Skanna diabilder

[Sten-Åke Sändh]

Jag kan rekommendera Vuescan som jag använder själv.
Sök efter programmet på nätet.
Mvh Kenth Nilson

Håller med. Vuescan är väl typ industristandard och klarar i princip varenda skanner som någonsin funnits på marknaden.

Avskräckande yxigt gränssnitt dock helt värdigt en tekniknörd som Hamrich den äldre. Sonen är tydligen numera infasad han med men än har det inte hänt ett dugg med "90-talsgränssnittet". Det är faktiskt rätt charmigt .

 

[Ventures]

Jag såg inte vilken upplösning man får. Jag antar att frakt tillkommer i båda riktningar om man inte åker dit själv och väntar medan de skannar. Med tanke på att styckpriset är lågt är det nog relativt låg upplösning.
Glad att man har egen skanner.

 

[Jonas gbg]

Jag såg inte vilken upplösning man får. Jag antar att frakt tillkommer i båda riktningar om man inte åker dit själv och väntar medan de skannar. Med tanke på att styckpriset är lågt är det nog relativt låg upplösning.
Glad att man har egen skanner.

Sant, de skriver inget om upplösning eller rengöring (inte ens blåsa bort löst damm). För det låga priset kan man anta att de gör absolut ingenting annat än stoppar in magasinet i en Reflecta (tack Erland, jag tittade på dem) 7000 eller kanske 8000.
Dessa ger max 32MP-bilder men man vet inte om det är det man får. Modellen Digitdia 8000 kan även leverera RAW-format... det är väl bara att ta kontakt med firman och fråga om de här detaljerna.

Det är klart att skanna helt utan rengöring verkar ganska dumt.
Åka dit och vänta är nog inte så kul. 200 diabilder tar 200x5:39 minuter (max upplösning) om Magic Touch (typ av digital ICE) är påkopplat. Det är om man använder den här Reflectan och om ingen av ramarna hakar upp sig i maskineriet.

Har man tid verkar det bättre att skanna själv, ja.
Info om Reflectan hämtade hos filmscanner.info.

EDIT: Tack till Erland som pekade ut riktningen mot Reflectamaskinerna.

 

[Sten-Åke Sändh]

Bland annat Reflecta har ju skannrar som fungerar ungefär som en projektor, man sätter i ett magasin med ramade bilder.

Med tanke på hur illa gamla inramade diabilder från säg 70- och 80-talen brukat se ut hos mig så undrar jag bara om de är så pass mycket bättre än så hos andra.

Newton-ringar, "mjölkiga" bilder med hopplös vit hinna mellan ramarna och förlorade färger (i mitt fall särskilt den gröna RGB-kanalen) och inte sällan halvdåligt exponerade också, vilket alltid utan undantag kräver individuell behandling i RAW-konverterare och inte en "one fashion fits all" som jag tror är det enda man får med "projektor"-stuket.

Jag skulle nog hellre köra alla bilder till tippen istället än att utsätta mig för det missnöjda jag skulle känna efter en sådan "skit-skanning"-insats där skanningen skett genom odemonterade ramar med glas.

Undrar hur nöjda kunder den där 5-6-spänns skannings-killen brukar ha.

Jag har aldrig lyckats skanna eller reprofota en enda bild i glasad ram hittills till belåtenhet. Därför demonterar jag alltid alla dia-ramar före reprofoto. Men alla är ju olika så det kanske finns en marknad även för sådana här lågkvalitativa jobb.

Det enda jag skulle tänka mig använda den där tekniken till om jag redan hade tyo Kodak Carousel-magasin och de skulle passa i en sån där skanner är till någon form av "förstudie" över vad som förtjänar att skannas "mer seriöst".

 

[apersson850]

Jag har scannat alla mina diabilder med min Reflecta, av lite tidigare modell. Jag körde i näst högsta upplösningen enligt tanken att det räcker ofta med tanke på hur kvalitén är för övrigt och med hänsyn till hur bilderna vanligen används. Största fördelen med scanningen är den enkla översikten över bilderna. Själva diabilderna har jag kvar, så är det någon av dem jag vill göra något speciellt med kan jag ta fram just den bilden och scanna den igen enligt konstens alla regler.

Här är ett exempel på en bild som scannats enligt principen att scannern fick sköta sig själv och då med näst högsta upplösningen. Färdig jpeg från scannern. Det jag gjort är att sätta den i magasinet och blåsa bort damm. Bilden är tagen 1992.

 

[ErlandH]

Jag har scannat alla mina diabilder med min Reflecta, av lite tidigare modell. Jag körde i näst högsta upplösningen enligt tanken att det räcker ofta med tanke på hur kvalitén är för övrigt och med hänsyn till hur bilderna vanligen används. Största fördelen med scanningen är den enkla översikten över bilderna. Själva diabilderna har jag kvar, så är det någon av dem jag vill göra något speciellt med kan jag ta fram just den bilden och scanna den igen enligt konstens alla regler.

Här är ett exempel på en bild som scannats enligt principen att scannern fick sköta sig själv och då med näst högsta upplösningen. Färdig jpeg från scannern. Det jag gjort är att sätta den i magasinet och blåsa bort damm. Bilden är tagen 1992.

