Panasonic Lumix S1R - första intryck
Vi fick chansen att under några timmar fotografera med nya Panasonic Lumix S1R och de tre objektiven. Här kommer lite första intryck och funderingar.
Det mest slående under presentationen var att det här är en stor och mycket ambitiös satsning från Panasonic. De hade både divisions-VD Tetsuro Homma och chefen för bildverksamheten, Yosuke Yamane, på plats, plus Stephan Schultz, Leicas produktchef och Yasuhiro Ohsone, Sigmas produktplaneringschef. Det känns som alla tre företagen ville visa att det här med L Mount Alliance inte bara är något de pratar om, utan att det skall komma resultat av det. Bland annat påminde Mr Oshone från Sigma om att de utöver en mängd L-objektiv också inom inte allt för avlägsen framtid tänker ta fram en egen kamera med L-fattning och Foevon-sensor.
Mr Yosuke Yamane, Director Imaging Network Business Division, visar stolt upp Lumix S1
I presentationen av själva kamerorna och av objektiven tryckte Panasonic på att det här var produkter avsedda för proffs och avancerade entusiaster. Det är väl inte otänkbart att det kommer mer konsumentinriktade produkter senare, men för närvarande verkar fokus vara att locka proffs.
Provkörning av Lumix S1R
Bland journalisterna på plats fick somliga Lumix S1 att provköra och somliga, som vi, S1R. Vi hann prova både SX 70-200 mm f/4E och den ljusstarka normalen SX 50 mm f/1,4E en hel del, och vi hann som hastigast prova normalzooomen SX 24-105 mm f/4E. Alla tre objektiven kändes gedigna och hade bra känsla i zoom- och fokusringar. Att växla mellan autofokus och manuell är lika enkelt som hos en del av Olympus objektiv, du bara skjuter fokusringen ett snäpp bakåt och börjar fokusera.
Med 47 megapixel och ett skarpt objektiv får man oerhört skarpa bilder, den undre är ett utsnitt ur den övre. Bilddata: Lumix S1R med SX 70-200 mm f/4E vid 171 mm, f/5,6, 1/1000 och ISO 200. Obs! För den här och alla övriga exempelbilder i artikeln gäller att de är tagna med en förseriekamera som inte har slutlig programvara och det går inte att bedöma bildkvaliteten hos den färdiga produkten utifrån de här bilderna.
Första intrycket är att Lumix S1R är en stor rejäl kamera med generöst grepp, lagom avfasade kanter samt bra placerade och bra utformade reglage. Ett typiskt exempel är klustret vid höger tumme där du hittar fokuslägesväljare, AF-ON och joystick. Alla tre reglagen är lätta att nå, och känns olika så det är lätt att hålla isär dem utan att titta. Ett annat exempel är att bland de tre knapparna bakom avtrycket så har den i mitten fått en liten men tydlig pigg så man kan skilja den från de andra två.
Bilddata: Lumix S1R med SX 70-200 mm f/4E vid 70 mm, f/4, 1/30 och ISO 200.
Bakre ratten på kameran och dess motsvarighet på batterigreppet är lätt att komma åt av misstag. Men bägge kan enkelt låsas, det finns ett låsreglage för kamerans toppdel och ett annat låsreglage för batterigreppets rattar. Menysystemet är smart upplagt och väldigt snabbjobbat. Du kan navigera med pekskärmen, men det går snabbare och blir mer exakt med joysticken eller snurrhjulet - eller bägge ihop. Avtrycket är bra utformat och lagom känsligt, avtrycksfördröjningen är försumbar. Över huvud taget reagerar kameran snabbt på inställningar eller knapptryckningar.
Notera hur utstickande och tydliga knapparna och rattarna på kamerans baksida är, även de tre knapparna bakom avtrycket är tydliga och lätta att hitta. Enda reglaget som sitter en smula avigt är av-/på-knappen bakom avtrycket. Men det går trots allt att starta kameran med höger hand medan du lyfter upp den, även om det innebär en lite onaturlig rörelse för pekfingret.
