Fotade svårt skadad 80-åring – anmäls för kränkande fotografering
Två personer har anmälts av polisen för kränkande fotografering sedan de fotograferat en 80-årig man som blivit påkörd av en buss.
En 80-årig man blev under tisdagskvällen påkörd av en buss vid järnvägsstationen i Sollentuna. Mannen blev svårt skadad.
Polisen som kom till platsen valde att anmäla två personer som fotograferade den skadade mannen med sina mobiltelefoner. Enligt polisen tog de två personerna bilder på mannen när han var ”utsatt situation" och polisanmäldes därför för kränkande fotografering. De avvisades sedan från platsen av polisen.
Fotosidans kommentar
Lagen om kränkande fotografering är medvetet snäv för att skydda informationsfriheten. Namnet på lagen kan vara missledande då det krävs mer än en kränkande situation för att lagen ska gälla.
Det finns tre kriterier (rekvisit) som måste uppfyllas för att ett brott mot lagen ska ha skett. Fotograferingen måste ha skett:
– Olovligen
– Dold / i hemlighet
– I privat utrymme (som toalett, sovrum eller omklädningsrum) eller jämförbart utrymme
I det här fallet har fotograferingen skett olovligen. Möjligen går det att hävda att en olycksplats är ett känsligt område likt ett omklädningsrum. Men det tycks inte som att fotograferingen varit dold. Därför är det mest troligt att utredningen läggs ner.
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
54 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Så i många fall när inte kränkande fotografering är tillämpbart kan det istället handla om ofredande.
Jag tror att jag har läst om fall där kränkande fotografering ändrades till ofredande under utredningens gång.
För det andra, så kunde man "lätt" göra en lag som inte tillåter att civila får fotografera på olycksplatser/brottsplatser så att offret syns. Endast journalister och andra yrkesmänniskor vars jobb är att rapportera om händelsen (vilket jag vet är en omöjlig lag också tack vare alla seriösa - men oerhört mycket större andel oseriösa wannabe-influensers).
Men ja, jag håller helt med Martin i detta fallet om att så som lagen nu är skriven är den nästan helt oanvändbar, iom att den t.ex. inte skulle förhindra att någon fotograferar ngn under kjolen på allmän plats, om alla tre kriterier måste uppfyllas för att lagen ska gälla.
Subjektivitet hör inte hemma i lagstiftning.
/F
https://www.kamerabild.se/nyheter/lag-upphovsratt/fotade-olycka-anmaldes-for-olaga-integritetsintrang
Alldeles oavsett vilken rubricering som använts i detta fall, så borde ett sådant betende vara klart och entydigt straffbart.
Det tror och hoppas jag att vi alla är överens om.
Man ser det man tittar efter, ett klassiskt experiment: https://www.youtube.com/watch?v=vJG698U2Mvo
När en cyklist blir påkörd av en bilist och media intervjuar polis, räddningstjänst, vittnen med flera på plats berättar alla att cyklisten cyklade på övergångsstället. I medias kommentarsfält är det många som är arga över alla cyklister som cyklar på övergångsstället. Många länkar till, citerar eller postar skärmdumpar från Transportstyrelsen och tolkar texten "Det är inte förbjudet för dig som cyklar att korsa en väg på ett övergångsställe, men övergångsstället är tänkt för gående och det är därför olämpligt att cykla där." som att man inte alls får cykla på övergångsställe. Det går inte att få dem att se "inte", de är helt övertygade om att man inte alls får cykla på övergångsstället.
INGEN ser att det parallellt med övergångsstället är en cykelpassage eller cykelöverfart som är cyklisternas motsvarighet med mer eller mindre delad väjningsplikt för båda parter. Om något ögonvittne ser cykelpassagen eller cykelöverfarten kan bilden användas som bevis mot bilisten och fria cyklisten.
