Ur artikelns kommentarer:

"his article seems to suggest the aperture series has something to do with human perception. this isn't true. it's just geometry. don't make it more complicated than it... well it isn't. it's middle school geometry."

Det beror på

Om man kallar stegen för 1,2,3,4,5.. så är det en logaritmisk skala. Men kallar man de för 1,4 2 2,8 4 5,6 så är den exponentiell. Och mig vetligen så omnämner ingen kamera dem med 1,2,3,4,5...

""Det är ganska intuitivt..." skriver du. Ja men exakt det - det stämmer med vår biologiska tolkningsgrund. Går du inte i cirklar nu?"

Jag håller inte med, för detta har väldigt lite att göra med hur våra ögon funkar. Om vi drar en analog med nått helt annat så kanske det är mer uppenbart att vår syn inte har så mycket med detta att göra.
En oljepipeline med dubbla snittarean kan leverera dubbelt så mycket olja per tidsenhet om oljan rör sig i samma hastighet.

Början av artikeln tar upp faktumet att vi upplever skillnader i ljusstyrka annorlunda mot vad det faktiskt är. Detta har inget med bländaren att göra. Utan vi använder kamerans tre inställningar (bländare, tid och iso) på ett rent tekniskt sätt i förhållande till varandra.

Dvs om vi ändrar bländaren ett steg så måste vi ändra iso eller tiden ett steg åt andra hållet för att få samma exponering. Om vi däremot inte ändrar nått annat utan tar två bilder med ett bländarsteg i skillnad och lägger dem bredvid varandra så kommer vi inser att vi inte upplever den ena som dubbelt så ljus som den andra när vi tittar på dem med våra ögon.

Roande att läsa hur folk försöker bräcka varandra med sin enorma intelligens. För att framstå som smart på nätet krävs väl bara att orka googla fram något som någon annan smartskalle pluggat in och publicerat på nätet för att sedan använda detta som sina "egna" ord. Själv känner jag inte något behov av att hävda mig i cyberrymden och mår inte illa av att känna mig mindre smart i sammanhang som detta. I detta fallet känner jag mig mer än nöjd med att förstå vad siffrorna på objektivet har för verkan på bilden jag tar. Har svårt att tänka mig att jag skulle producera bättre bilder om jag till fullo förstod matematiken bakom bländarskalan och liknande tekniska detaljer. Men det är klart, mina bilder är sällan eller aldrig tekniskt perfekta men å andra sidan är det är ju inte produktfoto för Clas Ohlson katalogen looken jag försöker åstadkomma heller.

Väl mött,

Ännu en orsak att dubbelkolla källor på internet innan man ger sig på att publicerar dem journalistiskt. Håller med om att hela introt låter väldigt flummigt. De hade tom gjort fel i diagrammet och man blandar ihop geometri med mänsklig perseption :-)

Varför göra saker mer komplicerade än de är?

Det som kan vara lite tragiskt i sammanhanget är väl att det efter 17 kommentarer fortfarande råder total förvirring bland fotosidans kommentatorer om vad den ursprungliga artikeln vill förmedla. Och nåt fel måste ju denne bloggare ha gjort , eftersom så många har missuppfattat resonemanget och logiken.

Jag tror det blir lättare om vi börjar resonera utifrån exponeringstid i stället för bländare. Om vi utgår från en exponeringstid på 1s och sedan ändrar den till 2s, så märker vi en tydlig skillnad på glasplåten/filmen/kiselplåten. Om vi sedan fortsätter att lägga till 1s (3, 4, 5, 6s osv) så märker vi att skillnaden mellan exponeringarna blir mindre tydliga för varje steg. Varför är det så? Om man tänker linjärt - som vi är vana vid - så borde ju skillnaden bli lika stor för varje sekund man lägger till i exponeringen!

Men, om man ska minska exponeringen blir det ju lättare att förstå att skalan inte kan var linjär. Minskar vi ljusinsläppet med 1s från en sekund - då blir exponeringstiden noll! ;o) Om vi ska minska exponeringen stegvis, blir det naturligare för oss att tänka i halveringar: 1, 1/2, 1/4, 1/8...

Det är alltså så att vår omvärld (universum, kosmos) fungerar logaritmiskt. Varför märker vi inte det? Det artikeln berättar är historien om hur vi upptäckte att eftersom hela vår naturliga omvärld fungerar logaritmiskt (eller exponentiellt om man så vill) så är vår perception anpassad efter det. Våra sinnesorgan har utvecklats för att kunna hantera enorma skillnader i ljus- och ljudintensitet, därför är vår uppfattning om ljus och ljud logaritmisk.

När fotopionjärerna konstruerade sina första slutare kom de så fram till att halveringar och fördubblingar av slutartiden var lämpliga intervall,och därför behövde även bländaren kunna justeras på motsvarande sätt.

Så att påstå att bländarskalan inte har något med hur våra sinnen fungerar felaktigt. Sen måste man ju resonera lite om hur man jämför bländare för olika brännvidder också för att komma fram till f-stop-skalan. Men det verkar ju alla ha klart för sig ... ;o)

Utgångspunkten för bloggen var den skala som tidiga astronomer skapade för att klassificera stjärnor efter ljusstyrka. Det handlar då om jämförelser av ljusa punkter bredvid varandra i samma synfält. Skulle vi då kunna vara överens om att pupillens storlek - och dess likhet med bländaren - är helt ovidkommande i just det här resonemanget?

Stjärnskalan hade 6 nivåer. Det var inte på något sätt intuitivt självklart att det skiljer tusen gånger i ljusstyrka mellan stjärnor av klass ett och stjärnor av klass sex. Och då var det ju ändå åtskilliga av historiens ljushuvuden som hade kommit i kontakt med denna skala, från antiken till den moderna tiden. Det var inte förrän man konstruerade apparater som MÄTTE ljusstyrkan som detta blev klarlagt. Då blev det också uppenbart att vårt synsinne kompenserar för omvärldens logaritmiska egenskaper när synintrycket skapas i vår hjärna.

För oss som intresserade oss för fysiken i grrundskolan kommer det här inte som någon överraskning. Men det beror med största säkerhet på att vi - just tack vare vårt intresse - LÄRDE oss att naturfenomenen ofta beter sig på detta logaritmiska sätt när man mäter dem.

Hej, jag tycker artikeln är kul och läsvärd, men håller med om att den inte direkt är speciellt pedagogisk om syftet är att på ett enkelt sätt förklara varför bl,8,0 släpper in fyra ggr. så mycket ljus som bl16. (exempelvis).
Mvh,LarsOlov

Ni som är matematikexperter, räkna ut tiden det tar för hjärnan att gå från "Du har fel" till "Ursäkta, det var jag som hade fel"!

Vi andra beger oss ut och fotograferar så länge.

Vilken fjantig artikel! Så mycket svada för att förklara nåt så enkelt!!

Varje bländarsteg motsvarar en halvering av ljusinsläppet. På grund av enkel geometri innebär detta att man delar diametern för bländaröppningen med roten ur 2, alltså 1,4. Och av precis samma anledningen halveras slutartiden för varje bländarsteg. Det har inget med biologi att göra.

*suck*

Men orka logaritmikonanera.......varenda jädra artikel på den här sidan är ju tydligen felaktig och uppåt väggarna enligt kommentarerna, jag undrar varför folk fortfarande besvärar sig med att läsa dom?