En lyssningsvärd intervju, även om man redan har hört Anders Petersen berätta samma saker om och om igen, sedan mitten av 80-talet :)
Jag störde mig dock lite på att Martin Wicklin, vid ett par tillfällen, avbröt Anders, med "Vi ska prata mer om det där senare...", precis när det började bli intressant. Som i början av intervjun när Anders Petersen ska förklara vad han menar med "Att det svartvita egentligen inte är så svartvitt som man tror". Då kunde ju gott Martin, i slutet av intervjun, när det verkar som att det ändå fanns tid över, låtit Anders utveckla vad det var han skulle berätta när han tidigare blev avbruten. Men som sagt, ändå en lyssningsvärd intervju, tycker jag.

Fint porträtt på Anders, Magnus!

En intressant intervju med Anders, även fast den även kändes lite plikttrogen - och då från intervjuarens håll förstås. Hade hoppats att samtalet skulle utvecklas mot en sådant möte som Anders så väl uppskattar, men intervjuaren var nog lite för välregisserad och avbröt varje gång samtalet var på väg mot en mer intressant riktning. Kanske är intervjuaren signifikativ till varför fotografi har så svårt att uppnå samma position som i Paris och Frankrike - det blir så lätt yta och utrustning. Fotografen är en märklig kuf som sysslar med något vi andra "normala" tittar på med förundran och oförståelse. Vi förstår inte fotografi på riktigt - utan det reduceras till kamera, objektiv, bländaröppning och slutartid. Intervjuaren fick se kameran till Anders, kändes lite besviken över hur enkel den var - som om det just var kameran som hade något hemligt och förlösande över sig. Som många i Sverige tycker fortfarande. Plus till Anders för att han kunde anpassa sig till intervjuaren, behålla fattningen och integriteten. Ett intressant samtal verkligen, men hade gärna velat uppleva en mer mjuk och empatisk intervjuare som lyssnade lite bättre och hittade flera kompletterande frågor än de redan färdigskrivna.

En mycket intressant intervju. Inte på ett enda ställe hörde jag den gamla klyschan att man måste "utsätta sig", utan tvärtom var det ett väldigt ödmjukt sätta att arbeta på som kom fram. Där han intresserade sig för människorna i bilderna på deras egna villkor.