). När maskiner också tar över tjänster och intellektuella arbeten - ställer diagnoser bättre än läkare med mera - finns det ingenstans att fly. Möjligen återstår lågbetalda skräpjobb.

Det finns ingen "utveckling" utöver vad vi själva gör. Vill vi inte ha en framtid när människor blir överflödiga låter vi helt enkelt bli att sträva efter en sådan framtid.

Håkan: Jodå, jag har läst sådana artiklar och funderingar, de första jag kommer ihåg för runt 30 år sedan. Och det har funnits liknande oro då och då även tidigare - ingen epok är den andra helt lik, men en sak är gemensam - vi människor är konstant (och givetvis inte utan orsak) oroliga över alla typer av förändringar.

Nu råkar jag också tro att just datoriseringen är ett lite annorlunda och möjligen värre hot än de vi tidigare upplevt - det var därför jag i min första kommentar skrev " Men, då talar vi trots allt i huvudsak om mekanisk automatisering ... medan de 15-20 årens datorisering och den enorma acceleration av automatisering det ger innebär en ny och möjligen mer hotfull förändring."

Om jobben verkligen försvinner för att inte uppstå någon annanstans vet vi helt enkelt inte ännu - att bara kika inom ett årtionde ger alldeles för kort perspektiv för att dra några slutsatser. Om 50 år eller så har vi nog en bättre bild av vad som sker just nu än vi som står mitt i det har.

Men jag är också lite fundersam - i stort sett all tidigare automatisering har byggt på att man ökat användningen och ofta förbrukningen av resurser, något vi (eller snarare Jorden) inte längre riktigt har råd med. Plus att vi nu som sagt automatiserar även intellektuellt arbete, något som också är lite okänt vad det leder till.

Om man verkligen vill måla upp ett domedagsscenario så kan man låta sig skrämmas av singulariteten. När den kommer att inträffa tvistar de lärde om, och vi vet ju inte om den ens kommer att inträffa (fast jag tror den kommer, men inte så snart som många domedagsprofeter vill göra gällande).

Men tills dess kan vi njuta av att maskiner kommer att utföra alltmer arbete så att vi människor kan ägna oss åt annat. Detta andra kommer förmodligen också att kallas för "arbete". :-)

Att människor blir överflödiga som arbetskraft är inte samma sak som att människor blir överflödiga, punkt. Själv tillhör jag inte skaran som skulle sörja över lönearbetets förpassande till historiens sophög. Frågan om hur vi uppehåller (eller på ett ordnat sätt monterar ner) masskonsumtionen kan vi lösa när vi kommer dit.

Hoppas bara det går snabbare än vad som förutspås i artikeln på Independent. Ska det ta 30 år kommer jag att ha uppnått pensionsåldern, snacka om snopet!

Det enda vi verkligen behöver är mat. Problemet att skaffa mat är löst. Allt därutöver är bonus, och att 99% av oss numera är "arbetslösa" som jägare och bönder har uppenbarligen inte hindrat oss hittills.

Antalet jobb är inte heller ett nollsummespel. Antalet heltidsarbetande i Sverige i dag är fler än hela befolkningen var för 150 år sedan.

Vi som bor här uppe i arktis behöver även skydd mot vädret och uppvärming av dessa skydd större delen av året.
Modern medicinsk teknik är bra att ha också om vi inte vill acceptera en rejält högre dödlighet i sjukdomar än idag.

Behoven varierar. Ju fler "behov" vi skaffar oss desto fler nya arbetsuppgifter tillkommer. Så småningom kommer dessa arbeten att automatiseras i stor utsträckning, men det är som du mycket riktigt påpekar inte ett nollsummespel.

Inget nytt under solen för denna maskinofobi.

Ludditerna och rädslan för maskiner och automatisering fanns redan för 200 år sedan.

Men precis som Agfors påpekar så startade effektiviseringen av jordbruk och annat för flera tusentals år sedan.

Industrialismen skapade enorma möjligheter, gruvorna var ett helvete. Men befolkningen ökade i antal och människor fick större möjligheter att utforma sina liv. Det du ser i tex England idag är en effekt av den historien.