Skannern gick varm inför Anders Petersens nya bok
Världskände Anders Petersen har kommit ut med boken Soho med svartvita bilder från London. Vi ringde upp Johannes Frandsen som kopierat bilderna.
Den nya boken Soho är ett resultat av att Anders Petersen bjöds in till London av en grupp fotografer som kallar sig The Photographers Gallery.
Anders Petersen blir ofta inbjuden för att dokumentera olika städer eller stadsdelar mot att han får boende och andra kostnader betalda. Den här typen av projekt kallas residence. I det här fallet var uppdraget att dokumentera den kända nöjesstadsdelen Soho i London.
Hur kom det sig att du fick uppdraget att kopiera bilderna?
– Jag känner Anders Petersen genom andra personer på fotolabbet Piripiri som jag är medlem i. Flera där har gjort liknande uppdrag åt honom.
– Tidigare har jag gjort bilderna till nyutgivningen av Café Lehmitz. Då skannade jag 300 bilder. När Anders fick det här uppdraget för 1,5 år sedan frågade han om jag kunde ställa upp som digital kopist.
Johannes Frandsen arbetar till vardags som fotograferande bildredaktör på Kyrkans tidning på ett längre vikariat. Soho-projektet har gjorts på semestern, kvällar och helger.
– Anders tog omkring 200 filmrullar. Jag skannade 350 bilder varav 140 redigerades helt klara. Av dem kom cirka 85 med i boken.
Anders Petersen har uppmärksammats för att han börjat kopiera i mörkrummet igen, varför inte denna gång?
– I det här var uppdraget främst att göra en bok och då är det mycket enklare att skanna bilderna. Sen är det ju bra att ha digitala bilder för bra för bildspel och föredrag.
– Det blir också väldigt dyrt att få bilderna kopierade i mörkrum. Förr hade han en egen kopist anställd. Anders har provat att lägga ut kopieringen men resultatet blir inte tillräckligt bra och det blir för dyrt. Enskilda bilder som beställs av samlare kopierar han själv i mörkrummet.
Hur är det att försöka få till samma känsla i de skannade bilderna som i riktiga mörkrumskopior?
– De digitala bilderna kan lätt bli för perfekta för att man har sådan kontroll. Då blir de inte lika levande. I mörkrummet är resultatet lite mer slumpmässigt.
– Vi sitter tillsammans vid datorn. Anders är van att granska kopior och vet ofta direkt vid fotograferingen hur han vill ha bilden kopierad. Vi hittar gemensamt en stil. Efter varje dag skrivs dagens bilder ut. Då ser vi att de hänger ihop stilmässigt.
Totalt tog det cirka 250 timmar att skanna och kopiera alla bilder.
Vad har du lärt dig av det här projektet?
– Det här arbetet är en bra träning i att se ljuset i bilden. I att se vad man kan förstärka. Och jag har lärt mig jobba snabbare.
Läs mer om den nya boken Soho här
Läs mer
Foto: Anders Petersen
Foto: Anders Petersen
19 Kommentarer
Logga in för att kommentera
"Riktig fotografi".... Finns det låtsasfotografi också?
Kanske inte menat som nedlåtande men man vet aldrig...
Jag har en förmåga att provocera bara jag öppnar munnen.. I detta fall menade jag fotografi som berättar något, fotografi med ett syfte, bilder som handlar om något. Förstår du nu?
Det vet jag inget om. Jag försökte skoja till det men jag ska vara tyst nästa gång.
Hoppas att han gått tillbaka till ett lite mjukare anslag i den här boken.
-affe
Enligt min tro så blir fotografer bara bättre med åldern, så länge man bara orkar lyfta kameran till ögat. -Så vi får hoppas att några tillverkare låter oss slippa glo på en skärm på armlängds avstånd :)
Anslaget antar jag du avser kopiornas gråskala/kontrast och där tycker jag mig se ett "mode" inom det "erkänt seriösa" fotoetablissemanget, för visst existerar sådant även bland självständiga konstnärer.
De två bilder jag kan se i den här artikeln slår mig med häpnad när jag inser hur mycket kopieringens utförande påverkar slutresultatet och mig som betraktare, samtidigt som de avslöjar fotografens avsikter och åtminstone i AP:s fall, en del av fotografens själ. Samma bilder körda genom fujicenters semesterbildsmaskiner skulle nog ge mig en annan upplevelse.
Som jag skrev till Nils kommentar menar jag inte kopieringen även fast jag tycker den blivit väl hård med åren, utan mer att bilderna inte är lika "råa" som i hans senare arbeten.
Med mjukare anslag avsåg jag att bilderna inte är lika "råa" som de varit en längre tid, av det lilla jag sett verkar det vara en lite "mjukare" skildring i denna serie. Vi får väl se när boken kommer.
-affe
A, då uppfattade jag helt fel. Ja kanske är skildringarna mera "varma" än en del annat som kommit ur hans kamera de senaste åren?
Det verkar poppis med jämngråa bilder i vissa kretsar. Måste man verkligen välja mellan hög kontrast eller ingen alls?
det är närheten och respekten för andra som ger Anders Petersen möjligheten till detta arbete - inte kamerans märke
under årens lopp har jag sett en del av hans ömsinta bilder av människor som far/farit illa
han har förmågan att förmedla genom bilden
varje människoöde träder fram och bär sin egen berättelse - utan att jag som betraktare/mottagare känner skuld
flera av hans tidigare bilder finns på min näthinna och jag kan ta fram dom när jag vill
en viktig länk till de andra som finns runt oss
/inger
boken är beställd
Petersen satsar så sjukt mycket av sig själv för att kunna ta dessa bilder. Och det är det som är de flesta fotografers största hinder, att våga, och som Petersen brukar beskriva det, ”att inte vara rädd för att vara rädd”. Jag har personligen insett att jag inte pallar att skala av min pyramid i petersen-style. Kanske någon gång i framtiden vågar man gå all-in, men just är nu är jag alldeles för bekväm.
Han är en stor förebild!
tack för din personliga och ärliga beskrivning av
hur det kan vara, i detta sammanhang, att vara du
skönt med personer som ger kontakt
/inger
City Diary kom alldeles nyss ut på Steidl, så den ska finnas att beställa.