Naturfoto- för, eller emot naturen?

[Terje H]

Vanliga turister kan jag inte uttala mig så mycket om, annat än att de verkar vara flera än vad det var tidigare. Däremot har jag märkt att naturintresset och naturkunskaperna verkar ha en vikande trend. Varför det blivit så, vet jag inte - men jag vill gärna veta varför det blivit så. Så också bland oss naturfotografer, märkligt nog. Själv är jag aktiv medlem i Naturskyddsföreningen här i Mullsjö, men jag ser inte så många andra naturfotografer på mötena. Kanske är de flesta aktiva naturfotografer idag mer på Facebook och Instagram?

Jag tycker generellt att det blivit tystare bland naturfotograferna, alla verkar vara upptagna med att fara runt på en massa olika platser för att fotografera - mer än att aktivt engagera sig i naturens bästa.

Jag kanske har fel eller överdriver, men någon naturfotograf får gärna komma och protestera - jag tror aldrig det varit så tomt på naturfotografer i hemmanaturen som det är nu. Dessutom finns det många naturfotografer idag som verkar sakna grundläggande naturkunskaper - och i detta att kunna ta alla nödvändiga hänsyn till den natur man fotograferar.

 

[ehrsa]

Vanliga turister kan jag inte uttala mig så mycket om, annat än att de verkar vara flera än vad det var tidigare. Däremot har jag märkt att naturintresset och naturkunskaperna verkar ha en vikande trend. Varför det blivit så, vet jag inte - men jag vill gärna veta varför det blivit så. Så också bland oss naturfotografer, märkligt nog. Själv är jag aktiv medlem i Naturskyddsföreningen här i Mullsjö, men jag ser inte så många andra naturfotografer på mötena. Kanske är de flesta aktiva naturfotografer idag mer på Facebook och Instagram?

Jag tycker generellt att det blivit tystare bland naturfotograferna, alla verkar vara upptagna med att fara runt på en massa olika platser för att fotografera - mer än att aktivt engagera sig i naturens bästa.

Jag kanske har fel eller överdriver, men någon naturfotograf får gärna komma och protestera - jag tror aldrig det varit så tomt på naturfotografer i hemmanaturen som det är nu. Dessutom finns det många naturfotografer idag som verkar sakna grundläggande naturkunskaper - och i detta att kunna ta alla nödvändiga hänsyn till den natur man fotograferar.

Håller med dig Terje, att alla far land och rike runt så även till andra länder, flygandes för det mesta så klart.. Helt utan nån 'CO2 skam'.. Det är som att folk verkar ha nån slags 'bucket list' att hinna med bara för att dom har råd, undra på att utsläppen ökat bland Sveriges befolkning..

 

[D Gulliksson]

Alla har olika syften med sin fotografering men personligen så är mitt syfte att naturfotot skall vara rogivande men framförallt lättillgänligt så för min del så innebär det att säkert 95% av mina djur/fågel/naturbilder är tagna i miljön kring mitt hem.
Afrikas savanner har aldrig lockat men någongång har man varit sugen på att åka till Yellowstone i USA men det suget dog snabbt då man såg hur det ser ut "bakom kulisserna". Fotograferna står mer eller mindre på varandra vid vägkanten och man får armbåga sig fram.
Nej tack, skall jag plåta djur/natur så vill jag vara ute helt själv utan några andra människor som stör . Är jag dessutom själv när jag fotograferar så har jag mindre risk att störa de djur/fåglar jag avbildar.
Men som sagt, lättillgängligheten är viktig för mig, det skall inte vara ett "projekt" bara för att man skall ge sig ut för att fotografera. Inte heller att man skall ta en bild till "varje pris". Allt behöver inte fångas på bild. Jag tror att många glömmer bort att finnas i nuet, dvs man ser bara allt genom sökaren och inte lyfter blicken och ser vad som faktiskt händer.

 

[Sten-Åke Sändh]

Håller med dig Terje, att alla far land och rike runt så även till andra länder, flygandes för det mesta så klart.. Helt utan nån 'CO2 skam'.. Det är som att folk verkar ha nån slags 'bucket list' att hinna med bara för att dom har råd, undra på att utsläppen ökat bland Sveriges befolkning..