Aktiverar du belysningen på toppdisplayen så lyser även många av knapparna upp, ungefär som hos en del av Nikons kameror, mycket hjälpsamt när du hanterar kameran i mörker. Panasonic har även lagt in små hjälpsamma detaljer som att brännvidden visas i sökare/skärmbild så snart du ändrar den hos ett zoomobjektiv. Lumix S1R har helt enkelt mycket bra ergonomi och hantering. Panasonic har varit bra på det här tidigare, men nu har de helt klart tagit ett stort steg i rätt riktning. Det märks att de pratat med många fotografer under designprocessen.
Med rattarna till höger väljer du dels exponeringslägen, och under den singelbilds/sekvenstagning/självutlösare. Notera låsreglaget ("Lock") som låser alla rattarna på kamerans högra sida så du inte ändrar dem av misstag.
Autofokusen känns snabb och exakt i dagsljussituationer, men vi har en känsla av att den tappar i prestanda i svagt ljus. Vi hade i synnerhet problem att följa rörliga motiv i svagt ljus. Nu verkade prestanda variera en del mellan de olika demokamerorna, det kan hända att man håller på och finjusterar, vår testkamera hade firmware version 0.7 så den hade helt klart inte slutlig programvara.
Christer Ericsson, PR-ansvarig för bland annat kameror hos svenska Panasonic tar en fika medan vi fotograferar. Här har vi bländat ned normalobjektivet till f/2,8, men bakgrunden blir ändå mjukt utsuddad. Att lättare kunna välja och styra skärpedjup är en bonus med att gå från Micro Four Thirds till småbildsformat. Bilddata: Lumix S1R med SX 50 mm f/1,4E vid f/2,8, 1/125 och ISO 1600.
Ögonfokus fungerar, men indikeringen under tagning är inte så tydlig som hos Sony eller Canon. Däremot är indikeringen i efterhand när du visar bilderna mycket tydligare, då ser du enkelt var kameran satte fokus. Det här med indikeringen under tagning är något som Panasonic bör justera. I vår kameran blev ögonfokus rätt ofta lurad av saker som kisande ögon eller glasögon med tjocka bågar.
Identifieringen av människor i bild fungerar däremot klockrent, varje person får en ruta runt sig i sökarbilden. Men Panasonic borde justera hur man växlar mellan olika sådana rutor, alltså personer, så det blir kvickare.
Bilddata: Lumix S1R med SX 50 mm f/1,4E vid f/1,4, 1/8000 och ISO 3200.
Sökaren är härligt högupplöst och i synnerhet i 120 fps-läget ger den en stadig härlig sökarbild. Däremot fick vi lite ryckighet när vi jobbade med långa slutartider i svagt ljus, det var som om uppdateringen av sökaren påverkades av slutartiderna.
Vi körde en stor del av tiden med batterigreppet BGSR1 som gör den redan stora S1R ännu större. Utformningen är mycket bra och det var enkel att växla mellan ordinarie avtryck och vertikalavtrycket, greppet, de vikigaste knapparna och känslan i avtrycket var helt likvärdig.
Stabiliseringen verkar mycket effektiv. Vi tog till exempel porträtt med 24-105-objektivet med en halv sekund exponering och runt 55 mm brännvidd. Så länge motivet var stilla blev det knivskarpt. Imponerande.
Menysystemet har förbättrats jämfört med tidigare Lumix-kameror och har nu tre nivåer, dels huvudikonerna längst till vänster, dels undermenyerna i nästa kolumn och så de olika inställningarna i varje undermeny. Det är mycket enkelt att växka mellan menynivåerna med joysticken eller multiväljaren, och med snurrhjulet eller joysticken bläddrar du snabbt bland alternativen. Överskådligt, lättnavigerat och riktigt smidigt.
Summering
Om vi summerar så är huvudintrycket av Lumix S1R mycket positivt, Panasonic har undvikit många av de misstag andra tillverkare gjort när de introducerat nya modellserier. S1R känns mer som en tredje eller fjärde generationens kamera än den första i en ny serie, det är ett bra betyg. Vi gillar att Panasonic sticker ut hakan och bygger en ogenerat stor och greppvänlig kamera som kommer fungera bra ihop med stora, tunga och högpresterande objektiv.
