Astroscapist
Aktiv medlem
Kalibrera gärna först genom att välja en stark stjärna eller planet med kameran. Centrera den och aligna mobilenhållaren så kamera och mobil visar samma sak i center.
/Stefan
/Stefan
Stjärnföljare, Enklare astrofoto, timelaps. Råd önskas.
- Trådstartare J O Härnström
- Start datum
Astacus
Aktiv medlem
Kamda verkar ha det perfekta tillbehöret för detta: https://www.kamda.se/puluz-mobilhal...BwE&gbraid=0AAAAADiYIQ7-HEZZ-haJZ3-mpNd3NZsKF
Finns aningen billigare i plast också men aluminium låter lite stadigare.
Finns aningen billigare i plast också men aluminium låter lite stadigare.
Astroscapist
Aktiv medlem
J O Härnström
Aktiv medlem
En fråga om hur ni stackar olika tagningar i Siril från skilda tillfällen. Med olika slutartider och/eller ISO.
Kan man t.ex ta result.fit-filerna från varje tillfälle och stacka dem på något sätt?
Eller kör man allihop (alla tagningar) i Sirilic och får ut en result-fil att jobba vidare med?
Kan man t.ex ta result.fit-filerna från varje tillfälle och stacka dem på något sätt?
Eller kör man allihop (alla tagningar) i Sirilic och får ut en result-fil att jobba vidare med?
Senast ändrad:
pdahlen
Aktiv medlem
Har gjort båda. I början så tog jag samtliga lights från alla körningar till samma mapp och valde då det set av kalibreringsfiler som var till flest lights och tog fram en result.
Efter att ha kört så några år så tyckte jag att det kändes mer rätt att ta alla filer med samma objektiv och filter i separata körningar och få fram separata result filer. Dessa resultfiler lägger jag sedan i en lights mapp och gör en stackning utan kalibreringsfiler.
Har egentligen aldrig sett att det ena skulle vara bättre än den andra metoden, men det känns mer rätt med den sista då man använder rätt kalibreringsfiler.
Nu fuskar jag även lite med kalibreringsfilerna då jag har ett bibliotek med filer kopplat till objektiv och filter, dvs jag tar inte nya flats vid varje körning. Tid är kopplat till filter och ISO (gain) har jag alltid samma
Eftersom du inte använder filter och har hittills samma brännvidd så hade jag nog gått på att bara lägga alla i samma korg. Eller prova och se om du kan se någon skillnad
Senast ändrad:
J O Härnström
Aktiv medlem
Gott, tack!
En tanke är att vissa tagningar blir lätt överexponerade så att de ljusaste partierna saknar täckning efter stackningen. Om de då kombineras med mörkare tagningar så kanske dynamiken blir bättre i slutänden så att både mörka detaljer och ljusa ser bättre ut.
pdahlen
Aktiv medlem
Som så mycket annat inom Astro, man får prova sig fram. För tex Orion som har en sådan stark kärna så har jag gjort på flera olika sätt, en med starkare exponering för att ta fram omgivning och en svagare för kärnan. Har sedan slagit ihop dessa i PS
En annan möjlighet är att ta fram två redigeringar i Siril, en svag för enbart kärnan och en starkare för resten så har jag där också använt PS för att slå ihop dessa till en bild med jämnare exponering
pdahlen
Aktiv medlem
Det ser ut som det finns fler möjligheter att styra stackningen i APP och PixInsight där man kan styra blandningen av olika stackningar. Jag har själv inte testat dem och de kostar en del, men som alternativ så har jag provat att blanda lite i PS i den redigering som ligger före det steg när man lägger tillbaka stjärnorna i Siril
Känns ändå som att det borde vara något som kan komma i Siril också. Det finns nog ingen som tar alla sina bilder i en körning och är färdig, utan de flesta blandar bilder genom flera år och med olika filter så en möjlighet att styra blandningen av stackarna borde kunna komma
Känns ändå som att det borde vara något som kan komma i Siril också. Det finns nog ingen som tar alla sina bilder i en körning och är färdig, utan de flesta blandar bilder genom flera år och med olika filter så en möjlighet att styra blandningen av stackarna borde kunna komma
Senast ändrad:
pdahlen
Aktiv medlem
Jag googlade lite och hittade dessa lösningar
Inget som jag har testat
Inget som jag har testat
Senast ändrad:
J O Härnström
Aktiv medlem
Att nyttja Sirilic är nog den bästa vägen att matcha ihop olika tagningar för Siril.
