SFF kritiserar mediehusen
Foto: Flickr/Ronnie Macdonald/CC BY 2.0
I en ny rapport menar Svenska fotografers förbund att fotograferna får betala för mediebranschens strukturomvandling, trots att bilden blir allt viktigare i den digitala kommunikationen.
Rapporten, titulerad Det nya medielandskapet − om den redaktionella bildens förändrade villkor, handlar om mediehusens fallande upplagor och minskade annonsintäkter, och att fotografers arbetsvillkor och ersättning försämras trots att visuell kommunikation blir allt viktigare i dagens media. Rörlig bild har numera, enligt rapporten, blivit ett måste för att en fotograf ska kunna få ett jobb.
− Bilder har en glansperiod nu och efterfrågas mer än någonsin i alla kanaler. Professionella fotografer är en förutsättning för att mediehusen ska kunna hävda sig i konkurrensen. Att fotografer ska betala mediebranschens strukturomvandling med försämrade villkor faller alltså på sin egen orimlighet, säger Donald Boström, huvudförfattare till rapporten och styrelsemedlem i Svenska Fotografers Förbund, i ett pressmeddelande från SFF.
Han menar att fotografer är de första att bejaka ny teknik, och förbundets ordförande Anki Almqvist håller med.
– Vi har gjort kartläggningen för att förstå hur våra strategier ska utformas i framtiden. Ju viktigare bilder är desto större behov av tekniskt välutbildade fotografer, säger hon i pressmeddelandet.
SFF ifrågasätter den kris som mediebranschen befinner sig i.
− Pengar finns visst, frågan är vart de hamnar, säger Anki Almqvist.
I rapportens sammanfattning konstaterar SFF bland annat att bilder konsumeras mer än någonsin men att allt fler fotografer blir frilansare och därmed jobbar under otrygga förhållanden. Vidare konstaterar man att medvetenheten av en bild betydelse är låg och att läsarbilder i allt större utsträckning används vid bland annat olycksrapportering.
11 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det innebär alltså att jämviktspriset mellan utbud och efterfrågan har sjunkit rejält. Tillgång och efterfrågan alltså och även om bilden har hög status idag så har fotograferna det inte och inte fotografyrket heller. Det finns massor av undersökningar som bekräftar det. Fotografyrket hamnar ofta i botten och det gör många fotografers inkomster också och de har droppat en hel del på dessa fem år. Allt fler känner sig alltså kallade som fotografer men allt färre blir faktiskt utvalda. Det är svårt att se att den ordningen som rådde tidigare skulle kunna "återställas" på något sätt då hela Internet flödar över av billiga bilder eller bilder som tidningarna ändå kan komma över näst intill gratis så länge många bjuder på sina bilder utan avsikt att ta betalt och att tidningarna accepterar kvaliteten.
Kvalitet har aldrig bekymrat tidningarna. Har ni redan glömt vad som hände grafikern? De pratade om att tidningarna behövde dem för att vårda språket och tidningarna skaffade smart mjukvara som stavnings-, avstavnings- och meningsbyggnadskollade och sedan lät man journalisterna göra deras jobb också i förbifarten. Bra för journalister och fotografer då, men nu har alltså turen kommit till både journalister och fotografer i den fortsatta rationaliseringsprocessen.
Vad läsarna tyckte om utrensningen av grafikerna brydde man sig överhuvudtaget inte om eftersom de vande sig som de alltid vant sig och det gör de nu med bilderna också. Visst kan man ta en fight för självkänslans skull men jag har svårt att se att de ska lyckas. Grafikerna var arbetarklassens arbetararistokrati och inte ens de hade en chans mot tidningarna. De misslyckades t.o.m. på dagstidningarna som ju säljer färskvara. Men det blev ett resultat av grafikernas kamp. De lyckades driva upp lönerna en period men det ledde ju bara till att jobben och tryckningen flyttades först till Finland och senare till Baltikum och andra billigare länder istället exv. Ungern. Först ut var veckotidningarna.
Hur tror fotograferna som alltid haft svårt att hålla ihop, (de är ju ensamföretagare ofta och har sällan arbetskamrater utan konkurrenter) att de ska lyckas organisera sig på det sätt som grafikerna kunde?? Jag tror fotograferna har ännu sämre möjligheter än grafikerna hade att hävda sig mot tidningar och bildköpare i sin kamp tyvärr.
Jenny Morellis utmärkta artikel "Fotografernas arbetsmarknad" skakar verkligen om en. Det är en oerhört dramatisk utveckling vi ser på bara fem år mellan 2007 och 2012. Undertiteln är "Allt fler aktörer men omsättningen är ungefär densamma som 2007. 2007 fanns 5300 F-skattande fotografer med en medelomsättning på 538 000. Fem år senare så är de 8000+ och medelomsättningen har droppat brant till 359 000.