Flyget är ett problem idag men det verkliga problemet på många ställen är bilarna, Flyget skitar ner luften men bilarna skitar inte bara ner luften utan på många ställen är det terränggående bilar och fyrhjulingar med grova terrängdäck som verkligen sliter sönder marken.

Jag kommer särskilt ihåg hur det såg ut en höst på Skogsö Vaxholm efter att ett jaktlag härjat i full frihet med sina fyrhjulingar som de nyttjat flitigt i jakten på rådjuren på ön.

 

[Graylingman]

Jag kommer särskilt ihåg hur det såg ut en höst på Skogsö Vaxholm efter att ett jaktlag härjat i full frihet med sina fyrhjulingar som de nyttjat flitigt i jakten på rådjuren på ön.

Lagbrytare är alltid jobbiga

 

[Rumpelstiltskin]

Jag såg hur det såg ut där O-ringen dragit fram ett år. Det var inte heller upplyftande.

 

[afe]

Det där med safari och arrangerade naturfotogömslen och liknande har aldrig intresserat mig. Visst kan det vara spännande att se alla dessa exotiska djur, men alla gör ju samma bilder (ungefär).
När det gäller resefotografering föredrar jag bilder av folklivet då det alltid förändrar sig, och kommer i februari åka på en MC-resa från norra till södra Thailand där jag räknar med att det kommer bli många åtminstone för mig unika bilder.
Även en sådan resa påverkar ju naturen i och med utsläpp och annat, men jag är egoistisk nog att bortse från det ...

 

[Falumas]

Det finns fortfarande gott om platser där man kan vara ganska ensam som turist. På dom ställena brukar man dessutom oftast tas emot med öppna armar.

Det brukar vara ganska lätt att komma bort från den stora massan.

Själv tycker jag att det är rätt trist att vistas på ställen i naturen där det är fullt med folk och bilderna brukar inte heller bli så roliga där.

Flyger man någonstans skall man dock ta sig tid att undersöka platsen och då hittar man pärlor på dom flesta ställena. Speciellt om man ser till att ha tillgång till eget färdmedel.

Håller man sig hemmavid så kan turistpärlor off season vara guldkorn för fotografer.

Smögen, Falsterbo eller Stockholms skärgård på vintern t.ex. Då kommer man dessutom träffa på trevliga urinvånare som kommer dela med sig av fotogeniska platser.

 

[Rumpelstiltskin]

Det där har det är fritt från andra tureser har jag upplevt en enda gång. Island i slutet på 70-talet. Man såg ibland turistbussar med amerikaner, men inte ofta. Och inte många "lösa" turister alls. Vi blev hembjudna till folk och de stannade för att fråga om vi ville ha lift. Ibland körde de t.o.m. flera mil extra för att vi skulle komma dit vi ville. Lär jag väl aldrig få uppleva igen.

Bara ett par år innan var jag till Venedig med mina föräldrar. Där var det tjockt med folk redan då, snorkigt bemötande och uppskörtade blev vi säkert också.

Fast man kan turista på hemmaplan. Jag håller på (läs: höll på) med ett GPS-spel där man tar zoner markerade enbart på kartan i appen. Det var himla roligt att cykla till småorter inom några mils radie. Folk ser direkt att man är utsocknes och hejar. Har man sen packväskor på cykeln, stannar plötsligt på ett konstigt ställe och stirrar på mobilen och beter sig allmänt underligt blir de nyfikna också. Jättetrevligt faktiskt.