pdahlen
Aktiv medlem
Jo så är det nog, inte så enkelt som jag gör det nu, men kanske bättre
dJb
Aktiv medlem
Jag har testat några gånger i APP och och just detta är något som är ganska smidigt i det programmet. Det är även bra för mosaiker. Skaffade Pixinsight i höstas men har inte hunnit testa stackning så mycket i programmet (BlurX var en stor anledning till att jag skaffade det..)
REPPER
Aktiv medlem
Jag har metallbord med glasskiva. Det är mycket plant ytan. Det hjälper inte få helt plant, för bordet står på ute delen altan golv av trä. Temperatur skillnader påverkar. Jag har beställt https://astrotec.se/sv/tillbehor/ovrigt/ts-optics-nivelleringshuvud-for-fotostativ.html
pdahlen
Aktiv medlem
Den verkar bra. Det går väl att sätta en S50 på ett vanligt stativ också?
REPPER
Aktiv medlem
Javisst. Den är speciellt har några vatten pass. Går också till vanligt kamera
J O Härnström
Aktiv medlem
Noggrannhet.
Ibland måste man vara pedant. PA polar alignment är viktigt.
För att få bästa möjliga följning på stjärnorna med min tracker Adventurer Pro Pack så måste man vara petnoga med alla inställningar.
En brist med trackern är att det inte finns markeringar för att kunna se om polarskopet och plattformen står i verikalt läge, så att urtavlan i okularet verkligen pekar nedåt exakt kl 6. Gör den det så är det bara till att ratta in polaris på rätt klockslag i okularet enligt den app man använder. Sedan är PA klart.
Jag har löst det hela med att göra röda markeringar på trackern efter att ha ställt plattformen vertikalt med hjälp av en libell. Om man slarvar så att plattformen står några grader fel så spårar trackern ur efter X antal sekunder eller minuter. Jag ska ha som rutin att kolla i polarskopet regelbundet så att polaris befinner sig någonstans på klockans cirkel.
Ibland måste man vara pedant. PA polar alignment är viktigt.
För att få bästa möjliga följning på stjärnorna med min tracker Adventurer Pro Pack så måste man vara petnoga med alla inställningar.
En brist med trackern är att det inte finns markeringar för att kunna se om polarskopet och plattformen står i verikalt läge, så att urtavlan i okularet verkligen pekar nedåt exakt kl 6. Gör den det så är det bara till att ratta in polaris på rätt klockslag i okularet enligt den app man använder. Sedan är PA klart.
Jag har löst det hela med att göra röda markeringar på trackern efter att ha ställt plattformen vertikalt med hjälp av en libell. Om man slarvar så att plattformen står några grader fel så spårar trackern ur efter X antal sekunder eller minuter. Jag ska ha som rutin att kolla i polarskopet regelbundet så att polaris befinner sig någonstans på klockans cirkel.
Bilagor
pdahlen
Aktiv medlem
Tror inte jag förstår vad du menar, den är väl typ i 55˚, men jag monterade min på ett helt annat sätt
.Jag eftersträvade en plan yta uppe vid kameran så att jag kunde hitta mitt objekt från ett plant X Y bord med mitt två vägs huvud.
Min första prototyp blev lite för vinglig men den gav mig ändå idén till en 55 graders vinkel som jag monterade mellan trackern och mitt tvåvägshuvud vid kameran. Även om det ser lite vingligt ut med allt mellan kamera och trackern så fungerade det. Jag körde såhär i ett år tills jag köpte en riktig rigg och hade tider på 30-50s.
Förresten, från balkongen kunde jag inte se polaris, så jag använde en annan metod. För latitud så ställde jag in vinkeln typ 55 grader med mobilen som vinkelhake. För riktningen mot norr så syftade jag in den, valde sedan ut 2-3 stjärnor i sydväst väst och nordväst som balkongen täcker och körde på en minut exponering och såg hur stjärnorna blev, justerade in så att jag fick bästa stjärna och så körde jag så.