- kränkande fotografering
- olaga integritetsintrång
- ofredande
https://lawline.se/answers/vilket-brott-begar-en-nar-en-tar-en-bild-av-nagon-som-ar-handfangslad-och-sedan-sprider-bilden-i-en-facebook-chatt
Nej, det borde inte vara självklart. En journalist ska inte behöva tveka om att fotografera vid en olycka. Huruvida bilderna ska publiceras eller inte är en annan femma. Det kan nyhetsmedia avgöra i hyfsad lugn och ro senare.
{Nej, det var inte en journalist som fotograferade i det här fallet, men det gör inte att det generellt borde vara självklart att inte fotografera en skadad person vid en olycksplats).
Det framgick inte helt tydligt att du var medveten om det, med tanke på din bisats om saftiga böter. Tack för förtydligandet!
Jag tycker dock att det även i fortsättningen ska vara tillåtet av vem som helst att fotografera en olycksplats så länge inte räddningspersonal hindras i sitt arbete. Hindras de spelar det ingen roll om den som är i vägen fotograferar eller inte. Det blir varken bättre eller sämre av det.
Magnus,
Nu verkar det som att det inte förekom något brottsligt i det aktuella fallet, men generellt tycker jag inte om när det göras undantag i våra fri- och rättigheter för vissa kategorier av människor.
Bilen träffar mig med full kraft.
Smärta. Svår smärta. Svårt att röra mig.
Oro. Hur kommer det att bli? Kommer jag att överleva? Tankarna går till mina nära och kära. Kommer jag att få se dem igen?
Vämtan på ambulans känns oändligt lång.
Privatpersoner är först på plats.
De tar fram sina mobiler. Fotograferar mig. Letar vinklar. Går runt mig.
De är helt inne i sitt fotograferande. Säger inget.
För mig, och de flesta andra, skulle det kännas hemskt, obehagligt.
Kränkande.
Tyvärr finns det personer som skulle kunna bete sig så.
Avståndet mellan dem och de som tycker att den typen av beteende inte borde var olagligt är minimalt. Någon form av störning, brist på empati.
(Ifall den typen av person massproduserar inlägg här på Fotosidan, sänks både kvaliteten och trivseln.)
Med ett mindre förtroendeuppdrag i handikapprörelsen, RTP, som bland annat organiserar trafikskadade, blir jag illamående av att läsa den här typen av inlägg.
Överväger om det här alls är ett forum jag vill vara på.
De tar fram sina mobiler. Fotograferar mig. Letar vinklar. Går runt mig.
De är helt inne i sitt fotograferande. Säger inget."
Hänsynslöst beteende låter som ofredande.
Allt som ofta vid liknande fall lutar sig polisen mot fel lagstiftning. Det finns andra verktyg vid närgången olycksfotografering som polisen inte ens prövar. Exempelvis blåljussabotage för den som stack in mobilen och filmade i ambulans och därmed störde livräddning eller som redan nämnt, ofredande om offret är medvetet om en närgången fotografering. Först på plats och väljer att filma i stället för att kalla på hjälp? Lag om skydd mot olyckor.
För drönare som filmar offer är operatören öppet mål så fort någon bild eller film publiceras i tidningen dagen efter, med tanke på väntetiden för spridningstillstånd och att operatören ofta får med mer på bild än vad man kan sprida med hjälp av Lantmäteriets undantag.
Det är bara till att googla trafikolycka + kränkande fotografering eller trafikolycka + olaga integritetsintrång. Många anmälningar, men finns det nåt fall som lett till fällande dom?
Rattsurfares bild i din lokala tidning? Skriv till tidningen och fråga varför tidningen ens tar emot och publicerar sådant.
"Tyvärr finns det personer som skulle kunna bete sig så.
Avståndet mellan dem och de som tycker att den typen av beteende inte borde var olagligt är minimalt. Någon form av störning, brist på empati."
Jag gör åtminstone någonting åt det genom att upplysa och skriva ut vilka lagar man kan tillämpa.
