Har Tony Northrup hamnat på AI-dekis eller trasslat in sig i CRINGE-begreppet?

[Tony johansson]

Var försiktig med att döma dessa ”paparazzi”. Känner till en idag firad fotograf som kände sig tvungen att jobba som paparazzi ett tag för att klara sig.

Jag gillar inte deras arbetssätt, inte Paparazzin som person. Återigen, det handlar om människors rätt till ett privatliv.

Men det är något du tycker dig ha rätten att förneka "mannen på gatan " !?

Det är synd. Om du tänkte annorlunda så hade du förmodligen haft fler foton värda att skriva ut!

Det kan säkert stämma. Men smaken är som röven, klöven .

 

[Frekeman]

Självklart blir jag förbannad, det är ju ett intrång i min privata sfär !

Du har ingen privat sfär när du är i det offentliga rummet…

 

[Frekeman]

Jag gillar inte deras arbetssätt, inte Paparazzin som person. Återigen, det handlar om människors rätt till ett privatliv.

Men det är något du tycker dig ha rätten att förneka "mannen på gatan " !?


Det kan säkert stämma. Men smaken är som röven, klöven .

Rätt till privatliv stöder jag men var gränsen mellan det privata och det allmänna så drar jag den mellan vad som kan fotograferas från allmän plats. Typ, enligt lagen…

Ja, det är lätt att ”förneka” någon nåt som inte finns!

 

[Tony johansson]

De 10% som klarar sig är gatufotografer!

Jomenvisst, så är det, naturligtvis.

London är inte så dumt det heller…

Nu har jag inte varit i London på ~ 40 år, men det som kommit mig tillhanda genom bl.a Youtube, känner jag ingen brådska att åka dit.

Men jag kan förstår (utifrån ditt fotografiska intresse) att du trivs där, det borde finnas en hel del sköna karaktärer att fotografera där.

 

[Tony johansson]

Du har ingen privat sfär när du är i det offentliga rummet…

Finns det visst. Ingen har rätt att trycka upp en kamera och bränna av en blixt i mitt ansikte, Frekeman, det borde du rimligtvis också förstå.

Det kallas för det sunda förnuftet.

 

[Frekeman]

Finns det visst. Ingen har rätt att trycka upp en kamera och bränna av en blixt i mitt ansikte, Frekeman. Det borde du rimligtvis också förstå. Det kallas för det sunda förnuftet.

Sunt förnuft är nog inte så sunt som du hoppas på. Låt oss hålla oss till vad lagen säger istället.

Och riktigt så illa är det inte när du beskriver det som att ”trycka upp en kamera och bränna av en blixt i mitt ansikte”. Jag har blivit fotograferad med blixt närgånget och det var mindre märkbart än man kunde tro. Så, tagga ned – du överlever nog ett gatufoto med blixt!

 

[Tony johansson]

Sunt förnuft är nog inte så sunt som du hoppas på.

Det är förvisso sant.

Låt oss hålla oss till vad lagen säger istället.

I Sverige finns det en juridisk term som heter ofredande. Är du bekant med det begreppet !?

Notera nu att jag håller mig till Sverige, för enkelhetens skull.

 

[Frekeman]

Jomenvisst, så är det, naturligtvis.

Nu har jag inte varit i London på ~ 40 år, men det som kommit mig tillhanda genom bl.a Youtube, känner jag ingen brådska att åka dit.

Men jag kan förstår (utifrån ditt fotografiska intresse) att du trivs där, det bordr finnas en hel del sköna karaktärer att finna och fotografera där.

London är en underbar stad! Och visst passar staden mig extra väl med tanke på min hobby. Fyrtio år! Dags att komma hit igen! Hör av dig så kan vi tillsammans gå ut och gatufota med våra blaffiga kameror!

 

[Frekeman]

Det är förvisso sant.

I Sverige finns det en juridisk term som heter ofredande. Är du bekant med det begreppet !?

Notera nu att jag håller mig till Sverige, för enkelhetens skull.

Jo, jag har hört om begreppet men vet inte exakt vad det omfattar. Gissar att det måste till en massa mer än en enstaka blixtbild på gatan för att en fotograf ska åka dit på den lagen…

 

[Tony johansson]

Dags att komma hit igen! Hör av dig så kan vi tillsammans gå ut och gatufota med våra blaffiga kameror!

Tackar för ditt generösa erbjudande, men till saken hör att jag gillar inte stora städer (generellt). Därtill är gatufoto inte riktigt min grej heller.

