Fotosidans jurist Catharina Ekdahl skriver i sin krönika om följerätt, alltså när fotografen får en del kakan då fotografier säljs vidare från en köpare till en annan.

Fotografiska i Stockholm har fyllt fem år. Det har varit fem år av hyllad internationell och svensk dokumentär- och konstfotografi. Tillsammans med alla andra utställare av fotografi som vi hittar bland våra statliga, kommunala och länsmuseer har intresset för fotografi växt sig stort och starkt hos allmänheten. Och då har jag inte ens nämnt alla gallerier som finns runt om i vårt land och som väljer konstfotografi framför målad konst.

Intresset för fotografi har inte stannat vid betraktandet av det som hänger på någon annans vägg. Istället vill vi äga själva. Affischer för den med mindre pengar på banken och numrerade original för den med tjockare plånbok. Inredningstidningarna visar hemma-hos-reportage med väl utvalda fotografier på väggarna, där det tidigare kanske hängde värdefulla tavlor.

Den traditionella konstmarknaden börjar svämmas över av fotografier. Online-auktionerna säljer bilder av svenska fotografer som aldrig förr och internationellt ligger priserna på konstfotografi högt. Googlar man på ”most expensive photographs” hittar man namn som Andreas Gursky, Cindy Sherman, Jeff Wall och Edward Steichen i topp. Priserna hamnar runt 3-4 miljoner dollar per bild. Det är ingen tvekan om saken. Fotomarknaden är het. Och det gynnar numera även upphovspersonerna.

I början av 1990-talet kunde varken konstnärer eller fotografer få del av de skyhöga priser som deras verk klubbades för på auktionshusen. I vart fall inte om det handlade om verk som de redan tidigare överlåtit till någon annan, och då antagligen för ett betydligt lägre belopp. Detta tyckte lagstiftaren var helt galet och införde något som kallas för ”följerätt” i upphovsrättslagen. Ordet följerätt kommer för övrigt från det franska uttrycket ”droit de suite”.

Följerätten innebär att om någon köpt, fått eller bytt till sig ett konstverk från en upphovsperson och sedan säljer det vidare via någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden, har upphovspersonen rätt till ersättning. Med yrkesmässig försäljningsverksamhet menas just auktionshus, konstgallerier och andra etablerade konsthandlare. Följerätten gäller däremot inte när försäljningen sker direkt från upphovspersonen eller när någon har ärvt ett konstverk och sedan säljer det vidare. Om konsthandlaren köper ett konstverk för sitt privata bruk gäller inte heller följerätten. Följerätten i sig upphör att gälla när det har passerat mer än 70 år efter upphovspersonens dödsår, med andra ord samtidigt som det upphovsrättsliga skyddet generellt.

Ersättningsnivån som följerätten ursprungligen låg på var 5 % av försäljningspriset för bildkonstverket, när momsen hade räknats av. Ersättning utgick bara om försäljningspriset översteg en tjugondedel av prisbasbeloppet. Upphovspersonen till ett bildkonstverk som alltså sålts för ungefär 1 800 kronor med dåtidens prisbasbelopp, hade därmed rätt till 5 % av försäljningspriset. I dagsläget ligger prisbasbeloppet på 44 500 kronor och innebär att försäljningssumman måste var minst 2 225 kronor för att följerätt ska gälla.

Den första versionen av följerätt i svensk lagstiftning gällde för fotografiska verk som såldes vidare av ett auktionshus, men däremot inte fotografiska bilder. Det fanns även andra former av konst som inte omfattades av följerätten. ”Brukskonst”, konstföremål med ett nyttosyfte eller det som vanligen betraktas som designade prylar, fanns inte med. Inte heller det som kallas för ”alster av byggnadskonst”, det vill säga arkitektritningar eller modeller av byggnader.

År 2007 ändrades reglerna för följerätt genom ett EU-direktiv. Plötsligt kunde även fotografer som endast skapat fotografiska bilder och inte verk ha rätt till följerätt om försäljningssumman för ett original eller numrerad kopia hamnade över gränsnivån. Det gäller även för industridesigners och andra som skapar brukskonst, så länge det handlar om ett begränsat antal exemplar där konstnären själv har stått för skapandet eller givit någon annan tillstånd att skapa exemplaren.

Även om underlaget för följerätten utvidgades till att omfatta fler upphovspersoner, hängde inte riktigt reglerna om ersättningsnivån med. Gränsnivån om en tjugondedel av prisbasbeloppet gäller fortfarande, liksom ersättningsnivån om 5 % för försäljningspris upp till 50 000 euro. För högre belopp än så handlar det däremot om en snabbt fallande procentsats. Om ett fotografi säljs för mer än 500 000 euro är följerättsersättningen till upphovspersonen inte mer än 0,25 %.

Poängen med följerätten är att varje bildkonstnär ska ha rätt till en liten del av kakan när det man har skapat vidaresäljs om och om igen på den etablerade konstmarknaden och av många betraktas som en lönsam investering. En marknad som beloppsmässigt trissas upp av köpstarka konsumenter i ett rasande tempo. Inte minst när det gäller fotografier.

Av Catharina Ekdahl
Konsult i egna firman Ekdahls Juridik & Föreläsning

Läs tidigare krönikor

Vad är ett fotografi värt?

Rätten till sitt eget ansikte

Därför ska du inte önska dig en kameradrönare i julklapp!

Vem äger egentligen rätten till ett fotografi?

Fotografen och den personliga integriteten

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2015-06-29.

Läs mer

Lag och rätt

Skatteverket kräver Cyberphoto på flera miljoner efter momshärva

Lag och rätt

EU: AI-genererade bilder måste märkas

Lag och rätt

Domstol: AI-bilder kan ha copyright