Jag tycker du gör ett gott arbete här på Fotosidan, när du bringar reda i olika lagstiftning. För egen del är min kompetens inom området minimal.
Som amatör kan jag tycka, att om polisen har svårt att hitta rätt lagstiftning, kanske det bör till ny, som är mer entydig.
Jag minns en dokumentär på TV, om arbetet på ett akutsjukhus, som blev rättsfall. Barnen till en då döende man som blev filmad, vann till slut i domstol.
Här var det antagligen publiceringen, och inte filmningen i sig, som ledde till domen. Jag minns inte riktigt.
Att som döende, som sista upplevelse i livet, bli filmad/fotad av en okänd person, som inte ens frågat om lov - nej, jag tycket inte det är varken värdigt eller acceptabelt. Det borde vara entydigt olagligt.
Här tror jag att vi är överens.
Att det tar sig det uttrycket beror förstås på dålig uppfostran.
Du försöker blanda bort korten.
Du har skrivit att:
"Nej, det var inte en journalist som fotograferade i det här fallet, men det gör inte att det generellt borde vara självklart att inte fotografera en skadad person vid en olycksplats."
och:
"Jag tycker dock att det även i fortsättningen ska vara tillåtet av vem som helst att fotografera en olycksplats så länge inte räddningspersonal hindras i sitt arbete."
Diskussionen här handlar om det ska vara lagligt, tillåtet, att fotografera/filma en skadad person på en olycksplats.
Det tycker du, men som jag uppfattar det, inte någon annan här.
Defintivt inte jag.
Du använder uttrycket "våra fri- och rättigheter".
Okey, då ska du väl tåla en del, i yttrandefrihetens namn ......
En enda gång har jag här på Fotosidan upplevt att det börjat gå ett drev mot en enskild person.
Hen hade startat en tråd, när hen var jättearg på Scandinavium Photo, som hen tyckte försökt lura hen.
Det blev en bra, saklig och lång diskussion, där vi både analyserade situationen och gav våra egna upplevleser av företaget.
Men, trådskaparen gav sig inte, lyssnade inte, var för mycket inne i sina egna känslor, varvid några som tyckte att SP fick oförtjänt kritik, ilsknade till. Det ena gav det andra, och ett otrevligt drev gick igång.
Jag ställde mig emellan, tog strid för att stoppa drevet. Det gick bra. Det lugnade ner sig. Blev en sansad debatt om det.
Alla lugnade sig, alla utom en, som istället försökte vända drevet mot mig. Det var du Per.
Du misslyckades, sedan dess har du mobbat mig, när du fått chansen.
Du är den ende som behandlar mig så, trots att jag i mycket har kritiska och avvikande åsikter.
Tror du att det är en slump, att det är samma persom som mobbar, som argumenterar emot att en trafikskadad person ska ha rättsligt skydd mot att bli fotograferad/filmad?
Jag tror inte det.
Vi har en person som eldar koraner för att reta upp muslimer. Ibland gör han det med bacon rullad omkring.
Han gör det med tal om typ fri och rättigheter, han också.
Han struntar fullständigt i vilka problem han vållar.
Personen i fråga är nazist.
Hur mycket fri och rättigheter det finns i nazistiska samhällssystem är välkänt ........
Jag påstår därmed inte att du är nazist.
Vad jag vill säga, är att det är lätt att gömma sig bakom uttryck om "fri och rättigheter", när det egentligen handlar om att människor kränks.
Nu ska vi inte diskutera koranbränning här, men, jag tror att ett öppet och demokratiskt samhälle klarar sig bra utan att tillåta att trafikskadade tillåts bli fotade/filmade.
Ungefär som med förbudet mot barnpornografi.
Ett demokratiskt samhälles lagar ska skydda de svaga och utsatta.
Kom igen när du har nåt vettigt att säga, så kan vi diskutera det sakligt.
