Att du belyste 4.2 ggr fler silverhalid-partiklar och därigenom sänkte bruset (brus är en "felmarginal" jämfört med verkligheten framför objektivet) räknat över bildytan med lika mycket, samt höjde kornantalet (negativupplösningen) över bildbredden till ca det dubbla?
Varför tror du att en mellanformatskamera med 60mm negativ gav/ger slätare och mer detaljerade bilder på en 70x100cm förstoring än ett 135-format 36x24mm negativ? Jo - därför att den sammanlagda ljusmängden över bildytan ökade. Det var även på den tiden möjligt att få mer detaljerade foton på ett mindre negativformat, om man använde mindre korn - alltså om man sänkte ISO-specifikationen på filmen...
Det stämmer säkert inte så himla bra, men jag kan tänka mig att en 400-film i ett mellanformatsbakstycke var mer likt en 100-film i en 135-format kamera? De fysiska förlusterna var inte linjära som de är idag så 400/50 kanske stämmer bättre, men på ett ungefär iaf...!
Nu är det dock inte längre korn i en film som ska aktiveras, det är en bit silikonplatta (med lite övriga material inblandade) som ska känna av ljuset och översätta det till en elektrisk spänning. Mer ljus sammanlagt över bildytan (oavsett bildyta!) ger en lägre felmarginal mot verkligheten - mindre brus. Och idag har vi inte "kornstorleksbegränsning" att tänka på, vi kan göra en 6x4mm stor 12MP sensor utan problem, vi kan också göra en 36x24mm stor sensor på 12MP utan problem. Vi kunde inte göra kornen i en film 6ggr mindre - de krävde en viss kemisk/fysisk uppbyggnad för att fungera.
Hur bra tror du ett 6x4mm stort negativ hade fungerat i en filmkamera? ÄVEN om du får använda samma "ljusstyrka" eller "exponering" eller "bländartal" på ett objektiv till det lilla negativet? Samma ISO-känslighet på båda formaten? Jag hoppas du kan se att det skulle finnas en viss bildkvalitetsbegränsning i ett 6x4mm stort negativ jämfört med ett 36x24mm stort negativ - även om de har samma ISO-tal. Vad tror du att det beror på?
Det är alltså samma fysiska verklighet idag som för trettio år sedan (men ännu tydligare idag!), och kommer så vara i all framtid (eller iaf fram tills du kan påvisa att relativitetsteorin och den kvantmekaniska fysiken har helt fel. När du har gjort det så ring mig, jag lite ideer!)
Exponering per ytenhet är viktigt för genomsnittsljusheten i bilden, inget annat. Exponeringeffekten över bildytan bestämmer vilken upplösning du kan hålla utan hamna i brusproblem. Precis samma sak idag som för 30 år sedan. Större negativ, samma ISO > högre upplösning eller mindre "felmarginaler" - brus/kornighet. Större sensor, samma ISO > högre upplösning, lägre brus.
Synnerligen intressant tråd.
Jag har själv ställt mig frågande inför påståendet att det bara är ¼ av ljuset som når halvformatssensorn (4:3) jämfört med det sk ff.
Även jag har gjort jämförelsen likt "hornovan" att jämföra ljusstyrka mellan olika format.
Men i stället för att "maska" av mellanformatet till småbild vilket medför att endast en mindre del av ljusknippet utnyttjas har jag jämfört min (analoga) småbildskamera med mellanformatet rätt av och fått exakt samma exponeringsvärden.
Detta var långt före digitalkamerornas inträde och jag använde stundtals även småbildskameran som exponeringsmätare till mellanformataren vid de tillfällen då mätaren inte fungerade i den större kameran.
Nu blir det extra intressant!!
När man sedan blev med digitalkamera och gjorde samma jämförelse mellan 4:3 och mellan-formataren fick man samma värden igen - självklart! Eller tydligen inte enligt "The Suede II".
Och jag kan förstå "The Suede IIs" resonemang då man använder samma objektiv men på olika sensorformat vilket medför att man utnyttjar objektivets projicerade bildcirkel olika mycket.
Men - Nu börjar det brännas, bokstavligt talat!
Om jag använder ett objektiv direkt anpassat för den mindre sensorn som t.ex. samtliga Olympus "digitala" objektiv där ljuset har koncentrerats till en mindre yta och därmed en högre ljusintensitet. Dvs samma ljusmängd/bild som vid ett större format, hur kan man då påstå att det mindre formatet endast tar upp ¼ av ljuset mot en ff?
Hur väl ett objektiv utnyttjar inkommande ljus bör väl bero på hur mycket av den projicerade cirkeln som täcks upp av sensorn? Då jag inte för stunden finner några faktablad på resp. formats objektivs projicerade ytor kan man ju i vilket fall konstatera att rent teoretiskt har 4:3 en utnyttjandegrad av den omskrivna cirkeln på 0.61 mot ff;s 0,59 vilket helt beror på att 4:3 har ett effektivare bildformat (ännu effektivare är ju naturligtvis det kvadratiska). Med andra ord har ff ett handikapp i att utnyttja ljuset. Eller förenklat; ff-fotografen blir lite varmare om händerna än 4:3 fotografen!
Eller, jag kan skriva om frågan. Hur kan jag använda ett förstoringsglas för att sätta eld på t.ex. trä vid brännpunkten? Jo ljuset har projicerats till en väldigt liten yta, dvs. Fortfarande samma ljusmängd som passerar förstoringsglaset oavsett om det råkar vara försett med fönsterglas, en konvex eller en konkav lins, men det blir väldig skillnad i ljusintensiteten. Fråga myran som råkade promenera förbi under glaset..
Mao
Jag behöver mer fakta på bordet innan jag blir övertygad om att det mindre formatets sensor tar emot mindre ljusmängd än en större.
MVH//Leif