Lumix S1R har dubbla kortplatser, en för XQD-kort och en UHS-II-kompatibel plats för SD-kort.
Panasonic Lumix S1R påminner lite om Fujifilm GFX. Både Fujifilm och Panasonic har ju små kompakta modeller med mindre sensorer och när de kompletterar sitt utbud med stora sensorer så siktar de istället på kompromisslösa kameror med maximerad bildkvalitet samt bra ergonomi och hantering.
Helt okej i svagt ljus. Här har vi dragit upp ISO en hel del, i det här ljuset hade den följande autofokusen lite problem att hänga med när bartendern rörde sig och jonglerade med flaskor och glas. Men det blev bättre när vi ställde om den följande autofokusen från det generella grundläget till läget för svårförutsägbara motiv. Det finns gott om inställningar för att förfina autofokusens beteende. Bilddata: Lumix S1R med SX 70-200 mm f/4E vid 109 mm, 1/60 och ISO 12 800.
L-fattningen har egentligen funnits ett tag, men så länge Leica var ensamma om den har den fört en undanskymd tillvaro. Nu har Panasonic visat hur de vill använda fattningen och den känns genast mycket intressantare.
Nästa steg för L-fattningen är förstås de kommande objektiven från Sigma. Under Photokina i höstas utlovade de en lång rad objektiv med L-fattning (bland annat 35/1,4, 40/1,4, 50/1,4, 70/2,8 Macro, 85/1,4, 105/1,4 och 135/1,8), vi får se hur många av dem de faktiskt hinner få ut under 2019. De har ju dessutom utlovat en "mount conversion service" där du kan byta till L-fattning om du har ett Global Vision-objektiv. Och de har utlovat en adapter för objektiv med Canon EF-fattning till L Mount. Håller de allt de lovat så kommer L-fattningen definitivt gå från relativt okänd till ett riktigt intressant system.
Det finns först inga garantier för att L-fattningen blir en framgång, Sony, Nikon och Canon är oerhört tuffa konkurrenter. Men Panasonic har helt klart fått till en bra start på sin satsning på L-fattningen.
Skärmen går att vinkla rejält.
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Vad är orsaken till bländarringen på 50:an? Video?
Om bländarringen kan man dels säga "varför inte?" och dels att det som du själv misstänker är önskvärd bland annat just för video.
Knappast.
Jag har kört Canon sedan 2001. Jag är ganska bra på att sätta ögat i fokus efter alla år.
Före det var allt bara manuellt fokus. Så jag har 50 år erfarenhet.
Jag kan ju inte säga till nybörjare att vänta 50 år så får du ögat knivskarpt-
För alla som är helt nya på foto men inte kan något jag ingen snabb hjälp. De blir nu bara allt fler på fotosidan. Det finns många som vill ta bättre bilder. Inte sällan på sina egna barn.
Min svärdotter vill göra det. Jag har gått igenom min X-PRO2 som är min enklaste med kamera med henne under 4 timmar. När jag lysssnade till mig själv insåg jag dränkte henne i information.
Klart hon inte kunde ta till sig allt jag rapade upp.
Nu skall jag göra ett nytt försök. Kommer sätta upp ett antal privata workshops där hon för träna på olika motiv.
Som fota lekande barn, landskap, solnedgångar eller vilda hundar.
Skulle vara trevligt om någon i släkten lär sig fota med något annat än en mobil.
Panasonic är ju inte heller några slappisar på objektivfronten.
Huruvida det står Panasonic eller Fujifilm på objektivhuset torde inte vara speciellt viktigt. Det viktiga är prestandan. Och med tanke på prisbilden Panasonic ger sig ut på med det nya systemet så är förväntningarna höga - och i linje med vad de, likt flera andra tillverkare, förväntas kunna leverera.
Till Hollywood, det vete f..?
Dom gör väl mest svin bra zoom linser som används mest i TV produktioner. Har faktiskt inte sett cine primes fr dom men det kanske finns…
Med mekanisk eller elektronisk slutare?