 

[jphotog]

Ju längre jag hållit på att fotografera landskap och natur så funderar jag mer och mer om det vi håller på med är bra för naturen.
I takt med att fler och fler fotografer, och även naturälskare i allmänhet ger sig iväg till fantastiska platser ökar ju också förstörelsen av dessa. Sociala medier där bilder läggs ut, och ökade möjligheter att ta oss vart vi vill bidrar till att strömmen av människor har ökat till dessa. Slitage, nedskräpning, mm gör att vi ofta älskar ihjäl den jungfruliga natur som en gång fanns. Idén om att inte lämna några spår efter sig verkar inte längre finnas bland alla.
Första gången jag var på Skerfe vid Rapadeltat i början av 90-talet var upplevelsen just att beträda jungfrulig natur. När jag för ett par år sedan var där igen var det ett lämmeltåg av turister dit. Marken var sliten, och klipporna avskalade från den vackra kartlav som en gång täckte dom. Nyligen pratade jag med en fotograf som varit på Madeira för att fotografera den dimhöljda unika skog som finns på ön. Där var fullt av folk som klättrade i träden, skavde bort mossan, och där myndigheterna nu beslutat att inhägna området och endast tillåta folk besöka skogen på utlagda spänger för att försöka skydda skogen så mycket som möjligt. Två exempel som tyvärr inte är unika. Det ser likadant ut på många platser. I princip samma problem som gäller turismen globalt. Tänk på Venedig där staden numer innehåller färre bofasta venetianare än det finns hotellrum och där lägenheter köps upp av turister som har för avsikt att bo där någon vecka per år.
Vi har ju samma problem på hemmaplan, om än i lägre grad. Bohusläns fiskelägen har sedan flera år tillbaka befolkats av pengastarka turister som köpt hus till priser som lokalbefolkningen inte kunnat betala. I Jämtlandsfjällen har platser måst få tillträdesförbud pga slitage från turister som haft naturen som bl.a. cykelbana. Kungsleden är bitvis så nedtrampad av folk att ingen längre kan gå på den.
Och vi som fotograferar bidrar ju faktiskt till lämmeltågen genom våra bilder.
En svår balansgång är det. Om man begränsar tillträdet till enskilda platser innebär det ju att inte alla kan ta sig dit när och hur de vill. Hur sätter man upp sådana regler för att de ska bli rättvisa och vettiga?
Förr drog man sig ju för att alltför exakt precisera var man tagit en bild av konkurrensskäl. Man ville ju ha unika bilder ingen annan hade. Numer gör man det för att inte dra ett lämmeltåg av folk som tillsammans gör att platsen inte längre är vad den var, och borde vara…
Fenomenet började nog i USA där mängder av fotografer velat stå på samma plats, och ta samma bild som tex Ansel Adams. Med dom också vanliga turister.
Själv är jag ju inte oskyldig, men att börja fundera kring problematiken är kanske en start?
Våra nationalparker är ju också en del av problemet. När nu Nämndöskärgården med Bullerö blivit nationalpark är det inte enbart med avsikt att skydda naturen. I och med förändringen kommer det att byggas bla naturrum, och tanken är att kryssningsrurister som kommer till Stockholm ska kunna ta en snabbåt ut till Bullerö för att trampa runt i naturen en stund. Vilket innebär krav på bekvämlighetsanpassning mm på en liten skärgårdsö med mycket känslig natur. Tål den det?
I Tyresta finns redan fenomenet. Mängder av turister dras dit för att tälta och leva vildmarksliv. I övriga skogar runt Stockholm finns inga tältande. Kanske bättre att sprida ut sig, och inte uppleva vildmarken tillsammans med hundra andra?

Det du beskriver är sant, men du och alla som hittills svarat förmår inte att sätta saker i sitt rätta sammanhang.

Vi kan använda ord som demokratisering eller tillväxt.

I slutet av nittontalet och början av tjugohundra tog något vi kallar globalisering fart. Det hade att göra med många faktorer, som att Bill Clinton trodde på frihandel, en mer och mer utvecklad transport med standardiserade containers och teknologisprång (t.ex. internet). Globalisering gav internationell handel.

Globaliseringen ledde till att levnadsstandarden för nästan alla ökade. Jag bor inte längre i Sverige, men även om det fortfarande finns stor fattigdom så växte det fram en medelklass även i fattiga länder som Sydostasien, Indien och Afrika. Massvält (förutom när det är krig) existerar inte längre. Många sjukdomar är utrotade aller under kontroll globalt.

