Bästa "foton" när man INTE har kameran med sig?

[Swedra]

Bara en liten snabbreflektion och fråga:

Jag märkte senast idag vid en tripp till mataffären att det ofta känns som att mina bästa fotoinspirationer och idéer kommer till mig då jag INTE har kamera med mig (speciellt vid vardags-/street-foto), har någon annan upplevt samma sak och vad tror ni i så fall att det beror på? Eller är det bara inbillning och/eller otur?

Som sagt bara en snabbreflektion men det jag kan tänka mig kan vara anledningar är väl dels att man (läs: jag) slappnar av och tar in omgivningen på ett helt annat sätt om man inte har en kamera runt nacken, dels att de sekunderna extra man spenderar på att fippla med kameran faktiskt får en att missa en hel del, och en annan anledning jag kan tänka mig är att man kanske ofta lämnar kameran hemma när vädret går över en viss gräns av "dåligt", just dåligt väder (allt ifrån för mörkt ute till störtregn eller halt och blött så man inte vågar ha med sig extra antingen för sin egen eller kamerans skull) är ju ofta en ingrediens i mer spektakulära och inte så "vardagliga/vanliga" foton, och att det då uppstår kombinationer av förutsättningar som annars inte är så vanliga (spegelbild i pölar vid regn etc)... Sen är det väl förstås i alla fall lite så att man utan kameran gärna glömmer bort att ett foto ska tas också, att en bra bild man ser med ögonen inte är någon garanti för att kameran gör densamma.

Finns säkert andra större och mindre anledningar också, men kommer inte på något just nu, men som sagt, har detta fenomen hänt någon annan?

 

[J O Härnström]

Det gäller att ha kameran med sig.
Jimi Hendrix sov med gitarren och hade den med sig in på muggen...
(Förmodligen en skröna med ett visst mått av sanningshalt)

 

[Swedra]

Det gäller att ha kameran med sig.
Jimi Hendrix sov med gitarren och hade den med sig in på muggen...
(Förmodligen en skröna med ett visst mått av sanningshalt)

Haha, sant, sant.

 

[Rumpelstiltskin]

Jodå, så är det för mig också. Men det beror nog helt enkelt på att jag för det mesta inte har kameran med mig, så det är klart det mesta händer när den inte är med.

Jan Olof har rätt. Men orkar man det? För det mesta ska man ju bära annnat också.

 

[sumpan]

Jag blir ganska självkritisk när jag går omkring med en kamera, då vill jag att mina bilder ska ha en viss "verkshöjd".

Om jag bara är ute på promenad så kan jag se något vackert, fiska upp mobilen och ta en bild. Ibland blir det bra. Därför har jag valt en mobil med möjlighet till raw och vars foton håller acceptabel kvalitet att jobba vidare med om nödvändigt.

 

[Ventures]

Det gäller att ha kameran med sig.
Jimi Hendrix sov med gitarren och hade den med sig in på muggen...
(Förmodligen en skröna med ett visst mått av sanningshalt)

Jag brukar ha gitarren med på muggen. Jag garanterar att man inte spelar som Hendrix för det, så det måste vara en skröna.

 

[Swedra]

Jag brukar ha gitarren med på muggen. Jag garanterar att man inte spelar som Hendrix för det, så det måste vara en skröna.

X'D

 

[Ventures]

Bara en liten snabbreflektion och fråga:

Jag märkte senast idag vid en tripp till mataffären att det ofta känns som att mina bästa fotoinspirationer och idéer kommer till mig då jag INTE har kamera med mig (speciellt vid vardags-/street-foto), har någon annan upplevt samma sak och vad tror ni i så fall att det beror på? Eller är det bara inbillning och/eller otur?

Finns säkert andra större och mindre anledningar också, men kommer inte på något just nu, men som sagt, har detta fenomen hänt någon annan?

Jag brukar också se saker som jag tror skulle göra sig på bild när kameran är hemma. När man har kameran med och tar såna bilder brukar det sällan bli något att spara.

Jag brukar ha "traumatiska" drömmar. Att jag hamnar i en unik fotosituation, ibland med kända personer. Men då är det alltid något fel på kameran.

 

[Swedra]

Jag brukar också se saker som jag tror skulle göra sig på bild när kameran är hemma. När man har kameran med och tar såna bilder brukar det sällan bli något att spara.

Jag brukar ha "traumatiska" drömmar. Att jag hamnar i en unik fotosituation, ibland med kända personer. Men då är det alltid något fel på kameran.

Riktigt så långt har det inte gått för mig hittills men det visar ju på att du tänker som en riktig fotograf i alla fall