Visa bilaga 179463

Precis så tänker jag också. Har man några tusen diabilder från 1900-talet är det förstås värdefullt för en själv att ha dem lätt tillgängliga i digitalt format, även om kvaliteten (smuts, upplösning, färger) är lägre än vad som är teoretiskt möjligt. Det viktiga är att inskanningen är någorlunda snabb och smidig, alternativt billig. Den här tråden har fått mig att tänka att jag måste leta upp alla gamla diabilder och helt enkelt lämna in dem, mer eller mindre osorterade, till den där 3-kronors Malmöfirman. Det vore fantastiskt kul att titta igenom bilderna från tågluffen 1977 eller Transsibiriska 1981 …

 

[Michael f8]

Jag skulle nog hellre köra alla bilder till tippen istället än att utsätta mig för det missnöjda jag skulle känna efter en sådan "skit-skanning"-insats där skanningen skett genom odemonterade ramar med glas.

Jag tror du tänker för mycket på dina bilder.

Vi har alla värdefulla bilder som är minnesbilder, även om inte ens fokus satt ordentligt eller inte helt perfekt, så är det bilder man vill se igen, inte kanske på en 'Diabildafton' där man lyckats samla 12 familjemedlemmar kanske.

 

[Ventures]

Jag har scannat alla mina diabilder med min Reflecta, av lite tidigare modell. Jag körde i näst högsta upplösningen enligt tanken att det räcker ofta med tanke på hur kvalitén är för övrigt och med hänsyn till hur bilderna vanligen används. Största fördelen med scanningen är den enkla översikten över bilderna. Själva diabilderna har jag kvar, så är det någon av dem jag vill göra något speciellt med kan jag ta fram just den bilden och scanna den igen enligt konstens alla regler.

Här är ett exempel på en bild som scannats enligt principen att scannern fick sköta sig själv och då med näst högsta upplösningen. Färdig jpeg från scannern. Det jag gjort är att sätta den i magasinet och blåsa bort damm. Bilden är tagen 1992.

Visa bilaga 179463

Från 1992 är bilderna förmodligen relativt fräscha (mina är det). När man har glasade ramar från 60-talet kan de vara nästan ogenomskinliga när glasen oxiderat till mjölkvitt. Eventuellt har emulsionen möglat om bilderna förvarats olämpligt. Men kan man snabbt få fram påsiktsbilder är det ju bättre än inget. Ännu viktigare med negativ, men de är ju inte ramade.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag tror du tänker för mycket på dina bilder.

Vi har alla värdefulla bilder som är minnesbilder, även om inte ens fokus satt ordentligt eller inte helt perfekt, så är det bilder man vill se igen, inte kanske på en 'Diabildafton' där man lyckats samla 12 familjemedlemmar kanske.

Ja, kanske det men jag tror faktiskt också att de flesta skulle tycka bättre om sina bilder i sin fulla potential om det inte är så att man vill bjuda in ett rövargäng av gamla polare på bira party och rågarva åt sina riktigt dåliga 70-talsbilder och tidens hemska klädsmak. Utsvängda brallor från Gul & Blå eller arbetarskjortor i randig flanell med murarkragar från Arbetarboden eller konstiga finskjotor mod groteska kragar. På botten av det foträta dojor från Knulp som var så höga fram att man höll på att ramla baklänges när man satte dem på sig, trädöjor eller tjejernas samiska näbbstövlar. En och annan palestinasjal också för de som nu trodde att det är ett modernt attribut (svarta för killarna och röda för tjejerna).

... men skanning är galet tålamodsprövande och särskilt då om man skulle få för sig att använda ICE (ja det är inte någon paramilitär Trump-lojal paramilitär styrka som ägnar sig att slå in skallarna på afroamerikaner eller chikanos utan ett program som magiskt ska fixa inskannade bilder).

Tyvärr var det bara så att det kunde ta mer än fem minuter per bild och det drev en till den mental utmattningens gräns så det gick bort efter att man testat repro-foto.

Lyckas man ändå mot alla odds samla 12 personer till ett sådant "blot", så kommer det nog ändå inte vara någon som bryr sig om bildkvaliteten, för dom är väl ändå där för att dricka öl, så testa och kör vet jag för det är väl ändå så att själva bilderna inte är huvudnumret då!

 

[Sten-Åke Sändh]

Vad är det som händer på FS? Plötsligt tre parallella trådar om skanning, rengörinmg av diabilder, reprofoto/digitalisering m.m. Har vi helt plötsligt fått en ny trend??

 

[Ventures]

Vad är det som händer på FS? Plötsligt tre parallella trådar om skanning, rengörinmg av diabilder, reprofoto/digitalisering m.m. Har vi helt plötsligt fått en ny trend??

Det är väl kanske sista rycket för oss gamla analognördar.
Jag är mitt i ett projekt att skanna min mammas färgnegativ från 90-talet. Hon har varit väldigt aktiv så det finns att göra. Ett och annat guldkorn dyker upp och inte minst en försvunnen värld. Jag visste t.ex inte att döda havet har krympt och lämnat de tidigare badorterna, som Ein Gedi, öde bland slukhål i marken innan jag försökte hitta platserna med hjälp av Google maps.
Men alla som nyligen börjat med "analogfoto" behöver också digitalisera sina bilder för att kunna visa. Alla går inte hela vägen till pappersbilder.

 

[apersson850]

Tyvärr var det bara så att det kunde ta mer än fem minuter per bild och det drev en till den mental utmattningens gräns så det gick bort efter att man testat repro-foto.

När jag skannade mina bilder handlade det också om flera minuter per bild. I praktiken satte jag in ett magasin på morgonen, ett när jag kom hem från jobbet och ett tredje innan jag gick till sängs. Så ungefär hundra bilder per dygn. Lite fler på helgerna, om jag var hemma på dagen.

Det tog några månader.