Även i Sverige har levnadsstandarden ökat signifikant. När jag växte upp delade syskon rum, inte alla i medelklassen hade råd med en bil. Nu lever de flesta i större bostäder, har två bilar, kan åka på flera semestrar varje år. Livslängden och hälsan är högre och brottslighet och säkerhet är mycket bättre.

Samtidigt som vi haft en fantastisk global tillväxt har vi haft en befolkningstillväxt och tillgång till mycket mer information.

Det är naturligtvis helt logiskt att när fler har möjlighet att besöka platser som tidigare var reserverade för förmögna, så kanske det slits lite mer på vissa ställen och du kanske inte känner dig lika utvald när du besöker vissa platser.

Visst måste vi vara försiktiga och tänka på miljön, men det finns viktiga avvägningar att göra.

Vad är alternativet? Vill du gå tillbaka till en sämre värld för alla?

 

[jphotog]

Jag håller med föregående. Jag håller mig i första hand hemmavid, bekantar mig med de nära motiven, återkommer till samma ställen, utvecklar mitt fotograferande, inbillar mig att de olika djuren efterhand känner igen mig, stör minimalt.

Djuren och naturen är viktigare än mitt bildskapande, aldrig att jag skulle forcera mig närmare en hungrig och jagande lappuggla, aldrig att jag skulle skrämma upp en fågel för att få några flyktbilder, alltid väntar jag tills älgen och rådjuren accepterat mitt närvaro och börjar göra sådant de annars gör när jag inte är där. Dessutom är inte målet att komma så nära som möjligt, bättre att djuren gör det efterhand. Man kan se på bilderna om djuren accepterat mig.

Inte trampar jag ned i slåtterängen, inte lägger jag mig ned på magen och plattar till. Inte klipper jag bort eller river bort "störande" element.

Många naturfotografer agerar av okunskap, men för några är bilderna viktigare än något annat. Jag förstår inte detta, så vi som är mer erfarna naturfotografer har mycket att lära ut. Inte enbart tips om utrustning och bästa fotoplatserna - utan ännu mer kring hur vi helt enkelt borde bete oss i naturen.

Numera berättar jag aldrig var jag fotograferar mina bilder, inte minst då platsen skulle påverkas negativt om för många naturfotografer skulle röra sig där.

Det är fint att du aldrig lägger dig ned på magen och plattar till. Håll dig inne och fota kaffekoppar och dina fötter.

Jag bodde ett tag i ett hus i Holland. Från ett av fönstren kunde jag ofta se en uggla sittande på en gren. En morgon var ugglan borta. Den hade dött på grenen och fallit rakt framåt ned i marken. Vi begravde den under grenen.

 

[jphotog]

Det är inte svart eller vitt. Intäkter från turism skapar också incitament för bevarande och skydd, genererar intäkter som i högre grad stannar lokalt och kan skapa lokala argument och motstånd mot annan mer exploaterande verksamhet. I Jokkmokk där jag bodde några år så bidrar t ex besöksnäring till mer än 140 årssysselsatta enligt den statistik som förs. Det innebär i praktiken att ICA kan ha 1-2 anställda ytterligare, att det finns underlag för hotell och två mackar, restauranger och museiverksamhet på Ajtte svenskt fjäll och samemuseum. Besöksnäringsföretagen fungerar även som motpart mot exploateringar som ex vindkraftsparker. Motståndet mot Storlandets vindkraftspark som är projekterad i väldigt känslig natur i Råne älvdal med fantastiska områden som t ex Pellokielas, utgörs till stor del av naturturistföretagare i området och finns det ekonomiska intressen som skapar en levande lokal byggd så är det inte riktigt lika lätt för jättarna att köra över folk.

Sen finns det absolut problem med vissa platser. Skierffe har många besökare, Rissájávrre uppe vid Abisko, vid Kebnekaise och en del platser i Jämtlandsfjällen och förmodligen i närheten av stora befolkninscentra, där har jag sämre koll. Men det räcker ju att avvika någon km från de här platserna så är det ju tämligen folktomt. Jag skulle heller inte påstå att just naturfotografer är ett stort problem även om det säkert finns exempel när beteendet blir problematiskt. Minns när jag bodde i Skåne och såg att man sett Lappuggla nära Vombsjön. Kul tänkte jag och tänkte åka dit, men när jag kom fram så var parkeringarna fulla med bilar och då kände jag att lusten försvann så jag åkte hem igen. Men det handlade väl förmodligen i hög grad om fågelskådare också.