Som jämförelse kan jag nämna att i Juni ämnar ta bilen upp till Kiruna, på min semester. Där tänker jag fiska och fotografera samt turista i de närliggande städerna, det ligger mig närmare om hjärtat.

Med det sagt så kan du dra slutsatsen att våra preferenser är ungefär som dag och natt. Lägger inget värde i det, bara konstaterar.

 

[Tony johansson]

Gissar att det måste till en massa mer än en enstaka blixtbild på gatan för att en fotograf ska åka dit på den lagen…

Ingen aning om vad som krävs för att bli dömd för ofredande, men det är ingen mänsklig rättighet att trycka upp en kamera och smälla av en blixt i ansiktet på någon okänd, även om denne befinner sig i det offentliga rummet.

Sedan tror jag att den som blir utsatt (målsägande) upplevelse väger tyngre än svarande i en ev. domstolsförhandling, men det är ren spekulation från min sida.

Återigen; Det är ingen mänsklig rättighet att trycka upp en kamera och smälla av en blixt i ansiktet på en främmande människa, även om denne befinner dig i det offentliga rummet.

På den punkte borde vi väl ändå kunna komma överrens !?

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har alltid tyckt att Northrup är en uppblåst fjant som tar sig alldeles för högtidligt. Det är bara han i hela världen som kan ta en bra bild.

Det är inte mitt intryck och särskilt inte i dessa tre videos. Har svårt att se något särskilt uppblåste i dessa - tvärtom så känns dessa mer ärliga och avklädda än det mesta andra jag sett.

Tvärtom har han tagit upp en massa viktiga ämnen genom åren ofta på ett mycket mer djupt och seriöst sätt än de flesta andra.

Jag tycker fortfarande dessa videos i denna tråden är viktiga i denna för många fotografer så viktiga brytningstid. Så det är synd att en del missar hela grejen genom att hänga upp sig på det man nu hängt upp sig på.

Först fattar man en ståndpunkt och sen är risken uppenbar att man fattar ingenting ... och det kan jag ju tycka är väldigt synd.

Jag bor sedan 24 år i England och upplever inte att folk hatar fotografer här.

Vad som är artighet och respekt skiljer sig mellan olika kulturer. Jag skulle personligen tycka att det vore väldigt oartigt och respektlöst att bli misshandlad bara för att man fångar en situation på en sensor.

Fotografyrket har en tendens att hamna precis längst ned i hierarkin i undersökningar där man värderat olika yrkens status.

Inte minst Dianas död i Paris 1997 har många svårt att skaka av sig.

Särskilt i Storbritannien har tabloiderna och deras paparazzi-bilder länge förknippats med:

• intrång i privatlivet
• sensationsjakt
• cynism
• kommersialisering av människors olycka

Många avskyr detta och det är synd att det smetar skit på alla andra fotografer. Problemet är att allmänheten ofta inte skiljer mellan:

• naturfotograf
• dokumentärfotograf
• pressfotograf
• modefotograf
• porträttfotograf
• paparazzi

Allt flyter ihop till “fotografer”. När en del av fältet får dåligt rykte kan hela yrkesgruppen färgas av det.

Ovanpå detta nu Cringe-begreppet som jag tror kan ge både yrkesfotografer och fotoentusiaster en ordentlig tankeställare med potential att skapa en hel del förvirring kring hur deras marknad egentligen ser ut idag. Hela branschen har länge strävat efter perfektion genom allt bättre kameror och objektiv samt allt bättre efterbehandlingsteknik och nu kommer fotografins Cringe-"Dadaism" och vänder upp och ned på begreppen och säger att överfint och överambitiöst efterbehandlat är fult och rent av FEJK.

DET tycker jag är verkligt intressant och det tror jag kan ha en sprängkraft som nog inte riktigt fullt ut har briserat än.

Jag var ju på SFF och Stadsmuseets event kring "Bilden som sanningsvittne" och där tog man upp och belyste de två stora vanvårdskatastrofer när 100 000-tals ovärderliga historiska svenska kulturarvsbilder bilder som Historiska- och Nordiska muséerna haft ansvaret för förstördes för gott. Andra med vattenproblem har varit Östergötlands Museum (Linköping) och Gävleborgs Länsmuseum i Gävle.

