Boken heter "Konsten att ta vinnande bilder" jag citerar ur förordet: "Det ligger något bedrägligt i att döpa en bok till Konsten att ta vinnande bilder, åtminstone om man tar titeln bokstavligt och tänker på fototävlingar. Det vore omöjligt att göra en guide som steg för steg visar vägen till seger. Även om det verkligen fanns ett färdigt recept så skulle det bli oanvändbart i samma ögonblick som det spreds i massupplaga; ett visst mått av originalitet är en omistlig ingrediens i varje vinnarbild"....

Boken handlar egentligen rätt lite om att vinna fototävlingar utan snarare om bildförståelse i sig...

Som i all konst är det ju så att den fullärde kan strunta i "reglerna" och överskrida dem för att nå sitt eget uttryck. Vad som sker där är egentligen att konstnären skapar sina egna regler, sin egen estetik. Det är ju på de sättet som alla -ismer inom konsten växer fram.
Reglerna finns ju knappast till för sin egen skull, utan är bara en sammanfattning av gemensamma erfarenheter om, i detta fall fotografi och vad som i allmänhet fungerar och inte. Det tjänar dock inget till att slaviskt följa dessa riktlinjer om man känner sig begränsad av dem. Den som tror att ett verkligt regelverk för hur man ska fotografera, existerar, har missuppfattat saken. "Reglerna" är till för att vägleda nybörjaren att undvika generaltabbarna och att lättare komma fram till acceptabla resultat. När man har nått dithän att man behärskar uttrycksmedlen finns det ingen anledning att följa några regler, utan då är det enbart det som fungerar som gäller.

Man kan dra en parallell till musiken, där man får lära sig att stämföring med parallella kvinter är "dåligt" och bör undvikas. Och det är ju sant att det kan låta kärvt och grovt med sådana i en klassisk, kontrapunktisk sats, men i till exempel jazzmusik är ju parallellföring ett stilmedel och används hela tiden allt sedan Ellington. Endast tonsättaren själv avgör vad som passar hans/hennes syften, och samma sak gäller i foto. Ser det bra ut så är det bra.

Det brukar väl stå vad som finns på prisbordet innan man går med ?
Frustrerande är nog ledordet när det gäller att försöka välja en bild som tilltalar olika jury's.

Idag verkar många fototävlingar fungera som lockbete för att fotografer ska lämna ifrån sig sina bilder utan copyright, bara mot chansen att vinna en ganska dålig kamera. Se upp för sådant! Ska det vara en fototävling värd namnet så ska det vara rejäla vinster, begränsade antal bidrag (1-3 bilder) och en seriös och kunnig jury. De tävlingar där man får skicka in hur många bidrag som helst, ska undvikas. Där ger man bara bort bilderna. Mycket billigare för den anordnande tidningen (SvD) än att köpa in en mängd bilder.

Och ska kan man leta upp fototävlingar, där det inte ställs något krav på att bilden inte ska ha vunnit i någon tävling tidigare... Som den där bilden för något år sedan, som hade vunnit i tävling efter tävling. Bah.

Detta är gammla nyheter, boken är redan utgiven. Just nu arbetar han på fortsättningen av boken,

Monika: Hittar inte bilden nu, men det var på en liten flicka som stirrade in i kameran med ett par simglasögon. Såg väldigt roligt ut, så fotografen sände in bilden till en fototävling och vann. Och upprepade sedan detta med ett stort antal tävlingar, som han också vann.

Tror att Fotosidan skrev om det hela, men jag hittar inte artikeln heller.

Tack, Göran! Där var den. :)

Lite märkligt att många fototävlingar inte tycks ha någon regel om att bidragen inte ska ha vunnit i tidigare tävlingar. Fast det är det kanske bara jag som tycker.