Problem med massturism finns definitivt och det bör problematiseras vilket åtminstone i Sverige i hög grad görs ex genom Naturturismföretagen. Finns massor med goda exempel på småskalig och hållbar turism också. Ett sätt man jobbar med är också zoner runt vissa mer välbesökta platser för att kanalisera mängden med besökare till en lättillgänglig plats ex med spänger, rullstolsanpassat osv men där andra delar är väldigt otillgängliga. Muddus är ett exempel.

+1

 

[Terje H]

Det är fint att du aldrig lägger dig ned på magen och plattar till. Håll dig inne och fota kaffekoppar och dina fötter.

Jag bodde ett tag i ett hus i Holland. Från ett av fönstren kunde jag ofta se en uggla sittande på en gren. En morgon var ugglan borta. Den hade dött på grenen och fallit rakt framåt ned i marken. Vi begravde den under grenen.

Kaffekoppar och mina fötter, det står nog inte högt på min motivlista. Däremot ligger jag gärna på magen, de låga vinklarna har alltid fascinerat mig; antingen det är blommor eller fåglar. Men inte i en fin äng med många speciella blommor. Det är ju viktigt att platsen ser ut när jag går därifrån som när jag anlände.

Det är verkligen tufft att vara uggla, är det ont om möss och sorkar så är hunger en av de vanligaste dödsorsakerna.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det finns fortfarande gott om platser där man kan vara ganska ensam som turist. På dom ställena brukar man dessutom oftast tas emot med öppna armar.

Det brukar vara ganska lätt att komma bort från den stora massan.

Själv tycker jag att det är rätt trist att vistas på ställen i naturen där det är fullt med folk och bilderna brukar inte heller bli så roliga där.

Flyger man någonstans skall man dock ta sig tid att undersöka platsen och då hittar man pärlor på dom flesta ställena. Speciellt om man ser till att ha tillgång till eget färdmedel.

Håller man sig hemmavid så kan turistpärlor off season vara guldkorn för fotografer.

Smögen, Falsterbo eller Stockholms skärgård på vintern t.ex. Då kommer man dessutom träffa på trevliga urinvånare som kommer dela med sig av fotogeniska platser.

Ja så är det verkligen. Skärgården off season är något helt annat än under säsong. Men det kommer folk under en längre del av året nu då Syd-Europerna kommer hit längre på säsongerna för att det är svalare än nere vid Medelpölen. Man ska heller inte underskatta faktorn där många söker tystnad och mindre av trängsel än där nere. Mycket kineser och indier är det också som ofta är här av samma skäl.

Jag uppvuxen i naturen skärgården och har levt där i över 60 år och i kontrast med vad många skriver och vittnar om idag om arternas död och utarmat djurliv så tycker idag tvärtom att det blivit mycket bättre här än när jag var ung. Då såg jag aldrig havsörn och nu ser vi dem ofta över Solöfjärden mellan Värmdö och Skogsö, Ramsö, Björnholmen och Tynningö.

Fiskgjusar är inte heller något ovanligt och varje år har vi länge haft ormvråksbon precis ovanför vår tomt uppe i bergen. Sälar fanns inte och även de ser jag fler gånger under året numera runt Rindö. Vi har nu mängder av korpar som vi heller aldrig såg förr och kattugglor, hackspetter och spillkråkor hart vi alltid haft. Förra vintern hade vi ett vilt gäng gapiga sångsvanar vid södra Rindö också och massor av knölsvan har vi alltid haft. Sångsvan har jag aldrig sett förr.