Bryter man ner dessa siffror i tre kategorier: Porträttfoto, Reklamfoto och Press+övriga och kollar hur antalet företag ökat och jämför det med hur inkomsterna sjunkit så har antalet företag ökat med 74,3% för Porträttfoto och omsättningen har sjunkit med hela 50,6%. Siffrorna för Reklamfoto är 31,5% fler företag och 28,3% lägre omsättning och för Press+övriga har det blivit 52,3% fler företag som fått se sin omsättning minska från låga nivåer redan (342 291:- till 272 220:-). Det här leder självfallet till ett fruktansvärt åtskruvat förändringstryck som nog många har svårt att parera på så kort tid. De som verkar ha det allra värst är pressfotograferna. De tjänade dåligt redan tidigare och det blir än värre på mycket kort tid. Parar man detta också med att man ofta har en hel del omkostnader så blir ju bilden inte särskilt mycket ljusare. Siffrorna handlar ju faktiskt om omsättning och då undrar man ju vad som blir kvar netto.
Samtidigt är det ju också intressant att se att stillbildsfoto bara utgör 15% av stillbild och film/TV/video. Intresset för video kommer nog öka då även tekniken sänker trösklarna en del och gör att fler kan ta sådana uppdrag.
Berit Djuse
"Medvetenheten om en bilds betydelse är låg", dvs att folk är för dumma för att förstå hur viktig en bild är, därför ser vi läsarbilder allt mer ofta.
Vi tolkar en bild mycket fortare än vad vi tolkar en text.
Trenden pekar också på att folk läser enbart rubriker.
Detta i kombination med en ogenemtänkt "läsarbild" sänder ut budskap som allt färre kontrollerar innan publicering.
Det finns helt enkelt inte anställda till det.
Detta ser vi hela tiden i våra papperstidningar och på webben.
Så frågan är vad det är vi konsumerar egentligen. Skräpinfo skulle jag vilja kalla det. Det ska gå fort och kosta så lite som möjligt, precis som på snabbmatskjedjorna.
Reklamens bildspråk är dock ofta noga planerat och genomfört så att vi ska lockas att köpa.
Borde inte media göra likadant för att öka sin försäljning?
Tidningarna är ju också inte dummare än att de utnyttjar bilder som folk är beredda att ge bort mer eller mindre gratis för äran att få sitt "Foto: XXXX XXXX" under bilden. Vem behöver yrkesfotografer då? Men det finns ju faktiskt ett mycket bättre skäl. Tidningarna köper helt enkelt bilder eller använde bilder de får av folk "som var där när det hände". En anställd fotograf eller frilansare man har en string till hinner ju sällan packa kalsingarna än gång innan allt är över. När dessutom mobilkamerorna idag är så bra som de är så går det faktiskt att få hyfsade bilder även med mobilkameror, åtminstone om inte ljusförhållandena är allt för dåliga. Tidningarna idag tycker de är "tillräckligt bra" för att trycka och det är det det hela handlar om. Läsarna föredrar säkert också hellre en tekniskt taskig bild än ingen alls.
Men visst är det urvattning både av text- och bildläsning.
Samtidigt är det lurigt med en "dagstidning". Det är en produkt vi läsare har fått med hög kvalitet i hundratals år. Inte för att vi velat betala den direkt, utanför att annonsörer velat betala den åt oss. Annonsörer som längtat efter att tidningars rätt starka monopol på annonsmarknaderna skulle försvinna, i synnerhet lokalt. Så klart de snabbt övergivit allt från helsidor till enskilda pryl och jobbannonser för något billigare, mer mätbart och med större effekt.
Det är idag mycket enkelt och billigt att rigga upp automatiska arbetsflöden som exv. efterbehandlar bilder och hanterar deras metadata. Vad blir det då kvar av fotografernas manuella processer som många idag inte är villiga att betala för.
Så fotograferna pressas nu från flera håll, kvalitetskraven späds ut, yrket urvattnas och resultatet är att allt färre tjänar några pengar att tala om. Det som förr var fotografernas specifika yrkeskunskaper hamnar nu i både kamerors och kringutrustnings mjukvara som göra att i princip "vem som helst" kan ta tekniskt bra bilder. Efterbehandlingen sen tycker många tidningshus att man med fördel kan överlämna till logiken i DAM-systemens automationsnav. För fotograferna blir relationen till tidningarna allt mer av "töm och glöm". In i tratten med bilderna så gör systemen i princip resten.
Inte mycket charm kvar snart i den yrkesrollen - åtminstone inte om man tvingas underkasta sig de arbetsförhållandena. Det är säkert en väldigt smärtsam tid för många nu. Karl Marx pratade ju redan på 1800-talet om den järnhårda lönelagen och nog är det så att vi nog kan tala om att det sker en rätt snabb proletarisering av fotograferna nu. Frågan är väl bara när man når en ny jämvikt och i så fall hur den ser ut och inte minst om det finns några som är beredda att leva under de förhållandena. För det kommer nog krävas att antalet fotografer minskar om villkoren ska kunna förbättras. Först då kommer lönerna att röra sig uppåt igen.