Du påstår inte att jag är nazist, men antyder det förstås. Hur är det med dig själv? Är du pedofil, koprofil, kommunist, fascist, blottare eller alkoholist?
Jag påstår ingenting, utan frågar bara.
Du uttrycker det helt klart och tydligt själv:
"Jag vill inte att våra fri- och rättigheter inskränks mer än absolut nödvändigt. Till friheterna vi (än så länge) har hör att fotografera på offentlig plats. Det är en värdefull frihet som vi inte ska ge upp utan istället värna om."
Du anser alltså att det är en demokratisk fri och rättighet att få fotografera en trafikskadad person som ligger på en olycksplats. (Det är det som diskuteras här.)
Du beskriver det som "en värdefull frihet", som du tycker att "vi ska värna om".
Var och en kan nog själv bedöma vilken sorts människosyn som ligger bakom en sådan inställning. Etikettering är inte nödvändig.
För att förekomma onödiga kommentarer så vill jag påpeka att fotografering inte är samma sak som publicering. Fotografering är inte heller samma sak som ofredande eller samma sak som att hindra räddningspersonal i sitt arbete.
Dessutom vill jag upprepa det jag skrev tidigare ovanför här nånstans:
"Det som är lagligt är inte nödvändigtvis lämpligt", för att citera en hyfsat känd statsminister.
I ett fritt samhälle ska man använda sitt omdöme.
Du tycks inte ha förmåga att se verkligehten ur den skadade personens perspektiv, hur det känns för den ifall folk springer runt och fotograferar denne, när den ligger där hjälplös. Tyvärr finns det folk som gör så.
Givetvis borde lagen klart och entydigt förbjuda sådan fotografering, inte bara säga att det är okey om ni bara inte hindrar räddningstjänstens arbetet.
Lagar ska skydda svaga och utsatta personer.
Ifall alla medborgare agerade ansvarsfullt, hade vi kunnat avstå från en stor mängd lagar. Tyvärr är inte verkligheten sådan.
Sorgligt nog breder empatilösheten ut sig.
Jag kommer att ta upp frågeställningen/problematiken på årsmötet i handikappföreningen.
Jag tror inte heller vi kommer längre. Du tycks inte förstå att lagstiftning inte löser alla sociala problem och inte heller hur svårt det är att dra gränser för lagstiftning.
För att alla andra jag talat med, tycker att det i princip är självklart att det ska vara förbjudet att fotografera trafikskadade på en olycksplats. Övriga i den här diskssionen verkar vara av samma åsikt, det är i alla fall ingen som stött dig i din argumentering om att det är "en värdefull frihet" att kunna ta sådana foton.
(Några jag talat med har dock gjort invändningen, att om SOS-alarm skulle vilja ha foto, så ska det förstås vara okey att ta och skicka sådana. Men, det det är ju inte det den här debatten handlar om.)
Jodå. Jag förstår mycket väl att det inte går att lagstifta bort alla "sociala problem", eller, som det handlar om i detta fall, empatilöshet.
Saknar en person empatilöshet fungerar inte ens förnuftig argumentering. Problemet sitter djupare än så.
Samhällets lagar är bland annat till för att skydda svaga och utsatta, t.ex den som ligger skadad efter en trafikolycka.
Demokratin, rättssamhället, hotas inte av den typen av lagstiftning.
Nu har jag svarat på din fråga Per.
Din felaktiga beskrivning av hur jag tänker, din oförmåga att förstå hur jag resonerar, har jag också rättat till.
Däremd vore ju det här klart, eller ....
Jo, jag vet, jag har lärt mig.
Du kan hålla på i evigheter, inlägg efter inlägg, tills folk tröttnar.
Ursäkta mig Per, men jag finner det totalt meningslöst att försöka föra någon form av dialog med dig.