Däremot är alla gapiga björktrastar som brukade skitbomba vår katt på 60-70-talen helt borta. Borta är nästan alla måsar sedan inga längre lägger skötar och att Finlandsbåtarna har slutat slänga sitt köksavfall och alla annan skit från sina akterdäck. De få måsar som har överlevt (ja de är ju helt usla fiskare som inte själva klarar att fiska) de skrämmer istället korvätande turister och glassätare och lever på tappade och snodda korvar och glassar tillsammans med kajorna.

Fler rådjur har vi nog aldrig haft i i Vaxholm och på andra sidan på Värmdö efter Stenslätten så finns så mycket dovhjort att de är en trafikfara i mörkret.

För ett par år sedan kom en ung älg in på vår tomt och åt äpplen och drack vatten ur regntunnorna till barnbarnens stora förtjusning medan vi satt på vår veranda och grillade. Jag hade aldrig i hela mitt liv sett någon älg på Skogsö d.v.s. under drygt 60 år.

Däremot är fisket uselt. Mycket lite strömming nu där det när jag var barn stod så tjocka stimm utanför södra Rindö och i Ramsösund att man inte ens kunde få ner krokarna utan de lade sig ovanpå fiskryggarna i stimmen. Det var så mycket fisk att farsan och hans kompis drog sig för att lägga skötarna på våren för att de fick så galet mycket fiska att de inte visste vad de skulle göra med allt. Det enda som finns massor av nu är skarvar för det är ju faktiskt en fågel som faktiskt kan fiska till skillnad mot måsarna. I brist på strömming finns mycket lite aborre och gädda också.

Sedan ska vi inte ens tala om vildsvin som överhuvudtaget inte fanns när jag var barn men som det nu vimlar av. När min sons cykelkedja hade hoppat av ute vid Bogesunds Slott, så stod en hel familj med sex-sju brungrisar och kollade intresserat på vad han hade för sig. Det är många som har problem med dessa i sina trädgårdar idag även ute på de mindre öarna runt Bogesund och Vaxholm.

 

[Sten-Åke Sändh]

Sen kan jag ju tillägga att när det gäller resor till Afrika även vissa delar av Asien, så har jag aldrig åkt främst för djuren i djurparkerna. Jag har alltid tyckt att kulturgeografin varit mer intressant och givande. Men jag föredrar ändå dessa alla dagar i veckan framför att hoppas på att möta något djur exv. nu på vintern i den arktiska öken vi har just nu t.ex. Det är mycket långt mellan djuren i vår del av världen och om vi nu lever i ett väldigt glest befolkat land så gäller inte detta bara människor utan i än större grad djuren. Det är skittråkigt att hoppas på djurbilder även här ute i skärgården och att rigga upp matbord eller lägga ut en död svan och hoppas på att någon havsörn ska dyka upp skulle jag aldrig utsätta mig för.

Sedan tror jag många har en väldigt ensidig bild av hur det är på safaris. De flesta guider verkar dock vara besatta av att leverera "big five" till alla de som vill bocka av det från sina listor och det är ju lite sorgligt och synd för det finns ju få saker som är så tråkigt som slö degiga lejon och få saker som är så kul som det mindre djurlivet i Afrika. Fantastiska ödlor, alla fåglar och inte minst mina favoriter - alla dessa roliga klippggrävlingar, klippdassar eller dassies som man hittar överallt kring lodgerna i parkerna. Hyenorna är också mycket intressantare och roligare än the "big five".


En cool dassie


Bright eyes burning like fire


En buffalo veawer om jag inte minns fel


En del ödlor är förunderligt vackert tecknade


Av de liter mindre däggdjuren är hyenorna mina absoluta favoriter. Efter en lång natts jakt så är de ofta så utröttade att de ligger i drivor som bakfulla uteliggare vid något varmluftutsläpp en kall vinter. Lennart Aspman tyckte vid ett tillfälle att jag borde sälja den till journalistfackets blaska. Det här exemplaret låg direkt på en av vägarna nere i Ngorongoro-kratern och den rörde sig inte ur fläcken fast vi passerade den på bara ett par meters avstånd.