Skämskudden?? Nää istället gjorde någon marknadsmupp en utställningshappening av det hela. SFF skriver själva:

Debatt: När vanvård blir konst och fotografernas arv går förlorat - SFF

Många besökare kommer säkert att uppskatta Nordiska museets nya utställning Metamorfoser. Men det finns anledning att titta närmare på vad som faktiskt visas. SFF:s styrelse ger sin syn i en ny debattartikel, läs den här.

www.sfoto.se

Det är ju lite fascinerande att sådana här haverier beskrivs som något lyckat eftersom en del av dessa vattenskadade bilder tydligen kommit att ses och kureras som någon form av "naturlig konst" orsakad av en vattenläcka. Man kan läsa om att man lyckats "rädda" en del av dessa bilder men om det innebär att man anser dessa bilder räddats genom att man ändå kan "ställa ut dem" i "befintligt skick", förtäljer inte historien.

Detta kan man läsa:

"Utställningen Metamorfoser visar bilder ur Nordiska museets samlingar, fotografier som enligt museet ”genomgått en visuell förvandling genom minne, tid och kemiska reaktioner”. I poetiska formuleringar beskrivs de som ”en portal till ett känslolandskap av minnen, en inre drömvärld”.

Men under den poetiska ytan döljer sig en berättelse om försummelse och bristande respekt. De bilder som visas i utställningen har inte ”förvandlats” genom några konstnärliga processer eller andra medvetna val. Det handlar om fotografier som skadades när omkring hundratusen negativ i museets samlingar hamnade i vatten. Det museet kallar en metamorfos är i själva verket konsekvensen av åratal av bristande förvaring, i lokaler som man länge vetat riskerade att drabbas av översvämning. Att presentera dessa skador som en estetisk upplevelse är att göra konst av sin egen vanvård."

Jag kan också tycka att detta förhållningssätt verkligen är en skymf mot alla de fotografer som under många decennier tagit de bilder som nu skadats. Läs gärna hela artikeln för detta är viktigt för synen på det fotografiska kulturarvet. Jag tycker fortfarande att detta är en helt otrolig historia i all sin cynism och "kreativa" fräckhet.

 

[Frekeman]

Ingen aning om vad som krävs för att bli dömd för ofredande, men det är ingen mänsklig rättighet att trycka upp en kamera och smälla av en blixt i ansiktet på någon okänd, även om denne befinner sig i det offentliga rummet.

Vad som är en mänsklig rättighet eller bara en rättighet vet jag inte hur man särskiljer men det är helt klart så att man i USA har laglig rätt att göra det som Bruce gör.

Således, vi är alltså inte överens om det vi "borde" kunna vara överens om.

Om Bruce skulle fotografera en person på sättet han gör upprepade gånger under kort tid så finns det säkert nån lag som kickar in men nu är så inte fallet så Gilden klarar sig så klart som han gjort i alla sina år.

Du verkar tendera att utgå från att ditt synsätt är det som gäller men så fungerar det lyckligtvis inte i våra samhällen.

På en av mina favoritplatser i London – Oxford Circus – hänger inte bara jag och en del andra gatufotografer. Olika typer av kristna basunerar ut sina tokigheter via högtalare på hög volym så att det är rätt störande. Ibland kör de väckelsemusik på en irriterande hög nivå. Jag fullständigt avskyr dem och vad de gör och ignorerar dem totalt när de närmar sig mig eller ber dem dra åt helvete. Likväl, trots min avsky, så har de fullständiga rättigheter att bete sig som de gör och jag stöder dessa rättigheter också.

 

[Frekeman]

Fotografyrket har en tendens att hamna precis längst ned i hierarkin i undersökningar där man värderat olika yrkens status.

Det har inte nån nödvändig bäring på vad folk generellt tycker om fotografer. Att vara en sophämtare har ingen hög status yrkesmässigt men jag har inte hör att gemene man tycker illa om sophämtare.

Inte minst Dianas död i Paris 1997 har många svårt att skaka av sig.

Särskilt i Storbritannien har tabloiderna och deras paparazzi-bilder länge förknippats med:

• intrång i privatlivet
• sensationsjakt
• cynism
• kommersialisering av människors olycka

Många avskyr detta och det är synd att det smetar skit på alla andra fotografer. Problemet är att allmänheten ofta inte skiljer mellan:

• naturfotograf
• dokumentärfotograf
• pressfotograf
• modefotograf
• porträttfotograf
• paparazzi

Allt flyter ihop till “fotografer”. När en del av fältet får dåligt rykte kan hela yrkesgruppen färgas av det.

Ja, paparizzifotograferna fick sig en rejäl törn på grund av omoraliska beteenden som hade allvarliga konsekvenser. Men att, som du gör, hävda att paparazzifotografernas klavertramp har smittat av sig på andra kategorier hittar jag inget stöd för. Tror att ditt resonemang inte är verklighetsbaserat.

 

[Tony johansson]

Vad som är en mänsklig rättighet eller bara en rättighet vet jag inte hur man särskiljer men det är helt klart så att man i USA har laglig rätt att göra det som Bruce gör.

Konstigt egentligen, för i USA stämmer man ju varandra till höger och vänster för minsta skitsak, om jag inte missförstått saken.

Således, vi är alltså inte överens om det vi "borde" kunna vara överens om.

Vi är överens om att vi inte är överens. Alltid något .

Om Bruce skulle fotografera en person på sättet han gör upprepade gånger under kort tid så finns det säkert nån lag som kickar in men nu är så inte fallet så Gilden klarar sig så klart som han gjort i alla sina år.

Märkligt egentligen. Men å andra sidan, kanske inte. USA är ju lite "speciellt" om man säger så,

Du verkar tendera att utgå från att ditt synsätt är det som gäller men så fungerar det lyckligtvis inte i våra samhällen.

Inte alls, men man är sig själv närmast.

Återigen;

Jag kan inte se att någon har en rättighet att gå fram till en okänd person, trycka upp en kamera i ansiktet på denne och samtidigt fyra av en blixt. För om det är en rättighet, då är det också subjektets skyldighet att finna sig i, och acceptera, ett sådant beteende, och det ställer inte jag upp på. Jag har som individ rätt till min personliga integritet, även i det offentliga rummet.

Med det sagt, lämnar jag denna diskussionen då jag inte ser att den leder framåt, utan att det bara blir rundgång. Vi kanske möts i "Den STORA fotopapperstråden istället !?

Over and out;
// Tony.

 

[Tony johansson]

Att vara en sophämtare har ingen hög status yrkesmässigt

Nä, det är ett riktigt skitjobb.

 

[Cygni]

Det är inte mitt intryck och särskilt inte i dessa tre videos. Har svårt att se något särskilt uppblåste i dessa - tvärtom så känns dessa mer ärliga och avklädda än det mesta andra jag sett.

För att förtydliga: Nu har jag inte kollat på hans videor de senaste åren då jag tycker som jag tycker. Jag har bara väldigt svårt för den mannen.

 

[Sten-Åke Sändh]

Du har ingen privat sfär när du är i det offentliga rummet…

Ska vi slå vad?

Du skriver ju själv ovan väldigt tydligt:

"På en av mina favoritplatser i London – Oxford Circus – hänger inte bara jag och en del andra gatufotografer. Olika typer av kristna basunerar ut sina tokigheter via högtalare på hög volym så att det är rätt störande. Ibland kör de väckelsemusik på en irriterande hög nivå. Jag fullständigt avskyr dem och vad de gör och ignorerar dem totalt när de närmar sig mig eller ber dem dra åt helvete. Likväl, trots min avsky, så har de fullständiga rättigheter att bete sig som de gör och jag stöder dessa rättigheter också."

Just skrivningen: "Jag fullständigt avskyr dem och vad de gör och ignorerar dem totalt när de närmar sig mig eller ber dem dra åt helvete", definierar väl rätt väl var just din privata sfär brukar gå i rummet.

Alla som rör sig i ditt allmänna rum har en privat sfär som följer med dem vart de än går vare sig du är beredd att inse det eller ej. De fotografer som invaderar den på allvar kommer precis som du så bra illustrerat möta folk som är helt inställda på att försvara den - om det så behövs ytterst med våld. Du har ju precis illustrerat hur du värnar din genom att "be(r) dem dra åt helvete"

Du invaderar de människors privatsfär som gatufotograf, som du tror dig kunna invadera utan att åka på en smäll - eller så sätter du lite småfegt på ditt tele (trots att du då bryter mot gatufotots dogma). De andra kommer du undvika utan att du ens är medveten om det.

Ytterst handlar det om ditt och omgivningens våldskapital och inget annat, om du inte är beredd att visa vanligt folkvett och respekt för andra människor.

Kränkta människor kommer ytterst i hög grad att försvara sin privatsfär. De som saknar lyhördhet kommer i högre grad än andra att ytterst "åka på en smäll" som i de flesta fall får dem att begripa var denna gräns faktiskt gick. Det är så kunskapen om den personliga sfärens gränser ytterst upprätthållits genom tiderna. För de flesta är detta inga större problem men det finns folk som aldrig lärt sig fatta detta. De blir ofta mer kantstötta i livet än andra.

 

[Frekeman]

Konstigt egentligen, för i USA stämmer man ju varandra till höger och vänster för minsta skitsak, om jag inte missförstått saken.

Det är nog litet av en nidbild som florerar. Men, eftersom ingen har stämt Gilden, i alla fall så vitt jag vet och det har blivit reporterat om, så är hans fotograferande inom lagens ramar.

Märkligt egentligen. Men å andra sidan, kanske inte. USA är ju lite "speciellt" om man säger så,

Nåt som är förträffligt med USA är just deras konstitutions första tillägg. Här har andra länder mycket att lära.

Jag kan inte se att någon har en rättighet att gå fram till en okänd person, trycka upp en kamera i ansiktet på denne och samtidigt fyra av en blixt. För om det är en rättighet, då är det också subjektets skyldighet att finna sig i, och acceptera, ett sådant beteende, och det ställer inte jag upp på. Jag har som individ rätt till min personliga integritet, även i det offentliga rummet.

Att du inte ställer upp på det har väl inte riktigt nån legal bäring, va? Jag kanske ska kontakta Hans Majestäts skatteverk här i England och säga till dem att jag inte ställer upp på att betala skatt... Undrar hur det går?

Vi kanske möts i "Den STORA fotopapperstråden istället !?

Det är jag övertygad om att vi gör!

 

[Frekeman]

Just skrivningen: "Jag fullständigt avskyr dem och vad de gör och ignorerar dem totalt när de närmar sig mig eller ber dem dra åt helvete", definierar väl rätt väl var just din privata sfär brukar gå i rummet.

Nu förstår jag inte. Jag har ingen privat sfär i det publika rummet. Befinner man sig i det offentliga rummet får man helt enkelt samsas när inga privata sfärer finns.

Alla som rör sig i ditt allmänna rum har en privat sfär som följer med dem vart de än går vare sig du är beredd att inse det eller ej. De fotografer som invaderar den på allvar kommer precis som du så bra illustrerat möta folk som är helt inställda på att försvara den - om det så behövs ytterst med våld.

Om nåt sådant mot förmodan skulle ske så får vill väl se sedan vad lagen har att säga om saken och vem som åker på ett straff.

Du har ju precis illustrerat hur du värnar din genom att "be(r) dem dra åt helvete"

De kommer fram till mig med nån jävla lapp om Jesus och för det mesta så ignorerar jag dem. I vissa fall jag möjligen yttrat nåt i stil med "Go fuck yourself". Det är ord. Jag hoppas att du förstår skillnaden mellan våldshandlingar och verbala eller skriftliga yttranden?

Du invaderar de människors privatsfär som gatufotograf, som du tror dig kunna invadera utan att åka på en smäll - eller så sätter du lite småfegt på ditt tele (trots att du då bryter mot gatufotots dogma). De andra kommer du undvika utan att du ens är medveten om det.

Jag fotar mycket sällan gatufoto med ett tele. Och för övrigt bryts ingen dogma med tele vad gäller gatufoto. Du visar gång på gång hur okunnig du är.

Jag har fotat gatufoto i ca 15 år på ett seriöst sätt och har aldrig varit i närheten att åka på en smäll eller liknande. Det kommer nog fortsätta att vara så till ditt förtret.

Ytterst handlar det om ditt och omgivningens våldskapital och inget annat, om du inte är beredd att visa vanligt folkvett och respekt för andra människor.

Du verkar anta att jag som gatufotograf inte visare folkvett eller respekt för andra människor. Det är så klart att jag gör. Hur skulle det annars gå? Jag skulle ju aldrig få några foton tagna utan bara slåss med människor. Ingen långlivad karriär som gatufotograf då inte!

Kränkta människor kommer ytterst i hög grad att försvara sin privatsfär. De som saknar lyhördhet kommer i högre grad än andra att ytterst "åka på en smäll" som i de flesta fall får dem att begripa var denna gräns faktiskt gick. Det är så kunskapen om den personliga sfärens gränser ytterst upprätthållits genom tiderna. För de flesta är detta inga större problem men det finns folk som aldrig lärt sig fatta detta. De blir ofta mer kantstötta i livet än andra.

Fortsätt du att leva i din våldsamma fantasivärld vad gäller utövandet av gatufotografi. Du för dig så lättsamt med "åka på en smäll" så att man nästan misstänker att du rört dig sammanhang där våldets språk talas. Jag rör mig inte i sådana områden eller länder, varför jag menar att din beskrivning saknar bäring därför.