Möt blicken på Arbetets Museum
Bilder som försöker bana en ny väg inom reklamvärlden.
Under tio år som kommersiell fotograf har Emilia Bergmark-Jiménez jobbat för att människor som normalt inte syns i reklambilden får ta plats. Det handlar om att med mänsklig värme utmana strukturer och berätta historier som erbjuder en annan bild av verkligheten.
Utställningen Möt blicken kastar sig mellan det kommersiella, konstnärliga och dokumentära. Bilder som försöker bana en ny väg inom reklamvärldens annars putsade, digitala och retuscherade verklighet.
”Jag har alltid vetat att jag vill något mer än att bara ta perfekta reklambilder. Ändå är det inom reklamen, det kommersiella fotografiet som jag har hittat yrkesglädje och meningsfullhet. Mellan att jobba som frilansfotograf och att arbeta idealistiskt med min övertygelse om att fotografi kan förändra. Någonstans i det styrda, i de givna förutsättningarna har min kreativitet blommat ut”, säger Emilia Bergmark-Jiménez på museets hemsida.
I utställningen syns också det enskilda projektet Bredda bilden, ett samarbete mellan Emilia Bergmark-Jiménez och Teknikföretagen. Bredda bilden syftar till att ge en vidgad bild av teknikindustrin och synliggöra kvinnor inom branschen. Satsningen består av en bildbank med närmare 200 bilder på kvinnor som studerar på teknisk högskola eller jobbar med teknik.
”Att Teknikföretagen har gett mig förtroendet att gå hela vägen och skapa en hel bildbank är det som gör samarbetet unikt. Det är varken polerat eller iscensatt utan situationerna är på riktigt. Sedan är det ett tillfälle att nå väldigt många i en mansdominerad bransch, det ger projektet tyngd och visar att Teknikföretagen tar frågan på allvar”, säger Emilia Bergmark-Jiménez.
Emilia Bergmark- Jiménez är utbildad vid Fotoskolan i Gamleby och Högskolan för fotografi i Göteborg. Emilia är verksam som reklamfotograf med fokus på mångfald och representation, i Sverige och internationellt. Hon jobbar även med egna konstnärliga projekt.
Utställningen pågår till och med 25 juli 2020.
Läs mer
11 Kommentarer
Logga in för att kommentera
https://www.arbetetsmuseum.se/vart-uppdrag/
Emilias utställning passar vad jag kan se som hand i handske.
Jag tvivlar på att det inte finns fotografer som är intresserad av dokumentärfotografi och är villig att lägga åratal av sitt liv på att ta fram en bildserie för att beskriva arbetslivet i dag på riktigt utan att arrangera motiven. De har förlorat sin trovärdighet .
Det finns många bra dokumentär fotografer som fortfarande genererar trovärdiga bilder i USA, kan rekommendera att ni söker efter dessa. De brukar arbeta i 5-10 år med sitt projekt...
I Sverige finns dock också en hel att göra och vi behöver fortfarande utmana socialdemokraternas tolkningsföreträde när det gäller bilden av svenskt näringsliv. Vi har en svart ekonomi befolkad av "ett prekariat" som enligt vad SvD skrev för något år sedan närmar sig italienska procenttal. Om jag inte missminner mig handlade det om ca 15 procent. Det borde väl snart vara dags att försöka hjälpa "operation granskning" lite på traven. Men jag har inga större förhoppningar egentligen för det är väl inga större pengar i sånt och i dagens framgångsdrogade värld så vill nog få läsa om en massa losers i "Loserville" när man kan följa Wahlgrens eller Parneviks istället.
Så det är inte nödvändigt övre medelklassen som kapat verkligheten och detta museum utan i lika hög grad alla de som inte arbetar i yrken där det krävs akademisk bakgrund. Det är också dags kanske att inse att även kvinnor var "arbetare" och inte bara den rätt förljugna lätt stalinistiska bild av arbetare som med blicken i fjärran på raka armar höjde hammaren och skäran mot himlen. En gång fanns många sådana monument både i öststaterna, Nord-Korea och även i deras projekt som exv. Albanien och Etiopien.
Hur förljugna var inte bilderna av dessa stachanoviter-elitarbetare som i ex.vis byggde de polska stålverken i Nova Huta, som jag erinrar mig att jag såg i någon gammal propagandafilm. Så mycket har jag jobbat och praktiserat i både verkstäder och på byggen att jag sett hur falsk den bilden var som länge omhuldades även i Sverige av Frank Baudes KFMKr
Sedan är dagens arbetslivsbilder svårare att tolka är de från förra och förr förra seklet. Samma rovdrift pågår nu som då och det gäller det nya "prekariatet" också med med osäkra dåligt betalda ofta svarta anställningar i gig-ekonomin som inte ens är pensionsgrundande. Det nya är dock att skiten inte alltid syns lika tydligt i fina restauranger eller i tjusiga nagelvårdssalonger och beroendets ibland slavlika villkor administrerade av ljusskygga företagare i många och lager av näst intill ogenomträngliga ekonomiska relationer där varken myndigheter eller fack har insyn.
Fotografierna känns arrangerade utifrån min blick.
Fotografierna känns arrangerade utifrån min blick.
Jag har berättat det tidigare. Min sons första jobb vara starta upp ett svenskt företag. Efter ett halvår var hela den inhemska arbetsstyrkan utbytt till de som hade tillfälliga uppehållstillstånd och bidrag, där staten betalar huvuddelen av lönen i form av lönebidrag. Så visst finns det ”arbetare”, men det ser annorlunda ut mot folkhemmet. Grisfabriken med coronaviruset i Tyskland med 6000 anställda är ett bra exempel.