Hade det inte handlat om en fråga som har koppling till mitt förtroendeuppdrag i handikappföreningen, hade jag inte skrivit så här mycket.
Därmed är väl vår dialog om detta slut - din fråga är besvarad och jag har rett ut den missuppfattning av mitt tankesätt, som du framfört.
När jag skrev ut den här dialogen, la jag märke till något du skrev, som ger ett bättre svar på din fråga:
"Varför tror du att jag inte kan se verkligheten ur den skadade personens perspektiv?"
Du skrev tidigare att:
"Det finns ingen anledning att införa restriktivare lagar. Ingen blir skadad av att bli fotograferad på allmän plats."
Vi människor är både "kropp och själ", eller "fysiska och psykiska varelser", ifall man föredrar det uttrycksättet.
Om en person ligger svårt trafikskadad; hjälplös, utlämnad, rädd, osv.
Och folk springer runt och tar foton ur olika vinklar.
Då kan det uppstå en ytterligare skada pga det. I "själen", eller "psyket".
Sådana skador kan vara mycket allvarliga, och kan även ge fysiska symptom.
Inte för att vara elak, men, Per, du tycks sakna förmåga att leva dig in i andra människors känslor, deras verklighet, det som kallas för empati.
Du verkar inte förstå hur illa människor kan skadas, av ett kränkande beteende i en utsatt och svår situation.
Det citerade påståendet att "Ingen blir skadad av att bli fotograferad på allmän plats.", visar din oförmåga.
Tack och Hej.
Det är inte ett svar på frågan.
Jag tycker att du bör sluta med personangreppen och börja diskutera sakfrågan istället.
Du tycks ha fått för dig att jag tycker att det är ett vettigt beteende att trakassera skadade människor (med eller utan kamera) . Läs i så fall gärna igen det jag citerade av statsministern.
Däremot vill jag, liksom åtminstone en eller annan tidigare sagt, hävda att det är viktigt att inte inskränka på vanliga människors rätt att fotografera eller film vad som helst. Att publicera är en annan sak!
Jag tänker mig en situation (till exempel i Göteborg 2001) då en polis klappade till en 80-årig kvinna rejält i huvudet med sin batong. Om polisen fått tag på sin kollega hade denna kunnat säga att det inte var meningen, det vill säga en olycka. Om jag då tagit en bild av detta kan man tänka sig att jag skulle dömas för ofredande eftersom jag fotograferat en medmänniska som skadats i en olycka.
Kanske långsökt men någonstans händer det saker när man börjar förbjuda möjligheter till informationsutbyte. I Ryssland, där allt är möjligt men ingenting är sant så döms nu personer till mångåriga fängelsestraff för att ha spridit så kallade falska nyheter om landets armé.
Om någon undrar så förstår inte jag heller varför man ska fotografera någon som blivit påkörd av en bil eller buss, eller varför man ska bränna ett exemplar av koranen eller varför man i allmänhet beter sig onödigt provocerande. Men, det är en helt annan sak.
Om mitt resonemang är helt fel går det fint att påpeka det...
Eftersom vi inte känner till detaljerna i ärendet kan vi inte säga något om vilken lagparagraf (om någon) som är tillämplig, men det skulle kunna handla om ofredande.
Dessutom uppmanar väl (fortfarande) pressen sina läsare att fotografera och skicka in bilder på händelser t.ex olyckor, översvämningar, oväder, o.s.v...
Däremot inte sagt att det är OK att gå fram och böjd över en svårt skadad främmande person börja ta bilder av denna men exakt vad gränsen går mellan att fotografera platsen och de utsatta är nog flytande.
Har man valt att fotografera istället för att rädda någon bör man ju skinnflås på Sergels torg tycker jag. Men vad jag fattar är man inte skyldig att ingripa i Sverige, iallafall inte vid våldsbrott och övergrepp.
"Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand eller om en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara och vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att det föreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka."
En sådan lag skulle troligen vara kontraproduktiv.