Vid rastplatserna i Ngorongoro plågades inte besökarna av fiskmåsar som vid Winbergs korvbar i Vaxholm utan av massor av brunglador som var minst lika fräcka som Vaxholms måsar. Här hemma är en glada snudd på en sensation. Så jag kan förstå fotografer som åker till Afrika enbart för fåglarnas skull. Jag har tagit många fågelbilder i Afrika trots att det inte alls är mitt intresse egentligen . Det är svårt att misslyckas där även som måttligt intresserad och märk väl även utan "Bird-Eye AF", för alla de bilderna tog jag långt innan den idag oumbärliga finessen var uppfunnen.

Till och med en karavan med stora myror eller spår efter ringlande ormar kan väcka ens intresse. Vi har några gånger haft riktiga toppguider och det var framförallt deras stora kunnighet kring det mindre djurlivet som var riktigt riktigt intressant och deras ögon såg saker som vi aldrig hade sett på egen hand.

... och är man verkligen intresserad av fåglar så är ju ställen som sjöarna i Ngorongoro-kratern, Lake Manyara i Tanzania och Lake Nakuru i Kenya fantastiska.

Sedan fanns det ju tidigare åtminstone fina korallrev efter en stor del av Kenyas kust från Malindi i norr till längst ner i Schimoni med verkligt fint fiska i två distinkta säsonger efter s.k. billfish som marlin av olika sorter och Yellow fin tuna. Även Zanzibars östkust har fina vackra rev. Jag brukar alltid försöka få fiska om sjön tillåter det när jag åker någonstans.

Lejon är jag inte särskilt intresserad av men elefanter är också väldigt intressanta och gillar man elefanter så ska man försöka komma till det vackra Amboseli i Kenya med det ikoniska Kilimanjaro alldeles inpå.

 

[afe]

Det är förvisso intressant med dina resor runt världen, men hur har de påverkat naturen tror du? Själv har jag aldrig rest runt i världen för att fotografera natur, och kommer troligen aldrig göra det.
Däremot åker jag om några veckor till Thailand för att köra MC från norr till söder, och det har väl på sitt sätt också påverkan på natur och klimat.

 

[jphotog]

V

Det är förvisso intressant med dina resor runt världen, men hur har de påverkat naturen tror du? Själv har jag aldrig rest runt i världen för att fotografera natur, och kommer troligen aldrig göra det.
Däremot åker jag om några veckor till Thailand för att köra MC från norr till söder, och det har väl på sitt sätt också påverkan på natur och klimat.

Var försiktig. Jag har sett dussintals med olyckor med motorcyklar i Thailand och det såg inte ut att sluta bra.

 

[jphotog]

Det förekommer vid en rad sjukdomstillstånd att det egna immunsystemet
går till attack mot kroppen, mot egen vävnad - så kallade autoimmuna sjukdomar.

Och just så kan ju människan som art framstå. Den blinda evolutionen har frambringat en art som med sin anpassningsförmåga och kognitiva kapacitet - kommit att utgöra ett hot mot livet självt:

Under de senaste 126 000 åren har takten med vilken däggdjur dör ut ökat med 1 600 gånger om man jämför med naturliga nivåer av utdöenden. /artikel Göteborgs universitet/
Vi fyller haven med plast
Utfiskning är ett globalt problem
Vi förgiftar våra vatten med olika typer av PFAS-ämnen
Avskogning
Utsläppen av koldioxid fortsätter ännu att öka
Markförstöring orsakad av uranisering och infrastrukturutveckling och erosion

etc etc etc

Fan, de sista 126000 åren verkar ha varit skit. Hur var det före 126000 år sen?

 

[Gamle Svarten]

Fan, de sista 126000 åren verkar ha varit skit. Hur var det före 126000 år sen?

För flertalet arter och för livet på jorden som helhet, skulle det ha varit långsiktigt bättre, utan den påverkan som människan haft, och har.
Människans negativa påverkan tycks vara accelererande.

 

[jphotog]

För flertalet arter och för livet på jorden som helhet, skulle det ha varit långsiktigt bättre, utan den påverkan som människan haft, och har.
Människans negativa påverkan tycks vara accelererande.

Kan du visa på bevis för det, eller är det bara din åsikt?