Bilagor
Senast ändrad:
J O Härnström
Aktiv medlem
Hehe, min beskrivning blev ju minst sagt oklar. Så det är nog ingen som fattar vad jag menade!Tror inte jag förstår vad du menar, den är väl typ i 55˚, men jag monterade min på ett helt annat sätt
Jag eftersträvade en plan yta uppe vid kameran så att jag kunde hitta mitt objekt från ett plant X Y bord med mitt två vägs huvud.
Min första prototyp blev lite för vinglig men den gav mig ändå idén till en 55 graders vinkel som jag monterade mellan trackern och mitt tvåvägshuvud vid kameran. Även om det ser lite vingligt ut med allt mellan kamera och trackern så fungerade det. Jag körde såhär i ett år tills jag köpte en riktig rigg och hade tider på 30-50s.
Förresten, från balkongen kunde jag inte se polaris, så jag använde en annan metod. För latitud så ställde jag in vinkeln typ 55 grader med mobilen som vinkelhake. För riktningen mot norr så syftade jag in den, valde sedan ut 2-3 stjärnor i sydväst väst och nordväst som balkongen täcker och körde på en minut exponering och såg hur stjärnorna blev, justerade in så att jag fick bästa stjärna och så körde jag så.
Trackern har ekvartortialfäste och att hitta Polaris är inga problem. Och utan korrekt polarisering blir det meningslöst att försöka följa objekt med teleobjektiv.
Svårigheten var att när man rattar in Polaris så att stjärnan hamnar på rätt klockslag i polarskopet så måste kl. 6 peka rakt ned. Nu har jag gjort egna röda markeringar så att jag vet när polarskopet står rätt.
Men jag är helt beroende av att kunna se Polaris.
J O Härnström
Aktiv medlem
Det är ont om stjärnklara nätter 
Kanske klarnar det upp i morgon, men det ska bli kallt om fingrarna.
Min fotokompis har lånat ut sitt förträffliga Canon EF 200/2,8 L till mig.
Det väger lätt och ska vara utmärkt för stjärnhimlen.
När det gäller eventuell satsning på astrofoto och utrustning framöver så har jag kollat upp rekommendationer här och var. Det första och viktigaste att välja är ett mount. Och då bör man satsa på ett som kan räcka till för eventuella framtida behov. Det är precis som Peter rekommenderar, mountet måste klara tillräcklig last vara stabilt och ha god precision vid följning. Med mindre mount så räcker den specifierade maxlasten till för skådning med teleskop. Men för astrofoto så får man halvera lastförmågan.
Det innebär för min del att de lite mindre och lätta mounten som t.ex EQM-35 som uppges klara 10 kg går bort. Adventurer GTi för 5kg är inget att fundera på överhuvud taget.
Njae, det känns avslägset. Motivationen och kunnandet finns inte där.
Men att leka och testa vidare med min lilla enkla tracker känns kul
EF 200mm f2.8 är redo för uppdrag mot Orion:
Kanske klarnar det upp i morgon, men det ska bli kallt om fingrarna.
Min fotokompis har lånat ut sitt förträffliga Canon EF 200/2,8 L till mig.
Det väger lätt och ska vara utmärkt för stjärnhimlen.
När det gäller eventuell satsning på astrofoto och utrustning framöver så har jag kollat upp rekommendationer här och var. Det första och viktigaste att välja är ett mount. Och då bör man satsa på ett som kan räcka till för eventuella framtida behov. Det är precis som Peter rekommenderar, mountet måste klara tillräcklig last vara stabilt och ha god precision vid följning. Med mindre mount så räcker den specifierade maxlasten till för skådning med teleskop. Men för astrofoto så får man halvera lastförmågan.
Det innebär för min del att de lite mindre och lätta mounten som t.ex EQM-35 som uppges klara 10 kg går bort. Adventurer GTi för 5kg är inget att fundera på överhuvud taget.
Njae, det känns avslägset. Motivationen och kunnandet finns inte där.
Men att leka och testa vidare med min lilla enkla tracker känns kul
EF 200mm f2.8 är redo för uppdrag mot Orion:
